Uttråkad på E4:an

Roar mig på vägen upp till Ljusdal med diverse meningslösa saker. Till exempel att kolla från vilka länder den här bloggen har besökare i från? Sverige, Norge, Danmark och Finland är jag väl inte direkt förvånad över men övriga länder känns lite halv märkliga faktiskt?

20140131-165120.jpg

Undrar om det alltid har varit så här, alltså även på min gamla blogg, eller om det är något som hänt sedan jag bytte bloggportal?

Halva vägen avklarad, undrar vad jag ska roa mig med resen av vägen? Väglaget är förresten vidrigt så det går inte fort, men hellre komma fram sent än inte alls!

Uppföljning tyst

Jag har ju faktiskt glömt att följa upp här i bloggen om hur det går med Kilos kvittrande. Vi har inte tränat mycket, mest på promenaderna och då är han tyst så där kan vi inte riktigt utvärdera ännu. Men inne innan vi ska gå ut kan vi utvärdera och där är det numera stor skillnad! Jo visst kommer det pip och gnäll fortfarande men numera räcker det oftast med att jag säger ”sluta” och Kilo går in i en annan sinnesstämning.

Mest skillnad märker jag dock när jag kommer hem efter jobbet och ska ta ut hundarna från hundgården. Senaste dagarna har det kommit ett litet boff men efter mitt ”sluta” har Kilo varit tyst! Han är fortfarande uppe i en viss stress så det finns kvar att jobba på, men vi är på väg åt rätt håll. Stressen ser jag på att han snurrar runt och att han spänner sig. Om jag inte kontrollerar honom så exploderar han ut ur hundgården så nästa steg nu är att han ska kunna gå ut ur den utan att fara runt en halvmeter över marken samtidigt…

Men vad skönt det är att märka av framstegen! Jag måste dock fortfarande träna mig själv i att andas. Ja det låter konstigt men grejen är ju att när Kilo börjar vråla/kvittra så blir jag irriterad och så spänner jag mig och blir ”fel” i andningen. Hur jag andas gör väldigt stor skillnad på Kilos stressnivå och har alltså stor del i vår träning. Det låter ju löjligt enkelt att andas rätt men jag får verkligen påminna mig själv om att göra rätt, för det är svårare än man kan tro!

Men nu struntar vi i kvittrandet och packar i stället in oss i bussen för en tur uppåt i landet. Valpmys, nu kommer vi 🙂 Vi får dessutom åka i en nyskurad buss eftersom jag i dag hade bilen inlämnad på jobbet så att den blev både utvändigt putsad och invändigt städad, underbart!

306234_2624485710481_10483799_n

Kilo våren 2012, åh jag vill ha valp igen.

Bibliotek

Det finns ett flertal fördelar med att jobba inom skolans värld och i dag upptäckte jag en ny fördel 🙂 Jag är ju som sagt väldigt insnöad på fjällvandring just nu, läser forumtrådar om Kebnekaise och om utrustning och kollar priser och tester på olika ställen. Packlistor som olika människor lagt ut är intressanta för jag har ärligt ingen erfarenhet att vandra med packning på det sättet eftersom vi tidigare bara gjort dagsturer. I mitt letande hittade jag även några böcker som verkar intressanta. Min första tanke är alltid att beställa hem men så besinnade jag mig och kollade om de finns på biblioteket. Det gör dom men inte här i Finspång, då blev det ju jobbigt igen. Tills jag kom på att vi har ett bibliotek här på skolan. Så i dag knallade jag bort till andra sidan av korridoren där skolbiblioteket ligger och frågade om dom möjligen kunde ta hem några böcker åt mig från andra bibliotek, det var inga problem alls så nu är böckerna beställda och dyker väl upp i början på nästa vecka 🙂 Perfekt! Och eftersom jag nu har ”sparat” 500 kr borde jag väl nästan få gå och köpa mig ett liggunderlag eller så va? 😉

Ja det där med utrustning och så ska säkert lösa sig, värre är det att hitta en tidpukt då vi skulle kunna ta oss i väg. Säsongen är ju ganska kort och så var det ju det där med att få ledigt från jobbet också. En nackdel med att jobba i skolans värld är ju i stället att vissa tider på året är mer eller mindre obligatoriska att närvara och dessvärre sammanfaller läsårsstarten med mina bästa semesterveckor 😦 Vi får väl se hur det går att lösa.

En orsak till att jag är så totalt fixerad vid fjällvandring just nu beror nog på att jag försöker glömma verkligheten med storm varenda dag 😦 Kvällens promenad med hundarna var långt i från behaglig och inte ens hundarna tyckte att det var så där väldigt intressant att vara ute i det här blåsandet. Kilo fick i alla fall ha klövjan på i dag med.

Ska nog ägna resten av kvällen åt lite bokföring och mer googlande på fjällupplevelser 😉

kom då
Hamrafjället i somras.

på spång

 

Kallt om öronen

Ja där ser man, min thailändska besökare gav sig tillkänna, skoj!! 🙂

Annars har dagen varit en dålig dag. Blåst och snö på tvären, hua. På kvällsrundan fick Kilo ha på sig klövjeväskan igen, det får liksom bli en promenad om dagen med den nu. Jag la inte i mer vikt i dag utan nu kör vi med den här vikten i några dagar innan vi lägger i lite till. Bestämde mig dock för att vi skulle gå vägen ner till Finspång så fick Henrik hämta upp oss på vägen. Det betyder att vi måste ha reflexer på oss (så klart!) men att ha reflexväst under klövjan var ju meningslöst. Lösningen fick bli att ta en gammal reflexväst och fästa den över klövjan. Det såg visserligen inte riktigt klokt ut men syntes gjorde Kilo och det var det viktigaste! Maxen tjurade över att behöva att sin vanliga reflexväst på sig… Klövjeträningen verkar dock gå bra för Kilo. Han bryr sig inte nämvärt om väskan förutom att han ruskar på sig då och då. Vikten bryr han sig inte om och det är ju så lite ännu så det ska han väl inte göra. Väskan verkar ligga bra då det inte finns några tecken till skav eller att Kilo visar något obehag, so far so good med andra ord 🙂

Vädret däremot var inte det minsta good, det var i stället verkligen vidrigt att gå i! Det blåste liksom in under mössan och jag frös om öronen så det gjorde ont. Hundarna brydde sig ju knappast om vädret men jag tjurade ihop rejält och förbannade allt vad blåst hette. Det var skönt att bli upphämtad efter ungefär 4½ km kan jag lova!

Hemma fixade vi middag och sedan blev det pälsvård för Maxens del. Halva hunden är nu genom gången med kam, hårstrå för hårstrå, andra halvan får vi ta i morgon. Tänkte ge Lisa i uppdrag att snygga till Maxens hasor och öron när vi åker upp dit i helgen och det minsta man kan göra då är väl att se till att hunden är ren och genomborstad. Ja för i helgen blir det valpmys. Åhh så jag längtar. Valparna är 5½ vecka när vi kommer upp, alltså i den där löjligt söta åldern när man skulle kunna ta med sig allihop hem. Valpsjuk som jag är kommer det inte bli lätt att lämna kvar några men jag ska försöka att hålla fingrarna i styr 😉

Nu blir det dock sängen, huvudet värker och jag skyller det på blåsten och kylan 😦

maxslappar
Tråkväder, då är bian bra att ha.

Vem är du där i Thailand?

Fy vilket väder det är nu. Blåser rejält och så lite snö på det. I går när vi åkte till simmet var det rejält halt ute, blåsten liksom polerar vägbanan. Vi hörde om flera halkolyckor på de stora vägarna när vi åkte till och från simmet. Själva klarade vi oss dock bra.

Hundarna fick simma som vanligt. Maxen fick simma 10+8 minuter varav 10 med streamern och Kilo 10+10 varav ca 16 med streamer. Båda simmade på bra så matte var nöjd med dem. Kilo är på gång att börja fälla såg jag när jag skulle föna honom efteråt, suck. Hoppas att det sitter kvar till nästa helg när vi ska till Danmark i alla fall… Känner att Sala kanske ligger lite taskigt till för oss, undrar jag om det blir ett år utan hund där för mig?

Jag fortsätter att drömma om mina fjällvandringar. Nu verkar Hanna ha hakat på tåget, ingen kan vara gladare än Henrik för det för då slipper ju han hänga med mig 😉 Hittade en bok som såg trevlig ut och handlade om just första delen av Kungsleden, funderar på att beställa hem den. Eller kanske att man skulle utnyttja biblioteket och låna den i stället… Kilos träning med klövjeväskan fortgår också. I dag testade jag att ha i lite vikt också. Hmm mycket märkligt tyckte Kilo och försökte genast att rulla och skaka av sig väskan, vilket naturligtvis inte gick. Men sedan knallade han på utan bekymmer på kvällens promenad på en dryg timme. Jag hade först tänkt ha i flaskor med vatten men kom på att väskan har ett ”vattensystem” så jag fyllde dessa behållare i stället vilket så klart var lättare även om det blev svårare att få en helt jämn vikt. Jag vägde behållarna för att vara på den säkra sidan och det gör ju även att jag vet att det var ca 1,4 kg som Kilo fick bära i kväll. Tillsammans med klövjan själv så vägde det 2,2 kg. Min tanke är att Kilo ska kunna bära 10 kg när vi tränat ”klart”, eller kanske till och med något kilo mer ändå! Jag har räknat lite och om man skulle vara ute i 7 dagar så skulle Kilos mat väga ungefär 5,6 kg, då räknar jag med att öka hans giva lite eftersom det är ett mer krävande jobb han ska göra under dessa dagar. Det betyder att han faktiskt kommer kunna bära en del packning åt mig 😉 Jag vågar inte räkna med att kunna ha med mig Maxen, även om jag mer än gärna skulle vilja ha honom med mig så klart. Men det är alldeles för tidigt att ens fundera på det så jag gör inga förhoppningar åt det hållet. Skulle han ändå kunna hänga med så kommer Kilo få bära även hans mat.

I brist på annat att ta upp här så är jag lite nyfiken på vem min läsare i från Thailand är? En fiffig grej med den här bloggen mot den gamla är nämligen att man kan se från vilka länder man har ”träffar”. Hur ryssar, spanjorer eller fransmän kan ha någon glädje av att besöka min svenska blogg begriper jag inte men jag gissar att det kanske är någon vilsekommen svensk 😉 som hamnat i annat land och roar sig med att läsa svenska bloggar. Gissar även på att min besökare från Thailand är någon svensk som är där på semester, men vem kan det vara? Någon jag faktiskt känner på riktigt eller någon som bara är nyfiken på mig och följer bloggen? Nyfiken i en strut är jag i alla fall och skulle gärna vilja veta!

Nöjd med min dag.

Men äntligen så vaknade jag i en vettig tid den här morgonen! I över en vecka har jag vaknat tidigt, tidigt på morgonen och det gör mig galet irriterad. I dag vaknade jag inte förrns kvart i åtta och kunde ligga kvar och njuta av sängvärmen utan några måsten medans hundarna och Henrik snarkade ihop. Faktum med att jag låg och drog mig i en helt timme, surfade lite på telefonen, spelade lite spel och hade det bara jäkligt skönt. Det var länge sedan jag hade ro att göra det och satan vad skönt det var!

Morgonen blev fortsatt lugn med rejäl frukost och slappande i soffan. Vid elva tog jag med mig grabbarna på en förmiddagsrunda runt Skärsjön. Jätteskönt när vi gick i lä i skogen, men det vinden kom åt, hu så kallt och ruggigt det blev.

Hemma fick jag massor gjort. Tvätta, diska, städa undan en massa saker, baka lite och få Henrik att göra lite han också 😉 Till exempel kommer den gamla tvättmaskinen äntligen att köras till tippen i morgon, halleluja! Det blev sedan en promenad till med hundarna innan mörkret föll. Hann sedan med en sväng ner till Finspång för att handla lite och så fixa middag. Tänker nog inte göra mycket mer än så i dag, är faktiskt rätt nöjd med min dag. Det verkar visserligen vara något man helst inte ska säga att man är, helst ska ju livet vara en lång pina av någon outgrundlig anledning?

Korv och Kungsleden.

Lördag och helt ledig trevligt värre med andra ord. Vi tog det lugnt på morgonen, käkade lite frukost och hade lite pälsvård med grabbarna. Öronen fixades till lite och Maxen fick sig en genomgång med borsten också. Strax före 11 kom vi i alla fall i väg på en förmiddagspromenad. Det fick bli en sväng runt Yttersjön, kallt i motvinden men annars ganska skönt. Kilo fick fortsätta med sitt klövjande och det verkar inte vara några bekymmer, han var mer obrydd över den i dag så det här ska nog gå fint!

På vägen hemåt ringde svärmor och bjöd in till fika och efterföljande korvgrillning vid sjön. Kilo fick slippa från klövjan under tiden vi fikade men sedan åkte den på igen. Det bar av ner till sjön men där visade det sig vara jävulusiskt kallt! Grillen tändes i alla fall och korv grillades men särskilt skönt var det inte!

rulla
Kilo har brytt sig mindre om klövjan i dag, men en rullning var han tvungen att göra, det kanske skulle kunna gå att skava av sig eländet 😉

spark
På väg ner till sjön. Anette tog sparken ner och Maxen springer sin vana trogen bredvid och gapar så fort man färdas på annat sätt än med sina egna ben.

tigger
Blir det någon korv över till mig?

sol
Solen kom fram men det hjälpte inget, det var svinkallt ändå i den isande vinden. Kilo spanar in vad Ante håller på med?

pinne
I brist på korv kan man ju alltid knapra i sig grillpinnen för att åtminstone få känna smaken av korven tycker Kilo 😉

klövja
Jaha då har man på sig den där väskan igen och så ska vi visst gå hem också, suck.

Vi landade sedan i soffan här hemma efter att ha varit i farten i 4½ timme. Hundarna sover nöjda och jag sitter och drömmer om mina fjällvandringar 😉 Funderar på om det skulle vara möjligt att gå första sträckan av Kungsleden i sommar? Hanna, ska vi dra i slutet på juli kanske? Eller ska vi gå runt midsommar? 😉

Så är beskriver STF vandringen från Abisko till Nikkaloukta.

Abisko – Abiskojaure 15 km

En träportal vid järnvägsstationens parkering markerar Kungsledens norra entré. Ladda upp med en kulinarisk måltid och information innan det bär iväg söderut på leden.

Leden går genom väldoftande björkskog och närmar sig snart Abiskojåkka. På flera ställen kan du gå ner och titta på kanjonen. I skogen sluttar leden svagt uppåt. Vid sjön Abiskojaure planar den ut, samtidigt som skogen glesnar. Mäktiga berg som Giron syns mellan fjällbjörkarna. Du passerar Kamajåkka på en hängbro och är framme vid STF Abiskojaure.

Abiskojaure – Alesjaure 20 km

Tuff stigning, vackra vyer och en stark karaktärsförändring är vad som väntar den här dagen. Att gå från frodig fjällbjörkskog till karga fjällsidor och fjällsjöarnas vackra spegelbilder är som att byta värld.

På ostsidan om Kamajåkka fortsätter Kungsleden söderut och uppför. Rejält uppför blir det i Kieronbacken efter två kilometer. En hängbro leder över Siellajåkka och därefter går du snart ovanför trädgränsen och ännu mera uppåt. Stigningen är hela 300 höjdmeter. I dalgången mellan Kartinvare och Siellanjunnji är leden lite svårvandrad, där den går på skrå med många stenar att kliva över. Här finns inga möjligheter att fylla på vatten förrän landskapet planar ut och du når en serie fjällsjöar. Den sista i raden är Alesjaure, med STF-stugorna på en höjd vid sjöns södra ände.

Alesjaure – Tjäktja 13 km

Det här är kanske fjällvandring när den är som allra bästa – frodig, lättvandrad och fågelrik fjällhed omgiven av resliga fjäll och glaciärer. Mäktigt och rikt på stora och små upplevelser.

Nedanför STF Alesjaure leder en lång bro över Alisätno. Du går sedan på ostsidan om detta breda vattendrag, som ringlar sig fram i ett frodigt deltalandskap. Omkring dig skjuter fjällen i höjden, men etappen är lättvandrad. Ett svagt uppförslut går över rishedar och gräsängar. En bro och ett enkelt vad passeras. Först när du närmar dig STF Tjäktja börjar det bli brantare och stenigare, en föraning om Tjäktjapasset längre fram – Kungsledens högsta punkt.

Tjäktja – Sälka 12 km

Idag är det viddernas och vyernas dag. När du passerar passet öppnar sig en ny värld på andra sidan i Tjäktjavagge. Det karga och steniga i passet möter det frodiga och mjuka nere i dalen.

Tjäktjapasset fyra kilometer söder om STF Tjäktja är Kungsledens högsta punkt, 1 150 m ö h. Snölegorna breder ut sig och utsikten är imponerande, särskilt där passet börjar slutta nedåt igen. Efter en brant och stenig nerförsbacke börjar den tre mil långa Tjäktjavagge. En vägg av berg kantar dalens västra sida. I öster är fjällen mer rundande, men ändå höga. Du vandrar öster om den breda jåkken som rinner genom dalen. Först på slutet skymtar du STF Sälka.

Sälka – Singi 12 km

Här kan vi inte låta bli att bli lite lyriska. Dessa mäktiga fjäll, branter och stora glaciärer som kantar din väg över fjällheden är bland det vackraste Sverige har att erbjuda.

Vandringen går genom Tjäktjavagge, som här blir bredare. Många väljer sina egna stigar över fjällhedarna. Etappen är lättvandrad och skulle kunna vara enformig, om det inte vore för omgivningarna. Synupplevelser som den mäktiga Drakryggen och Kebnekaises nordtopp avlöser varandra. Glöm inte att blicka bakåt ibland! Du passerar jåkkar på träbroar; passa på att fylla på vatten. På slutet blir leden krokigare och stenigare, tills du är framme STF Singi.

Singi – Kebnekaise 14 km

Sagan om Ringen känns inte långt borta när leden vänder in i Ladjovagge på sin väg mot Sveriges alpina Mekka, Kebnekaise. Här finns flera av landets mer klassiska klätterleder, som Siluetten på Toulpagorni

Etappen tillhör egentligen inte Kungsleden, som går söderut vid Singi. Men i allmänt tal brukar även denna etapp omfattas. Landskapet är spännande. Öster om sjön Lassajaure når du ett litet krön. Framför dig ligger en smal dalgång som liknar en klyfta – Ladtjovagge. Tusenmeterstup reser sig på sydsidan. Även på nordsidan är det brant. Först när du passerat Tuolpagorni öppnar landskapet upp sig. De sista kilometrarna bort mot STF Kebnekaise fjällstation går på skrå i delvis stenig terräng.

Kebnekaise – Nikkaluokta 19 km

Någon kilometer öster om Kebnekaise fjällstation går du över Tarfalajåkka, som avvattnar glaciärerna i Tarfaladalen. Därefter hamnar du nedanför skogsgränsen, med gles fjällbjörkskog omkring dig.

Du kan vandra leden på nordsidan av Ladtjojaure eller ta båt över sjön. Från östra båtbryggan och vidare till Nikkaluokta är stigen mer lik en traktorväg, bred, stenig och upptrampad. Skogen tätnar, du går nära bäcken som vid Nikkaluokta rinner ut i Paittasjärvi.

Visst låter det underbart!?! Jag har funderat på om hundarna kan följa med på en topptur till Kebnekajse, har hört lite olika om det nämligen. Men ju mer jag läst desto mer övertygad blir jag att de skulle klara det. Visst skulle det bli svettigt med en topptur men hur fränt skulle det inte vara att ta sig upp på Sveriges högsta topp?!!! Ja det är väl så att får jag inte med mig Hanna så får jag väl helt enkelt tvinga med mig Henrik, för vandra ska jag!

Satt och kikade på tält i går kväll. Dyrt men det finns lite vettiga alternativ till en lite lägre kostnad. Frågan är ju bara om man får plats med två stora hundar och två människor i ett litet fjälltält? Ja för med tanke på mygg så måste hundarna sova inne i tältet även om båda förmodligen skulle föredra att få ligga i absiden. 140 brett, får väl låna någons säng i den bredden och testa 😉 Funderar dessutom på om min Haglöfsryggsäck funkar för en veckas vandring? Har inte riktigt koll på hur många liter den är på eller för den delen hur många liter som är rimligt att ha en ryggsäck för? I övrigt behöver man väl ett vettigt liggunderlag också och det äger jag inte. Kan bli en dyr sommar det här….

Nu är han tyst!

Jamenvisst förstår ni, i dag när jag kom hem, alltså tredje dagen efter Frida träningen, så kom det enbart ett ynka litet pip från Kilo när jag skulle släppa ut honom hur hundgården! Inget gapande, inget konstant pipande, kanariefåglen hade visst satt i halsen eller något 😉

Härligt att det ger resultat, jag ropar inte hej ännu men är glad att se att vi gör framsteg!

Annars är jag kvar i fjällvandringstankarna. På vägen hem från jobbet insåg jag att jag kunde börja träna Kilo med klövjeväskan, för ska vi vandra långt någon gång i framtiden kommer hundarna behöva bära sina saker själva och då måste de så klart vara vana vid att bära klövjeväska. Ja och en klövjeväska av god kvalitet har jag ju så det var bara att sätta gång att träna.

Kilo har tidigare bara testat att ha väskan på sig, Jag har ställt in den efter hans storlek men han har aldrig haft den på sig under en promenad. Men i dag testade vi alltså och han fick ha den på sig under kvällsrundan på ungefär en timme. Väskan var så klart utan någon vikt i så Kilo skuttade glatt på utan några bekymmer. Efter halva rundan försökte han visserligen att rulla väskan av sig men matte sa att han inte fick göra på det sättet och det accepterade han. Fast han ruskade ett antal gånger på sig och verkade fundera på varför de där röda väskorna skulle sitta där på sidorna för? Vi får fortsätta att ha väskan på under ytterligare några promenader innan vi testar att lägga i en aning med vikt.

1512275_10200564809561792_57315935_n
Tjusig med klövjeväskan på sig 🙂

Åh vad jag skulle vilja testa!

Jag har helt snöat in på tankar om fjällvandring just nu. Ja för det är ju så vansinnigt härligt och underbart så jag drömmer mig bort lite.

I mitt insnöade tillstånd har jag googlat bloggar för att hitta inspiration och titta på vackra bilder. Insåg snabbt att det var lite farligt, hittar helt underbar bloggar och har precis insett att jag verkligen skulle vilja gå gröna bandet! Det här är gröna bandet: ”Tanken med banden är att man med egen kraft tar sig från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr, eller tvärtom. Färden skall genomföras som en sammanhållande tur utan längre uppehåll och utan hjälp utifrån (t.ex. med skoter utkörd mat m.m. till fjälfararen ute på tur).” Ja det är alltså en tur genom hela Sveriges fjällvärld och på nätta 130 mil…  🙂

Har sträckläst hela denna blogg http://fjallpromenaden.blogg.se/ i kväll. En pappa och hans vuxna dotter med tillhörande golden som gått denna vandring i somras. Vad säger du pappa, ska vi börja planera? 😉

Har precis börjat läsa denna blogg http://130mil.wordpress.com/ som i stället är en tjejs berättelse om hennes gröna bandet vandring somras, på egen hand!

Berättade för Henrik om hur häftigt det verkade men han var väl inte jätteimponerad… Tveksamt med andra ord om jag skulle få med mig honom. Men alltså jag skulle verkligen vilja göra något sådant. Kommer ni ihåg när Fylking och Aschberg gick från Ystad till Haparanda? Redan då kände jag att något sådant skulle vara så vansinnigt häftigt. En orsak till att det tilltalar mig med en så lång vandring är så klart att det är något jag skulle kunna göra tillsammans med hundarna 😉 Men sen är det ju så att jag gillar att vandra och den vackra naturen i fjällen lägger ytterligare en dimension till det hela.

Just gröna bandet verkar de flesta göra på ungefär två månader. En lång tid och det skulle ju kräva ännu längre tid att planera. Man skulle tvingas ta tjänstledigt, köpa utrustning, testa utrustningen på kortare turer och så vidare ganska länge. Men som sagt så häftigt! Jag har i flera år sagt att jag skulle vilja gå Kungsleden som är ca 40 mil, det vill jag fortfarande men nu kände jag hur det här med gröna bandet verkligen fastnade i huvudet på mig.

alla fyra
Hanna vad säger du, ska vi satsa på något betydligt längre om några år? 😉

på väg över kalfjäl

vattenfall och fjäll
Drömmer mig bort till fjällvärlden.

Tyst

I går var det dax för att åka till Frida igen med Kilo. Fast först jobbade jag så klart. Slutade dock lite tidigare och hann därför med att gå en sväng i skogen med hundarna innan det var dax att åka. Maxen fick sedan åka till ”farmor” och hänga med henne en stund innan Henrik kom hem, något han var nöjd med.

1510834_10200555209201789_1643509025_n
Så skönt att hinna ta en sväng i skogen och få njuta lite av de sista solstrålarna innan det blev mörkt.

Men Kilo och jag åkte alltså mot Enköpingshållet sen. Det är ju några mil att åka men det gick ganska bra med en ljudbok i öronen och något att se fram emot. Fast trött var jag! Kunde nämligen inte somna i måndags efter simmet utan låg och vände och vred på mig i alla oändlighet kändes det som. Men som sagt när man har något att se fram emot så går det mesta.

Det är så skönt att åka i väg på något sådant här och redan på förhand veta att det kommer bli toppen och vara värt de där timmarna i bilen. Frida gör mig liksom aldrig besviken? Jag har sagt det förr och säger det igen, hon har en sådan vansinnig bra känsla för hund så man blir alldeles mållös! Kom faktiskt på mig själv att sitta och le lite fånigt där i bilen på vägen upp, bara för att det kändes så bra att få göra något riktigt skoj och hundigt.

Ja och så kom vi fram och möttes av Frida. Kilo fick sitta kvar i bilen för jag ville prata först om det vi skulle ta tag i denna kväll, hans ljudande. Ja det är ju inte för inte som Kilo kallas för kanariefågeln, eller för den delen nötskrikan… Jag vet att ljudandet kommer från stress och förväntan hos Kilo men har haft svårt att komma åt problemet och få honom att varva ner. Frida hjälpte mig att bena ut när och hur han brukar ljuda och framför allt vad vi skulle kunna göra åt det!

I en timme höll vi på med olika övningar. Vi varvade med att jag tränade- och att Frida tränade Kilo. Dels för att Frida som hon säger ”vill känna på honom” och hur han svarar på olika saker men dessutom har jag lättare att ta till mig vad hon säger när jag även får se hur hon gör. Jag har lättare att kopiera hur hon gör än att bara lyssna och sedan försöka utföra. Jag hör vad hon säger och jag förstår, men det är ändå så lätt att glömma någon liten sak, när jag ser det blir det däremot mycket tydligare för mig hur jag ska agera gentemot min hund för att nå snabbast och bästa resultat.

Kilo blev mycket konfunderad och vi kunde verkligen se hur hans lilla hjärna funderade över det här nya? Men vet ni vad, han blev tyst! Ja naturligtvis inte knäpptyst, ännu, men det var en jäkla skillnad.  Vad träningen går ut på? Tja en blandning av att lugna ner honom, att få honom att förstå att om du går upp i den typen av stress som gör att han ljudar så kommer du inte att få göra ett piss, och att kräva ett viss mått av koncentration. Frida tyckte att Kilo var lite väl tränad på vissa saker så tränad att han numera tycker att vissa koncentrationsövningar är för lätta och därför inte behöver bry sig/anstränga sig. Det är något jag håller med om och själv har upplevt men jag har haft svår att hitta rätt nivå att lägga det på då Kilo även går upp i stress om saker bli för svåra.

Med andra ord, Kilo ljudar när saker är för lätta OCH när saker är för svåra. Det blir ett slags ”jaja jag vet vad du vill, nu kör vi, tjoho” kontra ett ”jag fattar ingenting av vad du vill matte, jag blir så frustrerad”, ja och i båda dessa lägen tar Kilo till ljud. Men när vi hittade ett mellanläge, ett läge där han inte riktigt visste vad vi ville men ändå kände att om han försökte så skulle det nog gå, ja då blev han också tyst och fokuserad! Jag som förare lägger ett krav på honom att han måste lyssna, han måste försöka men om det är svårt så hjälper jag honom.

Det var en mycket trött och konfunderad Kilo som fick hoppa in i bilen igen efter en dryg timme. Jag gav Kilo kvällsmat och snabbrastade honom innan vi lämnade Enköping för den här gången och rullade hemåt igen.

När vi kom hem kom första testet av det vi tränat på. Ja för när Kilo har varit i väg och får se Maxen när han kommer hem blir han ju galet lycklig och går upp i en stressreaktion (alltså ingen dålig stress men lika fullt är det ju en stress) och naturligtvis ljudar han då… Nu var det dock nya bud från matte och japp Kilo kom ihåg och det var faktiskt lätt att bryta honom och få in honom i koncentration i stället för ett uppvarvat kanariekvittrande 😉

Det kommer naturligtvis att ta lite tid att få ordning på det här men jag hyser gott hopp om att lyckas. Jag vill fortfarande ha en hund som är så på som Kilo är men jag vill att han ska vara på på ett annat sätt. Att han förstår att ja vi ska leka, busa och på andra sätt höja motivationen men att han får inte stressa på det sättet som han gör i dag. Spännande och en helt ny utmaning för mig som förare!

I dag när jag kom hem från jobbet tog vi tag i nästa stora grej, att vara tyst när jag hämtar ut honom från hundgården! Jag har ju testat lite olika varianter för att få tyst på honom tidigare med varierade resultat. Att visa godis för honom får honom visserligen tyst men har inte riktigt fått det slutresultatet som jag vill ha. I dag tog vi alltså genast tag i den nya varianten och jag vågar påstå att den ger effekt redan nu 🙂 Ja det är bara att jag fortsätter att vara tydlig och konsekvent så ska nog Kilo bli en ännu trevligare hund än han redan är.

Tyvärr har jag ingen mer träning hos Frida inbokad och det finns inte en mängd av tider att välja på om jag skulle vilja åka någon gång nu i vår för ytterligare en vända 😦 Funderar på om jag ska offra en semesterdag för att faktiskt planera in en träning någon gång i apri/maj. Någon som är sugen på att hänga på?

En massa blandat.

I dag har jag pratat med IF som själva håller med om att höjningen av Kilos försäkringspremie var i mesta laget… Det visade sig ha en förklaring i att jag numera bara har två hundar (jaha så inte bara ska man sörja att ens älskade hund är borta men straffas dessutom ekonomisk för det numera?!) samt att de gjort fel. Priset sjönk med några hundralappar men jag väntar fortfarande på att få försäkringsbrevet inlagt på min IF sida så att jag kan kolla över det en gång till. Jag är fortfarande i valet och kvalet om jag ska ha en försäkring överhuvudtaget men avvaktar alltså några dagar till.

När jag nu ändå höll på att rodda i försäkringsdjungeln tog jag tag i bussens försäkring också. Att betala 9000 kr om året för den känns inget skoj alls och efter en del ringande och kollande på nätet fick jag ner priset med några tusenlappar, man tackar! Jag upptäckte dessutom för bara några dagar sedan att jag kunde lägga om lånen ganska enkelt via min internetbank och sparade på det sättet ytterligare några tusenlappar om året, ja så snart har jag nog sparat ihop till den här Cruftsresan som är på gång 😉

Ja för nytt om Crufts är att Lisa och jag verkar få sällskap av Eva, tjoho vad skoj! Inte bara är det roligt att hon hänger med och umgås med oss, det blir ju dessutom lättare att köra  när vi blir fler som delar på körningen och dessutom blir vi ju fler som delar på kostnaderna, idel fördelar med andra ord och jag är skitglad för att du hänger på Eva!

I torsdags var jag ju hos Marie i Norsholm och lät Maxen få sin elbehandling. Dumma, dumma Marie berättade då det som jag visserligen redan visste, men ändå, nämligen att hon ska ta tjänstledigt 😦 Buhu hur ska vi klara oss utan henne?! Här har jag precis fått tillbaka ”min” veterinär Therese från föräldraledigheten och nu var äntligen allt som det skulle igen och så gör Marie så här mot oss 😉 Men Marie frågade om det var sant att vi skulle åka till Crufts och det var det ju och hon sa direkt att då måste ju Maxen få en behandling strax innan vi åker. Jo det var ju min plan också men att gå till någon annan än Marie har jag ingen större lust med. Snälla, snälla Marie erbjuder oss då att komma hem till henne veckan innan vi ska åka för att Maxen ska vara mjuk och fin i sina muskler inför resan 🙂 Det blir visserligen ingen elbehandling då utan bara ren massage men det funkar faktiskt bra på Maxen så det är ingen större förlust.

Ja ni hör det är mycket som ska fixas med inför en långresa 😉 Det återstår fortfarande lite planering och bokning av färjor men annars börjar det kännas som om vi har en hel del under kontroll!

I kväll är det dax för sim igen så grabbarna ska få jobba lite. I morgon är det dessutom dax för Kilo och mig att åka mot Enköping för att träna en timme för Frida igen, tjo vad roligt!!

1526367_10200547608451775_77087192_n
I går tog jag en ridtur på Zvea igen. Det här är en riktigt dålig och suddig mobilbild men visst framgår det hur vansinnigt nöjd och glad Maxen är över att få vara ute och ”rida”. Att han envisas med att springa ”fot” så här med Zvea är dock inget jag gillar, även om Zvea är snäll som få så är hon fortfarande en häst och med det flyktdjur, inte helt tillförlitlig med andra ord…  (och ja jag vet hur korkat det är att fota medans jag rider).

Försäkra sin hund…

.. är inget trevligt nöje direkt. Det är dyrt, vansinnigt dyrt till och med. Jag har alltid haft mina hundar försäkrade hos IF, utan undantag. Jag har inget att klaga på, försäkringen har funkat klockrent, inga bekymmer med att få ut ersättningar vare sig det varit vård, medicin eller rehab. Snabbt och smidigt har pengarna suttit på kontot och eftersom jag i alla år kört med fast självrisk har jag vetat precis vad jag ska lägga ut själv, en trygghet med andra ord. Jag har inte heller upplevt att IF varit dyrare än något annan bolag, jag har haft 20% rabatt och bor uppenbarligen där det inte finns några jättestora djursjukhus som höjer ersättningsnivåerna som i storstadsregionerna. Med andra ord har jag varit nöjd med IF.

Men, ja för det är klart att det kommer ett men nu. I veckan fick jag nytt försäkringsbrev med årsförnyelse på Kilo. Jag får det på mejl och öppnade inte årsförnyelsen förrns i dag och höll då på att ramla av soffan av förvåning. Årspremien var nämligen höjd med, håll i er nu, 57,75% Ja känn på den liksom, det finns ju inget rimligt i det överhuvudtaget. Kilo har aldrig utnyttjat något på sin försäkring så det är en ren premiehöjning. Det är ju inte utan att man bli ganska förbannat och när jag blir förbannat försöker jag ta redan på hur det borde vara 😉 Kollade därför runt på olika bolag för att se vad jag skulle få för priser där? Det visade sig skilja sig ganska mycket. Billigaste försäkringen var 2000 kr billigare än IF, dyraste var ca 1500 kr dyrare än IF, på årsbasis då. Fast riktigt så kan man ju inte bara jämföra heller, man måste ju kolla på självrisker, hur långa självriskperioder bolaget har och givetvis också vad som ingår i försäkringen. Det skiljer dessutom lite i max beloppet för veterinärvård som man kan teckna hos de olika bolagen.

Eftersom veterinärvården numera är sjukt dyr och det lär inte sjunka med tanke på att varenda veterinär numera blir uppköpt av stora vinstdrivande företag i klump. Det är Djursjukhusgruppen och Evidensia och jag vet inte vad. För mig är risken att priserna ska öka lavinartat när stora bolag på det här sättet går in och köper upp nästan hela marknaden tyvärr skyhög och jag tycker mig redan se att så är fallet. Med det sagt så vet jag tyvärr att de 25000 kr som en del försäkringsbolag erbjuder som max tak tyvärr bara är en piss i nilen om man råkar ut för något större ingrepp. Max urinstensoperation (första gången) gick på en bit över 30000, det var för 2½ år sedan, det lär inte vara billigare i dag!

Men vart vill jag då komma med detta? Jo jag har börjat lägga undan pengar på ett konto och tanken är faktiskt att när jag har en tillräcklig summa på det kontot så kommer jag köra mina hundar oförsäkrade! Det rör sig som sagt om så oerhört stora summor varje år numera så det känns vettigare att vara sitt eget försäkringsbolag. Det här är alltså något som jag funderat på ett tag och redan startat. Men efter att ha fått Kilos försäkringsbrev så börjar jag faktiskt fundera på att försäkra ut hundarna redan nu. Min önskade summa på kontot är inte alls så hög som jag tänkt mig ännu men helt ärligt så vet jag att om det värsta skulle hända och jag skulle behöva göra något större (eller mindre) ingrepp på någon av mina hundar så finns pengarna där, annars skulle jag naturligtvis inte ens överväga det. När det gäller ekonomi kör jag nämligen gärna både med hängslen och bälten för att vara på den säkra sidan och eftersom jag haft turen att kunna arbeta hela mitt liv så har jag också gett mig själv möjlighet till att planera och bygga buffert åt mig själv.

Hur som så ska jag i alla fall i morgon ringa IF och be om en förklaring och ge dem en möjlighet att rätta till det här felet, för fel tycker jag ju att det är att höja en premie med nästan 60% på ett år. Men jag hyser inga förhoppningar om att så ska ske och då tänker jag vara tjurig kund nummer 1 och flytta alla mina försäkringar från IF, så det så 😉

Jag vet inte riktigt vad vi djurägare ska göra för att få någon rätsida på det här med veterinärkostnaderna? Men något måste göras! Jag blir dessutom ledsen och förbannad när jag hör om personer som springer till veterinären stup i kvarten och driver upp premierna på allas försäkringar. På något sätt måste vi djurägare börja stå på oss mycket mer och ifrågasätta veterinärerna på ett helt annat sätt. Måste verkligen alla prover tas varje gång? Måste vi tillbaka på återbesök för minsta lilla?  Måste hundarna alltid läggas in och varför ska de alltid vara kvar för att övervakas?

Själv är jag förmodligen en vidrig djurägare för veterinärerna att  möta. Jag ifrågasätter allt! Jag vägrar att lägga in mina hundar om det inte är uppenbart nödvändigt och något förvarande av mina hundar för att övervaka existerar inte, jag övervaknar nämligen betydligt bättre själv och dessutom kostar det inte en kr. Om jag tycker att veterinären har gjort fel, tagit fel beslut eller på annat sätt gjort något som jag ifrågasätter så kräver jag prisreduktion eller helt enkelt att inte behöva betala alls. Och vet ni vad? Det fungerar! Men det vill ju till att man vågar stå på sig och att man har ett litet hum om vad man sysslar med, för naturligtvis ska man inte riskera sin bästa väns liv för att spara några kronor åt sig själv.  Men till exempel när Max behövde en ny urinstensoperation och jag ringde runt för att få en tid så snabbt som möjligt, fick det hos Valla, lämnade in Maxen på kvällen och de sedan ringer och säger att de inte kan utföra operationen som de lovat, ja då åkte jag och hämtade honom och inte ett öre fick de betalt. Naturligtvis protesterade Valla mot mitt sätt att resonera men jag stod på mig och jag gick därifrån utan att behöva betala för något vi inte kommit överens om! (och naturligtvis ordnade jag en operation på annan klinik åt Maxen, det hoppas jag att du som läser förstår). Jag gissar på att det sparade mig (och med det även mitt försäkringsbolag och med det även alla andra försäkringstagare) en si så där 2000 kr. Många bäckar små och vi måste väl ändå kunna komma ner på vettiga och rimliga nivåer för veterinärkostnader, eller? Ja och om veterinärkostnaderna slutar att skena i höjden så kan ju vi som konsumenter även få stopp på de skenande försäkringspremierna, för det är ju det försäkringsbolagen alltid hänvisar till, höjda veterinärkostnader gör att vi måste höja premierna.

Eller så gör jag som jag funderat på, försäkrar ut och är mig själv närmast. Jag får väl sova på saken så får vi se vad jag beslutar mig för…

1503296_10200444966605793_1996733162_n
Veterinärbesök och rehab, vi kan göra mer och mer för våra djur men kanske lägger vi fokus på fel saker? Jag säger fram för mer friskvård!1457660_10200321880968729_1308433386_n

Barnbarn

I går var vi några tjejer som åkte till Åtvidaberg för att överraska Pernilla med lite fredagsmys då vi tyckte att hon kunde behöva det. Det blev en jättetrevlig kväll och av den anledningen även lite sent… Tror jag var hemma vid halv ett och jag släckte visst inte förrns halv två eller nått.

Lite obra att vara vaken sent när jag i dag skulle träffa tre av mina pälsbarnbarn på förmiddagen. Ja vi fick ju julkort från Kilos dotter Siri med en önskan om att träffas eftersom de inte bort många mil bort. Sagt och gjort vi kontaktade även Eva som ju då sparade en annan av döttrarna hemma, Zeline, och dessutom är ju en av hanarna bosatta i Norrköping så även Morris blev inbjuden till en liten syskonträff.

Valparna är nu 5,5 månader och det är ju inte den vackraste åldern för berner… Men dessa tre såg med mina partiska farmorsögon faktiskt ganska okej ut trots att de helt klart är på väg in i fulåldern 😉 Valparna fick busa lite på tomten tillsammans med Kilo och Maxen och Kilo insåg snabbt att Zeline luktade mums eftersom hon har tre kompisar där hemma som löper… Stygg pappa Kilo gjorde fula närmanden på sin dotter och jag fick vara där och faktiskt be honom uppföra sig! Maxen tittade sig surt omkring och tyckte det var lite väl många snorungar på plats för hans smak 😉

Tyvärr har det snöat lappvantar i dag och att fota i det är normalt inte särskilt skoj, att dessutom försöka fota valpar som inte är still mer än en microsekund gör inte det hela roligare… Men lite bilder blev det så klart.

full fart
Som sagt, det är inte lätt att fota valpar med mycket spring i benen… Systrarna Zeline och Siri är väldigt lika så jag är inte helt säker på vem av dem det här är?

kilo med dotter
Kilo kollar in en av döttrarna väldigt ingående. 

När hundarna fått rasa av sig lite och bekantat sig med varandra så bjöd Siris matte och husse in oss på fika och vi hann prata lite mer med varandra. Maxen blev bortskämd och fick tårta på fat…

kilo och edith
Kilo är ju som jag tidigare skrivit inte särskilt van vid barn så han kan vara lite skeptisk till att börja med. I dag fick han dock träffa sonen Morrs familj och det innebar tre barn i lite olika åldrar, nyttigt! Ja och som synes är inte Kilo överdrivet avståndstagande, han brukar mer vara lite frågande till om människor verkligen kan vara så där små? 😉

kilo och morris
Och här är Kilo då med sonen Morris.

morris
Morris kollar  vad pappa gjorde vid trädet?

pirayor
Jag vet inte vad man kallar detta? Söta små döttrar eller riviga pirayor?

springer
Som sagt Zeline och Siri är lika varandra.

zeline
Ja några försök till ”fina” bilder på valparna var ingen vits att ge sig på. Inte nog med att vädret inte var med oss, valparna såg ju ut som snöbollar efter att ha tumlat runt i snön. Det här är i alla fall Zeline som står och spanar lite.

gruppbild
En liten gruppbild. Pappa Kilo, sonen Morris med matte, lillhusse och en av lillamattarna, Zeline med matte och Siri med matte.

Det var väldigt trevligt att få träffa barnbarnen och deras familjer. Det känns gott i farmorshjärtat att ”mina” valpar har kommit till trevliga hem och att de har det bra. Jag hoppas att vi kan träffas någon mer gång framöver eftersom vi ju faktiskt inte bor så långt i från varandra 🙂

Jag och hund

Hittade lite hundfrågor som cirkulerar på bloggar, jag brukar inte hänga på dessa listor men de har var ju enbart hundrelaterade så varför inte?

1. Berätta om din hundras.
Ehh, ja Berner sennen då 😉 Såg en berner när jag var liten någon gång och ett habegär uppstod. När det var dax att skaffa egen hund så insåg jag att rasen inte bara var oerhört tilltalande till utseendet, den passade mig även i den livsstil jag lever och vill leva.

2. Andra husdjur
Jo vi har ju en katt också. En snubbe som väl är döpt till Timon men som här hemma alltid bara kallas för den långhåriga… Orsaken till det är att vi tog över två katter när vi köpte huset, två kullbröder där den ena var långhårig och den andra korthårig, tja så det blev liksom den långhåriga och den korthåriga som namn. Den korthåriga försvann för fyra år sedan och vi vet inte vad som hände med honom? Antingen blev han sjuk och gick i väg för att dö men det fanns inga tecken på att han var sjuk innan han försvann. Eller så blev han tagen av en räv vi hade kring knutarna i den vevan. Jobbigt att inte veta vad som hände 😦 Den långhåriga hänger dock i! Han blir 15 år i sommar och börjar ju bli rejält gammal men än så länge är han pigg och rask.

3. Renras eller blandras?
Renras. Jag har inte något emot hundarna som är blandras, deras ”uppfödare” däremot ger jag inte mycket för…
4. Hundsport/er du tränar?
Lydnad framför allt. Men grabbarna och jag har testat på agility, bruks, viltspår, drag och diverse andra saker, men lydnaden är det som jag verkligen fastnat för.
5. Viktiga egenskaper när du väljer hund
Tja att det känns rätt i hjärtat är ju helt klart nummer 1! Det är klart att jag gärna vill ha en exteriört korrekt och tilltalande hund, men i tillägg till det vill jag ha en hund med motor och lite attityd 😉 När vi diskuterar eftersträvansvärda rasegenskaper och beteenden på uppfödarträffar brukar jag säga att folk inte ska lyssna på mig för jag siktar alltid in mig på en lite mer speedad typ av berner än vad rasbeskrivningen säger. Med det sagt tycker jag inte att aveln ska gå mot den typen av berner som jag själv föredrar, vi ska följa rasstandarden och sedan är det upp till mig att välja ut en individ som kanske faller ur åt det mer extrema hållet 😉 Att jag vill ha friska, sunda hundar med bra mentalitet känns inte som något jag egentligen behöver nämna, det är ju liksom självklart!
6. Förebilder inom hund
Hehe, ja den var ju enkel, Frida Wallén! En fantastiks hundtränare som både kan ”ta” en hund och visa hur hon menar men även kan förklara muntligt så att jag tror ”vem som helst” kan förstå. Fast det jag är mest imponerad över är hennes sätt att inspirera, fem minuter tillsammans med henne och jag är bered att säga upp mig från jobbet för att kunna träna hund dygnet runt känns det som 😉
7. Hur valde du kennel?
När vi skulle köpa första hunden var jag i kontakt med ett antal kennlar och stod även på kö hos någon. Att det sedan blev som det blev handlade säkert om lite slump men även för att känslan var rätt. Så här i efterhand kan man ju konstatera att jag hade en oerhörd tur som inte bara fick en utmärkt uppfödare utan även två nya vänner! Jag har ju även haft två andra uppfödare och båda är jag väldigt nöjda med och jag har kunnat lägga ytterligare en vän till samlingen 🙂 Jag skulle utan att behöva fundera kunna köpa valp igen från dessa!
8. En ras du skulle vilja ha
Jo nog har funderingarna funnits där. När jag blev träning och tävlingsbiten hade jag lite funderingar om att komplettera med en ras till men när jag väl står där och ska ha en ny hund så faller jag ändå alltid tillbaka på berner, varför välja något annat än det perfekta liksom? Men raser som jag funderat på är aussie, tollare, flatt eller jaktlabbe. Den känns dock inte troligt att jag skulle skaffa något annat än berner inom överskådlig framtid.
9. En ras du inte vill ha
Nått litet bjäbbigt 😉 Cavalier är en ras som av någon anledning inte tilltalar mig alls?
10. Det här älskar hundarna
Att vara med! Det är inte så petigt med vad man gör så länge de får hänga med och vara tillsammans med flocken. Men annars har jag bondhundar som älskar att röja i skogen och precis som hos deras matte står fjällvandring högt upp på listan över saker man bara måste göra med jämna mellanrum. (Kilo vill även tillägga att han älskar att äta… 😉 )
11. Det här tycker inte hundarna om
Att ha något på sig, med undantag för spårselen. Reflexvästen är uppenbarligen en av de mest avskyvärda sakerna man kan komma i närheten av?
12. Visa en rolig bild på hundarna
1465305_10200192103204366_43065330_n kilo
Roligt och roligt, vad menas med det då? En bild på en tjurig Max när jag tvingat på honom reflexvästen och en på en yrvaken Kilo, är det roligt?
13. Favoritminne med hundarna
Men jösses det finns ju hur många som helst att ösa av? Lyckan över att äntligen få hem första hunden, att se hundarnas ögon lysa av iver när man säger att man ska gå ut, ska åka och träna, åka och simma osv (eller i Kilos fall, vill du ha mat?), när man ser att polletten trillar ner i huvudet på dem på nått man tränat och tragglat länge, känslan när man är på tävling och allt bara stämmer och man är i en egen liten bubbla med sin hund, lyckan över att ligga och kika på skidor med en sovande hund i knät som snarkar lätt, med mera,med mera. Om någon trodde att jag skulle rabbla resultat här så känner ni mig inte särskilt väl….
14. Tik eller hane?
Hane! Någon gång skulle det vara skoj att testa med tik, men det känns inte som något jag vill göra inom en snar framtid.
15. Mål för 2014.
Det finns att läsa om i ett tidigare inlägg.

Logistik till Crufts

Ja planerna för Crufts fortgår och går ganska fint skulle jag vilja påstå. Fast det är mycket att tänka på och fixa.

När det gäller hundarna är det klappat och klart. Ja för jag fick ju Atc numret och i dag har jag även anmält Maxen. En liten fundering är ju varför vi måste betala 400 kr eller mer för en ”vanlig” skk utställning när man bara behöver betala ca 270 till världens största utställning? Ja att anmäla hunden var verkligen den lilla kostnaden på den här resan. Men det är ju bra att det är någon del som är billig…

Men sedan ska man ju ta sig dit, man ska åka bil och färjor/tunnel, man ska bo och man ska bestämma hur länge man ska vara borta. Det där med logistik är faktiskt lite av min grej tror jag många av er har upptäckt 😉 Men denna gång erkänner jag att det är Lisa som dragit det tyngsta lasset. Jag har mest kommit med uppmuntrande hejarop och ett eller annat ja/nej i olika frågor.

Ja för vi är alltså galna nog att sätta oss i bilen för att åka. Från mig till Birmingham är det strax under 200 mil, enkel resa och det ser ut som om vi bara blir två som kommer att åka och därmed kunna köra. Tidigare långresor har ju Henrik och Jörgen varit med och vi har varit fyra som kört men nu blir det andra tuffare tag. Det ska nog gå fin, fint men det kommer så klart att ta lite längre tid då vi nog behöver kortare pauser mitt i natten skulle jag gissa på. Det bra med att åka bil är att vi vet att hundarna har det toppen och det är det viktigaste! Flyga med min gamling Max är inte ett alternativ för mig och att ta färjan känns inte heller som något jag vill göra med hunden nere i bilen hela resan. I bilen har hundarna gott om plats, Jackpot och Max har ju redan en långresa som de gjort tillsammans och dom trivs fint ihop 🙂 Ja resan ska nog lösa sig, vi är lika galna både Lisa och jag, det underlättar 😉

Boendet ska också vara fixat. Här tackar vi trevliga engelska kontakter för hjälpen och håller bara tummarna för att boendet är okej. Vi tänker oss att troligen tillbringa två dagar på Crufts, en dag för att ställa och en dag för att gå runt och kika. Någon dag för sightseeing ser det också ut som om vi kommer fixa, kulturpoäng här kommer vi! Vi får dessutom trevliga svenska vänner som ansluter till hotellet några dagar, skoj!

Ja jag är helt övertygad om att vi kommer ha en väldigt trevlig resa och det är härligt att ha något att se fram emot. Det jag inte ser fram emot är att packa…. Hujeda mig och för att göra saken värre så måste jag köpa mig ett par nya skor, jag som avskyr att handla skor 😦

Ja fast innan det blir England och Crufts så ska jag ju en liten sväng till Danmark, fast det är ju enkelt, går att åka över dagen om man vill även om vi denna gång har bokat ett boende för att kunna ta det lite lugnt 😉

räcka ut tungan
Maxen är lyckligt ovetandes om alla knasiga saker hans matte planerar för honom, men skulle nog räcka ut tungan åt mig om han visste 😉

Energisk

Måndag och fortsatt snöigt ute. Morgonpromenaden var bitande kall men samtidigt var det skönt ute så jag hade gärna gått en timme i stället för den halvtimmen som vi hade tid med.

Jobbet gick i rasande fart i dag. Det händer mycket och inget vet något om någonting just nu men man får försöka hålla näsan över vattenytan så gott det går. När jag kom hem slängde jag ut allt i frysen på trappen eftersom det var så pass kallt ute så jag kunde passa på att frosta ur den. Skönt att ha det gjort och välbehövligt var det! Gick sedan en vända med grabbarna och njöt av att slippa ha pannlampa/ficklampa eftersom snön nu lyser upp 🙂

I går fick jag lite trevliga nyheter och energin från det satt kvar så jag tog tag i den tråkiga men nödvändiga bokföringen när jag kom hem och peppar, peppar så kom jag en bra bit på väg. Måste bara leta upp mitt hålslag så att alla papper kan sättas in i ordning i pärmen också!

Sen betyder ju måndagar sim så det blev så klart en vända till Norsholm som vanligt. Maxen fick simma 10+9 minuter med streamer i 10 minuter. Kilo simmade 10+10 med streamer i 15 minuter. Sura miner när täckena togs fram efteråt, ingen av dem gillar att ha täcke på sig. Men -10 och inte helt torra, ja då blir det täcke på vare sig man vill eller inte 😉

Hästtjej och stallhundar

I går var jag effektiv och hann massor, i dag har vi bara gjort roliga saker och haft det bra.

Sov ganska länge och gick sedan upp för att käka frukost, släppa ut hundarna, ge hundarna frukost och slappa lite i soffan. Sen rotade jag fram ett par gamla ridbyxor och min gamla vinterstalljacka och knallade ner till stallet. Det var läääänge sedan jag satt på en häst senast, det har liksom inte funnits tid eller energi till det. Men redan under julledigheten kände jag att det skulle vara skoj att sitta upp igen och i går kände jag att nu skulle det bli av! Så jag mötte upp Lotta i stallet (det är hon som äger hästarna) tog in fyra pållar som såg en aning förvånade ut eftersom de bara hade varit ute någon timme. Zvea förstod nog vad som var på gång och trampade runt lite på stallgången medans jag borstade av henne och fick på sadel och träns. Max visste också precis vad som var på gång och var mycket nöjd med min planering av dagens aktivitet!

Kilo däremot har aldrig varit med när jag ridit ut så jag var lite fundersam på hur han skulle reagera när jag satt högt upp på en häst i stället för att gå på mina egna ben som vanligt? Jo nog tyckte Kilo att det var lite konstigt men han skötte sig alldeles fantastiskt bra! Höll sig en bit framför och travade på men hade ändå full koll på mig och Zvea. Mycket bottnar nog i att Kilo har en sund respekt för hästar till skillnad från Maxen som tror att alla hästar är jättesnälla och inte ser något bekymmer med att springa både bakom eller till och med under hästarna….

Vi gav oss i alla fall i väg och Zvea var lite spänd men traskade ändå snällt på. Max lydde matte fint första biten men sedan ville han prompt gå ”fot” bredvid Zvea vilket jag tycker är olämpligt då Zvea mycket väl skulle kunna hoppa åt sidan om det står ett otäckt träd eller liknande vid vägen, hästar är ju lite spökiga i bland 😉 Men Maxen var så nöjd över att få gå där bredvid sin bästa hästvän och Zvea är en väldigt snäll häst. Tror faktiskt att hon gillar att hundarna är med som lite sällskap när man rider ut själv med henne.

2
Henrik fick masa sig ut och möta oss och fotografera när vi var på väg hemåt.

Trots att vi bara skrittade så var Zvea rejält svettig när vi kom tillbaka till stallet så hon fick klä på sig ett fleecetäcke och stå kvar inne en stund för att torka till.

1150224_10200501624422203_2090731718_n
Fast först fick jag mot ut hundarna ur Zveas box, varmt och mysigt där inne i spånet tyckte hundarna och vilade ut efter ridturen.

snömax
Snöiga hundar i dag, härligt!

kilosnö
Tjoho vad det är skoj med snö!

Hundarna och jag gick bort till Tommy och Anette för att fika under tiden som Zvea torkade till men sedan gick vi ner till stallet igen och borstade av Zvea innan alla hästarna fick gå ut i hagen igen. Nöjda gick vi sedan hem och slängde oss på sofflocket för att kika på lite skidor. Maxen var sååå nöjd över att få ligga i soffan han med och jag tyckte det var toppen att han värmde mina stelfrusna tår. När vi legat där i någon timme tänkte jag att det var lika bra att ta en promenad till med hundarna innan det blev mörkt. Maxen gjorde dock inte en antydan till att kliva ner från soffan ens när jag snörde på mig kängorna så jag tänke att de ca 8 km som hundarna redan fått gå under dagen kanske kunde var tillräckligt för honom i dag och lät honom därför ligga kvar. Kilo och tog dock en 40 minuters runda i skogen och hade det skönt i snön. Hemma mötte Maxen oss och Henrik kunde berätta att Maxen blivit riktigt grinig över att han inte fått följa med… Gamla hundar 😉

Ja så mycket mer har vi inte gjort i dag. En varm dusch satt som ett smäck när Kilo och jag kom hem och lite middag har vi fått i oss. Nu är det bara att ladda för en ny arbetsvecka.

Toppendag!

Men i dag har det väl varit en sällsynt trevlig dag!

Började med att kika ut och jo lite, lite snö låg det där på marken. Men väderprognoserna sa att det skulle komma mer. Ja och när hundarna hade fått frukost, jag hade vaknat till lite så klädde jag på mig och så tog vi i en förmiddags runda runt Bysjön. Ja och när vi började gå så började snön också att falla. Härligt med en promenad i snöfall även om jag gärna hade sett att det frusit på lite innan också.

2014-01-10
Verkar som om det äntligen kommer bli lite vinter.

Hemma röjde vi lite men så ringde Anette och erbjöd förmiddagsfika, ja tack sa vi. Efter fikat fick det bli en promenad till med grabbarna och så körde jag ett litet pass med Kilo. Plats mest men även lite fritt följ. Jag har redan bestämt vad jag vill ha hjälp med när vi åker till Frida om en dryg vecka, ljudet!

Sen fixade jag lite mer här hemma. Älggrytan åkte på spisen, det tar ju några timmar om man vill ha ett kött som ramlar isär liksom. La även kycklingbitar i tandoorimarinad till morgondagen. Jag har aldrig gjort tandoorikyckling innan så det här ska bli spännande. Tvättmaskinen har gått för fullt hela dagen, lika så diskmaskinen och snabeldraken har fått göra sitt vanliga jobb. Moppen åkte också fram och nu är golven rena, förhoppningsvis en lite lägre stund nu när det är minusgrader ut och snö.

maxslappar
Slapp Maxen i biabädden. Hundarna har som sagt fått ordentligt med motion i dag, lite lydnadsträning och dessutom är alla klor klippta och grabbarna har fått njuta av varsitt märben, tror med andra ord att även hundarna är nöjda med dagen!

Annars ska vi i dag gratulera Östen och Örjan som fyller tre år i dag, hipp hurra! Fasiken vad tiden springer i väg?!

I morgon har jag bokat in en ridtur på Zvea på förmiddagen och tanken är ju att grabbarna ska få hänga med och springa bredvid. Ja Maxen fixar det ju utan bekymmer och brukar sköta sig fin, fint. Kilo har nog aldrig varit med på en rid tur eftersom det är ca 1½ år sedan jag red sist (som sagt vart tar tiden vägen?) så för honom blir det premiär. Tur att Zvea är  en stabil häst, tror nog att hon ska orka med att ha Kilokruttunna skuttande runt sig 😉

Tjurigt och grinigt

Jamen vissa dagar har man ju bara lust att dra täcket över huvudet och inte gå upp alls. Märkligt att man kan vakna på helt fel sida och sedan fortsätta att tjura hela dagen?!

I dag har jag retat mig på massor av saker, helt meningslöst naturligtvis men ganska skönt att ta allt på en dag och sedan är det liksom bra (får man i alla fall hoppas…)

Alltså det här med vintertid, är inte det jäkligt meningslöst och enbart irriterande?!

Varför kan inte folk använda reflexer!? Hur svårt ska det vara? Läste dessutom en sådan där ”Fem snabba” i lokaltidningen i går där man frågade fem stycken om de använde reflexer, INGEN gjorde det?!? Mest korkad var en 69 årig farbror som sa att det inte behövdes han var så stor så han syntes ändå. Men alltså kan någon toucha gubbf´’n lite med en kofångare så att han fattar nått eller?

I dag när jag skulle backa ut bilen från parkeringen vid jobbet tyckte ett två puckon att det var en bra ide att stanna en bil precis bakom mig och stå och prata lite trivsamt tillsammans? Prata gärna men inte precis bakom en bil som ska köra ut!

Lagen om alltings jävlighet, varför slår alltid den in när det finns kryphål i alla andra lagar?! Morr.

SCB, suck, suck och trippel suck. Statistik när den är som värst, det är SCB det.

Mörker (ja igen!). Men alltså man blir ju så deprimerad av detta eviga mörker så att man vill gräva ner sig och inte sticka upp näsan förrns tussilagorna gör samma sak.

Telefonförsäljare, sluta trakassera mig!! Ja jag har Nix men det verkar ju fungera så där. Jag vet att det är en människa där bakom telefonluren och att personen i fråga inte vill mig något ont men telefonförsäljare tar verkligen fram det absolut värsta i mig. Jag är sjukt otrevligt och får alltid lite dåligt samvete efter att jag slängt luren i örat på dem. Fast varför då, det var ju inte jag som ringde och störde dem?!… Sen undrar jag hur många som verkligen vill prata om sin premiepension på arbetstid eller varför inte klockan nio på kvällen, jobbet som telefonförsäljare måste vara så jäkla tröstlöst.

Varför utgår en del människor från att jag gör saker på jobbet för att jävlas med dem (ja jag inser hur motsägelsefullt det är gentemot punkten ovan). Tro mig jag får inte betalt för att göra din arbetsdag så besvärlig som möjligt, jag får faktiskt betalt för precis motsatt sak!

Ja så där, då har jag öst ur mig allt jag retat mig på i dag, känns lite bättre faktiskt. Praktiskt med en blogg där man kan ösa ur sig allt skit. Nu, middag och lite mys med vovvarna, ja och så ska vi väl gå ut i mörkret också……

Galleri (13)
Se saker från den ljusa sidan var det ja… 😉

Vardag

Ja men då var det vardag igen då…

vardag igen
Nä jag är faktiskt inte det minsta deprimerad över att vardagen är tillbaka igen, skönt med ledigt, absolut, men rutiner är faktiskt ganska skönt att hålla sig till.

Men okej när klockan ringde i morse studsade jag väl kanske inte direkt upp… Men det blev en halvtimmes morgonrunda med hundarna och lite frukost fick jag också i mig minsann. Ja sedan blev det jobb. Visserligen jobbade jag ju i torsdags men det var liksom inte riktigt på riktigt 😉 I dag gick det därför på lite halvfart, innan man kommer in i rullarna igen. Studiedag var det också så några elever fanns inte heller på plats. Avslutade arbetsdagen med ett möte som jag helt glömt bort att jag skulle på, tur att man har ordentliga kollegor som håller koll på mig.

Innan jag åkte hem sprang jag bort till djuraffären och hämtade ut en säck med Four Friends foder som jag ju vann i somras men som jag inte fått tummen ur att hämta innan. Inget foder jag tänkt ge i normala fall men det går ju fint att blanda ut till slasktratten KG 😉

Hemma slängde jag bara på mig kängorna och greppade en ficklampa och gav mig ut i skogen med grabbarna. Är sjukt trött på detta jäkla mörker men dessvärre har man ju inget val. Hundarna skiter högaktningsfullt i mörkret och skuttar glatt runt medans deras matte går och muttrar ilskna glosor över hur jäkligt allt är…

Det blev sedan en plocka undankväll och därför fick Henrik fixa middagen, fiskgratäng, gott! Vi håller på att försöka få till Cruftsresan på bästa sätt, det brukar ju bli bra när vi är klara så det löser sig nog. Kollade vad det skulle kosta att anmäla Maxen och det var ju högst överkomligt! 26 £, inte mycket att bråka om faktiskt. Ja då ska jag bara besluta om han verkligen ska med eller inte då också…

Galasim

Ahh vaknade till sol i dag, underbart! Efter att ha ätit lite frukost, tagit det lite lugnt, surfat runt lite och funderat på vad dagen skulle ägnas åt var det dax att gå ut och njuta av solen. Hundarna var helt sjövilda så jag bestämde mig för att gå en riktig långpromenad. Det blev en sväng runt Bredsjön, en tur på lite över en mil som tog strax över två timmar, härligt!

1536688_10200476893123936_444560302_n
Härlig promenad men jag skulle verkligen uppskatta lite kyla nu så att all gegga fryser till och man slipper genomskitiga hundar varje dag.

Ja sedan blev det hem och vila lite och käka lunch innan vi åkte mot simmet. Vi fick nämligen simma tidigare i dag och var på plats redan strax innan klockan tre. Hundarna fick simma ordentligt. Max började och fick simma 2*10 minuter och Kilo fick simma 2*12 minuter. Båda simmade på bra 🙂 Körde inte så mycket streamer på Maxen men Kilo fick streta på med den ganska mycket.

1514985_10200475592091411_1527744450_n
Vi har haft några ”jobbiga” veckor på simmet nu under helgerna med diverse utklädnader och i dag gjorde vi oss till allesammans och körde på galastassen 😉 Fånigt ja visst, men roligt hade vi.

Hemma fixade jag middag och sedan har jag sanerat Maxen totalt. Ja för i går fick visst Anne och jag en liten knäpp och anmälde till utställning och jag fick den största knäppen av oss och anmälde både Kilo och Max… Ja så gick det med den pensioneringen alltså..  Ja jag fick bort en jäkla massa död päls, fixade till tassar och öron och ut på andra sidan saneringen kom en ganska fin veteran 🙂 En månad till så ska nog pälsen förhoppningsvis se rätt okej ut. Ja och ge honom två månader så ser den förhoppningsvis tillräckligt bra ut för att åka till england 😉

Kilo blev också sanerad, men det var inte så mycket att fixa på honom, han var ju nyligen i väg på utställning. Kilo fällde ganska mycket när jag fönade honom på simmet, jag hoppas att han behåller pälsen en månad till i alla fall…

Det vekar bli ett magert år i Göteborg 2014

I torsdags eftermiddag slängde jag in min packning i bussen efter att ha varit en snabb sväng i skogen med grabbarna efter jobbet. I Finspång hämtade jag upp Anne, Flisan och Diva, i Norrköping hämtade vi upp Eva och slutligen hämtade vi Annette, Lisbeth och Örjan i Öjebro och där packade vi även om allt i bilen så att vi fick plats. Sen bar det raka vägen ner till Göteborg. Där hade vi bokat hotell vilket var en ombyggd båt och dit tog vi oss nästan utan bekymmer, den där jäkla Olskroken säger jag bara, nästan lika svårt att hitta i som Västerås… 😉

Vi var framme ganska sent så vi bestämde oss för att äta på hotellet, det är ju liksom smidigt. Glada i hågen gick vi till restaurangen, konstaterade att utbudet på menyn var lite magert men vad tusan.. Vi satte oss till bords och sedan hände inget. Ingen uppmärksammade oss så jag gick bort till baren och frågade om det kanske var så att vi skulle beställa mat där? Fick då till svar att de hade tagit beslut på att det inte kunde servera fler just nu utan att vi fick vänta minst en timme? En aning förvånande eftersom det fanns ungefär fyra andra sällskap där och möjligen ett utav dessa åt?! Ja men det var ju inget att göra något åt och sen erkänner jag att jag blir ganska provocerad och grinig på den typen av attityd från ett hotell så vi bestämde oss raskt för att åka och gynna någon annan matinrättning. Så det var bara att sätta sig i bilen igen och ge sig i väg, på måfå… Ja efter lite åkande så hittade vi en liten kvarterskrog men det såg ut som om det kanske inte var öppet. Lisbeth hoppade därför ut och gick in för att fråga om det gick bra att vi åt. Jo visserligen stängde de snart men det skulle gå bra. Jag åkte då och parkerade bilen en liten bit bort och så skulle vi gå in. I dörren möttes vi av en sur kille som vägrade att släppa in oss, han skulle nämligen stänga? Okej men nu frågade vi ju för tre minuter sedan och då var det okej, dessutom står det på dörren att ni stänger kl 22 inte 21? Det spelade ingen roll fick vi veta, vi var inte välkomna.

Alltså vart är alla goa glada gubbar från Göteborg undrar man ju i detta läge? Ja vi traskade några meter och såg plötsligt en lite halv sunkig kinakrog och tänkte att ja varför inte? När vi kommer in är vi dock helt själva förutom två grabbar som står och hänger i baren, de går dock i samma veva som vi sätter oss. Ja så helt själva i en stor lokal får vi till slut mat. Och vi hade väl tur för maten var inte bara riklig, den var även väldigt god 🙂 Dessutom var det löjligt billigt så det slutade väl ändå på bästa sätt.

1477484_10200466674668481_594122629_n
Ja vi kände oss väl lite ensamma men man har inte roligare än man gör sig och vi hade väldigt roligt kan jag berätta 🙂

Ja så tog vi oss tillbaka till hotellet där vi ägnade kvällen åt att bubbla och prata och klockan blev visst lite mycket… Men uppe med tuppen var vi och gick för att käka frukost. Frukosten var helt okej men vi tyckte att det var lite konstigt att det inte fanns några grönsaker? Någon av oss (kommer inte ihåg vem längre) frågade om det inte fanns några grönsaker och fick till svar att ”nej tyvärr, vi har inte fått någon leverans, det har ju varit jul och så vet du”. Alltså det vekar jobbigt att bo i Göteborg eftersom de tydligen nästan två veckor efter julen fortfarande har svårt att få tag i grönsaker… Vet inte om man ska skratta eller gråta åt ett sådant svar men vi valde i alla fall att asgarva och tycka lite synd om göteborgarna 😉

Sen blev det utställning. Vi hade så klart skålat för våra medhavda hundar och tja det är ju faktiskt nästan löjligt men vårt skålande slår verkligen väldigt ofta in!?! Ja för det blev cert och championat för Örjan denna dag och vi vrålade och jublade så det hördes i hela mässan tror jag.

Örjan_redigerad-1
Får jag presentera Sveriges nyaste championhane, Bauernhofs Örjan av Hålagård. Den första valpen (tillsammans med brorsan Östen) som jag följt från första timmen och nu är lillgrabben champion 🙂

Men det blev även en ny champion på tiksidan då Nöklebyåsens Xit fixade cert genom att bli bästa tik och därmed var championatet i hamn.

xit
Norsk och numera även svensk champion, Nöklebyåsens Xit.

Bästa hanklassen på fredagen

  1. Berningtons Widunder
  2. Bauernhofs Örjan av Hålagård
  3. Nöklebyåsens Ådne
  4. Bernerdalens Uno Amigo Bueno

Bästa tikklassen

  1. Nöklebyåsens Xit
  2. Bernerlyans Carmenzita
  3. Janis Joplin av Hiselfoss
  4. Dale Gudbrands Dee-Dee Zaam

Vi gick sedan på en liten shoppingsväng där Annette och Eva hade spenderbyxorna på sig och handlade både det ena och det andra. Vi skulle sedan vänta på finalerna och jag konstaterade att jag hade rejält ont i huvudet. Inte bra då jag redan tagit panodil men det hade inte gjort minsta verkan. Men det finns ju en ICA längst ner i mässan så jag skenade ner och inhandlade Ipren. Envis som synden satt jag sedan och försökte visualisera att värken gick bort i väntan på att veteranerna skulle in i ringen. Ja för det är klart att jag ville se det, Max bror och Kilos far, Amigo hade ju nämligen blivit bästa veteran och skulle in i stora ringen. Mina resekamrater undrade om vi inte skulle åka till hotellet i stället men jag vägrade… Ja och finaler blev det och såg det gjorde jag 😉 Tyvärr blev Amigo inte placerad och inte heller Xit i gruppen men trevligt att se det var det ändå.

amigo står_redigerad-1
Fina Amigo, Max bror och Kilos pappa, ja han är helt klart en av mina absoluta favorit berner!

Ja så åkte vi tillbaka till vårt hotell och där fick vi lite problem. Det var helt omöjligt att betala i parkeringsautomaten så jag fick åka bort till den andra som var en bra bit bort. Mina resekompisar gick under tiden in till hotellet och meddelade att vi ville äta i restaurangen, skulle det möjligen gå bra denna kväll kanske? Jo det trodde tjejen i receptionen men lova något ville hon inte? Ja det blev en del ordväxling där man faktiskt kan ifrågasätta tjejen och IBIS hotells vilja att ha gäster? När jag kom tillbaka och fick höra det vägrade jag att äta på hotellet, det får väl ändå vara någon jäkla ordning på saker och ting, har man en restaurang är det ju högst lämpligt att man serverar gästerna mat enligt min mening.

Vi tog en kortare paus på Annes och mitt rum med lite snask och vin innan vi bestämde oss för att försöka gå i väg och leta upp en trevlig restaurang. Tack och lov släppte min huvudvärk när jag slapp ifrån mässans vidriga larmande. Men nu visade sig dock Göteborg från sin värsta sida och det regnade ta mig tusan nerifrån och upp lika mycket som uppifrån och ner?! Men vi knallade i väg och letade oss fram mot Nordstan och centralstationen där vi tyckte att vi borde hitta en restaurang. Det visade sig dock inte vara lätt att få mat i denna stad…

Först hittade vi bara kinakrogar och det var vi ju inte så sugna på eftersom vi åt det dagen innan. Sen hittade vi någon vegetarisk restaurang men det gick också bort. Då gav vi oss in i Nordstan men det är ju inte så mysigt att sitta där och äta och då började vi flamsa rejält och fundera på om vi någonsin skulle få mat denna kväll? Till slut störtar Eva in på turistinformationen och frågar om dom möjligen vet om någon trevlig restaurang på nära avstånd? Grabben vid disken säger att det finns en trevlig restaurang en bit utanför och dessutom finns det… där stoppar Eva honom bryskt och säger att tack det räcker fint med en varpå vi andra fullkomligt hysteriskt börjar fnittra och gapskratta och killen ser helt vettskrämd ut av vårt beteende. Ja så ut i regnet igen men restaurangen visade sig vara väldigt fancy så vi kände oss inte helt bekväma med vår dyblöta klädsel. Då fick jag syn på ett Jens Böffhouse, perfekt tyckte vi och gick dit. Där var det kö?! Lång kö så att vi fick stå utanför i regnet och vänta, nä det gick ju inte. Bara att gå vidare, hittade ett kinaställe till och tänkte att vad tusan bara vi får mat! Men det var bara en stor buffé och det ville vi inte ha så ut igen… Till slut hittade vi en riktig sylta, ett pizza och kebabhak med högst tvivelaktiga gäster men nu var vi trötta på att försöka få tag i mat så vi stövlade in med buller och brak, fick ett bord och kunde äntligen beställa mat. Vin och öl fanns det med och även om det var ett riktigt ruffigt ställe så var pizzan, vinet och ölen god och vi hade vansinnigt roligt åt alltihop.

1528749_10200466676188519_2067733724_n
Det var då inte lätt men till slut lyckades vi återigen få tag i mat där i Göteborg.

1544472_10200469780426123_1474775498_n
City Kebaben, ett riktigt sunkigt hak man gott var det och nöjda och glada var vi!

Jag tror att de som jobbade ändå tyckte vi var rätt skojiga att ha som gäster för vi fick fin service och ett konstaterande att vi väl inte var från Göteborg va? Nä det är vi ju verkligen inte.

Så hem till hotellet igen för att inta lite bubblor och skåla. Det blev en väldigt fnissig kväll och Annettte kläckte återigen ur sig något som kommer bli en klassiker. Plötsligt säger hon, ”men det ser ju ut som om vi är på en båt?” Ja jo det stämde nog alldeles utmärkt det, vi var ju nämligen på en båt 😉 Det blev en lite tidigare kväll och det var nog bra, vi behövde sova några timmar.

1512799_10200466679468601_15677844_n
Fnissigt, larvigt och skålande på vår båt 🙂

Ja och på lördagen var det bara upp och hoppa och ta sig till mässan igen. Det blev dock en väldigt avslagen utställning då domaren var tråkig. Det är väl ändå jäkligt trist att placera ettan först i stället för att börja bakifrån och bygga upp lite spänning? Dessutom tittade han inte på hundarna när de rörde sig utan vände ryggen till, sånt blir jag så jäkla sne på! Här betalar vi en massa pengar och reser långt, det minsta man kan begära är väl att domaren faktiskt tar bedömningen på allvar då?!

Så här blev i alla fall resultaten

Bästa hanklassen

  1. Hubba Bubbas Qurt Qromkake, cert, BIM
  2. Zandrinas Bruce
  3. Bernington Widunder
  4. Tjofselinas Z Dos Torres

Bästa tikklassen

  1. Nolegårdens Ezter, cert, BIR
  2. Dale Gudbrands Dee-Dee Zaam
  3. Roabamsens Ice and Snow
  4. Roabamsens Hayden Pe….

lör bir och bim
BIR Nolegårdens Ezter och BIM Hubba Bubbas Qurt Qromkake som båda dessutom då tog varsitt cert!

Vi tog det ganska lugnt efteråt, hann till och med kika lite på grosser hundarna. Men sedan var det dax att packa i hop och åka hemåt igen.

Det blev en helt vansinnigt fnittrig resa men man har ju alltså inte roligare än man gör sig och vi hade mycket roligt! Tycker lite synd om Göteborg som tydligen inte har fått några matleveranser sedan i julas 😉 och jag förstår att de goa gubbarna lös med sin frånvaro, man blir grinig av att inte få mat. Men oavsett brist på mat och goa eller griniga gubbar lär vi vara tillbaka i Götlaborg om ett år igen 🙂

Full fart…

… på det nya året redan.

I dag var det dax för jobb igen, fast 6 timmar jobb kan man ju faktiskt stå ut med efter 12 dagars ledighet, speciellt när man är ledig ytterligare 4 dagar sedan 😉

Men mer blogg än så här blir det inte i dag, för vi ska ju alltså i väg till Göteborg i eftermiddag. Fem brudar och tre hundar, full buss med andra ord 🙂 Möjligt att jag uppdaterar något från My Dog här från mobilen, vi får väl se vad tiden räcker till.

2013-12-31

2014, vad kan man vänta sig av det året?

Ja vad kan man vänta sig och hoppas på inför detta nya år? Några stora mål med hunderiet har jag nog inte. Visst ska vi tävla och flänga runt i vanlig ordning men några stora mål har vi som sagt inte.

Min tanke är ju att Maxen ska vara pensionerad, med ett möjligt undantag för Crufts då… Atc numret har i alla fall kommit så det går att anmäla om andan nu faller på 😉 Men annars är det fokus på att hålla honom i fortsatt bra form. Motion som är lämplig för hans tassar det vill säga promenader på lämpligt underlag, simning och så fortsätter vi med elbehandlingarna och massagen var 4-6 vecka. Än så länge hänger han ju med precis som vanligt även om jag som sagt försöker tänka på att gå på så bra underlag som möjligt.

stora ringen in
Pensionär eller kanske ett sista framträdande?

Kilo ska få fortsätta med lydnaden, så klart. Tanken är ju att vi ska få platsen att fungera och gör den bara det så känns det som om vi skulle kunna rinna igenom klass 1 utan några bekymmer, för resten av momenten har han ju redan visat att han kan och att han kan fixa bra poäng på 🙂 Jag förutsätter alltså att vi blir klara med ettan under våren så att vi kan satsa på tvåan under sommaren/hösten. Tanken är att vi ska till Frida nu i januari och jag hoppas kunna boka in ytterligare någon träning för henne under våren. Sedan blir det så klart Frida lägret i början på augusti, synd bara att  det krockar med tredagars i Jönköping, men valet är lätt, Fridalägret går före utställningar! Beroende på hur det känns under sommaren kanske vi satsar på att ta några privatträningar även i höst för Frida. Sen kommer vi så klart fortsätta att träna på varje vecka med vår grupp och Ingela. Det ger mig en kick att fortsätta träna när vi har träningskompisar, annars blir jag lätt lite lat och bekväm och tränar inte lika mycket.

Ja några utställningar ska väl Kilo också få åka på, men jag har nog inte tänkt att anmäla till allt jag själv åker på. Han är fortfarande ung och nu när han gått upp i öppenklassen kan han få lite tid på sig att fylla ut lite mer. Sen får vi väl se hur han har tänkt att vara i päls också.

1554448_663176387038878_265720875_n
Kilo och jag i Helsingfors i december. Foto Sergey Morozov

Jag hoppas att vi får möjlighet att gå på den där viltspårskursen som vi anmälde intresse till, skoj att köra lite annat som komplement till lydnaden tycker jag.

För egen del räknar jag med att som vanligt fläng runt en hel del. Crufts har jag som sagt tänkt ta mig till för första gången 🙂 Världsutställningen är ju i Helsingfors i år så den ska väl inte vara så svår att ta sig i väg på. I övrigt hoppas jag kunna ta mig en sväng till både Danmark och Norge under året, vi får väl se vart det kan passa in i kalendern. Utlandsresorna är alltid skojiga så vem vet det kanske blir något nytt resmål under året om jag har tur.

Annars hoppas jag att vi hittar en valp att utöka flocken med. Jag är valpsugen så att det kliar i kroppen. Jag har naturligtvis en miljon funderingar och några specifika önskemål, men hur det slutar vet man ju aldrig. Tikar ska paras, det ska bli dräktigt och så ska det komma ut pigga rackare och dessutom av rätt modell (hane alltså 😉 ) och sist men inte minst så ska jag ju få möjlighet att köpa också från just den kullen som man önskar, många saker som kan skita sig med andra ord. Jag är livrädd för att något ska hända Maxen eller Kilo så att vi plötsligt står med bara en hund här hemma men vill samtidigt inte bara köpa en valp för att, jag vill ju ha en valp som känns rätt också! Ja när det nu än händer så blir det i alla fall väldigt skoj!

Kilo 3 veckor
Liten Kilo som tre veckors valp, gahh det suger i valptarmen och ärligt hur vansinnigt jäkla söt var han inte redan här?! Minns att jag kommenterade denna bild och att det var första gången som hane 4 kändes som en kandidat till vår flock och så blev det ju alltså också till slut 🙂

Annars hoppas jag att vi kommer i väg på fjällvandring i år också, det är liksom ett måste varje år! Byske vill vi också till men det är körigt med planeringen i augusti med tanke på mitt jobb, det är inte bara fördelar med att jobba på en skola… Vår nya husvagn ska väl luftast också får vi hoppas, om inte annat så ska vi väl ställa upp den i Degerfors när det är dax för rasspecial och någon sväng till Öland och Böda borde vi kunna ta oss i väg på. Åh jag behöver verkligen mer semester, 5 veckor är alldeles för lite, dessutom skulle jag behöva typ en dag ledigt varje vecka för att hinna med allt som jag skulle vilja göra 😉

Ja men nu sätter vi väl fart på det nya året då! Redan i morgon åker jag i väg på första svängen då den tripp till Göteborg och My Dog står på schemat. Hundarna stannar dock hemma med husse men bussen är full i alla fall med både damer och hundar så jag räknar med att ha en fantastiskt rolig helg, det blir nog en bra start på detta år 🙂