2013 mot sitt slut

Året är snart slut, känns bra tycker jag.

Eftersom jag själv gillar att läsa andras årsberättelser så borde jag väl i sann blogganda skriva min egen men i år blir det ingen sammanfattning av året. Visst har vi haft ett på många sätt underbart år men vi har också haft stora förluster och dessa är alldeles för färska ännu för att jag ska orka sammanfatta dem…

I stället blir det här en vanlig blogg där jag kan berätta att Maxen håller på att driva mig till vansinne med sitt flåsande och stirrande på mig på nätterna/morgonen. Just nu verkar vi vara inne i ett stim och det sker mer eller mindre varje natt att jag vaknar av att han står och stirrar på mig. Och när jag väl vaknat är det omöjligt att somna i från honom. Det gör mig dessutom lite orolig varför han håller på så här, vad är det han vill, är det något som inte är bra? 8½ år, det är gammalt för att vara berner och jag erkänner utan omsvep att jag mellan varven letar efter tecken på att vi är på väg åt ett håll som jag inte vill. Men vi tar en dag i taget och hoppas att det bara är hans mage som är lite trasslig just nu. Han är inte hård eller lös utan det är bara en jäkla aktivitet i tarmarna, det bubblar, lever och har sig och kanske tycker han att det är obehagligt. Eftersom jag har en del goda bakterier på påse här hemma tänkte jag att han ska få lite sådant på maten några veckor framåt nu så får vi hoppas att det ger med sig och stabiliserar sig igen.

På förmiddagen fick Henrik hjälpa till att fota tvåårs bilder på KG, klart att det ska förevigas liksom. Mulet och trist ute så det blev inga roliga bilder men nu finns de i alla fall och så här blev resultatet.

kilo
Lilla älskade fjanten, tänk att han är vuxen nu.

Sen blev det långpromenad, tänkte att det är lika bra att köra på ordentligt i dag så att hundarna ska vara trötta i kväll när det skjuts och lever fan med smällare och raketer. Ingen av hundarna är visserligen så där hysteriskt rädda men så har jag också tänkt mig att det ska fortsätta vara! Maxen är visserligen mer berörd nu än han var i unga år, men det handlar mer om att han tittar sig omkring och blir lite flåsig, inte alls som Olle som ju helst ville försvinna från jordens yta när det sköts.

Hoppas att jag i morgon kan gå in på facebook utan att mötas av samma mängd efterlysningar på bortsprungna hundar som vi möttes av den första januari i år. Visst ska man rasta även skotträdda hundar men se till att du har sådan anordning på så att hunden inte kan ta sig loss om den skulle få panik och helt ärligt om man inte kan åka bort eller så skulle jag nog nästan hellre se att hunden gjorde i från sig inne än tvinga ut den i en värld som bara skrämmer livet ur den.

Jag är som sagt tacksam för att våra nuvarande hundar inte visar någon rädsla vid dessa smällar men jag väljer ändå att ta det säkra före det osäkra och kommer inte låta hundarna gå ut efter nio. Här ute på landet är det ganska lugnt, visst hör vi smällarna inne från Finspång men det blir ganska dova knallar och dessa bryr sig hundarna inte om alls. Vid tolvslaget kommer jag höja ljudet på tv:n och ge grabbarna varsitt grisöra och hoppas att ”kriget” som låter där ute inte uppmärksammas av dem. Våra grannar brukar dessutom ha den goda smaken att enbart skjuta vid tolvslaget inte flera timmar innan och flera timmar efter, det är jag glad över. Tycker oerhört synd om alla som har skottberörda hundar inne i stan just under denna högtid, jag tyckte det var plågsamt att se Olle om han någon enstaka gång fick höra en smällare/raket men oftast kunde vi ju undvika att utsätta honom för det genom att bo som vi gör. När vi hade Olle visste dessutom våra grannar om att vi hade en skotträdd hund och ringde eller berättade i förväg om det planerade att skjuta något före tolvslaget så att vi kunde hålla honom inne och försöka dölja smällarna för honom. Ja vi har bra och omtänksamma grannar, tack och lov!

Jag är inte för något totalt förbud mot raketer men jag tycker inte att vi vanliga allmänhet ska få köpa eller skjuta. Det vore väl bättre om kommunerna ordnade fyrverkerier på några olika platser runt om i kommunen och att man kunde gå dit om man vill se. Då kommer man undan denna okynnesskjutning som sker i dag flera dagar/veckor innan och efter nyår (eller valborg för den delen), det är mindre risk för skador och dessutom skulle man slippa nedskräpning på så många ställen. De som är rädda för raketer eller har rädda djur skulle kunna hålla sig borta från dessa platser helt enkelt och slippa utsättas. Skogens djur skulle visserligen fortfarande kunna bli rädda just där och då men det skulle åtminstone bara vara en gång som det smäller, inte som nu några veckor.

Ja det var mina sista djupa funderingar för i år. Vi kommer som sagt ha en lugn kväll här hemma, äta lite gott och mysa i soffan. Det kan visst tänka sig att både Maxen och Kilo får komma upp i soffan och mysa på högnivå 😉

Inför 2014 önskar jag mig ett år som är lite mer utplanat. Visst är det underbart med de stora glädjestunderna och den där känslan av att inget kan bli/gå bättre men jag tar gärna lite mindre sådant om jag i stället slipper att djupdyka i sorgens dalar nästa år. Jag hoppas verkligen även att vi får utöka flocken någon gång under nästa år med en liten fyrbent lurv, men när, var och hur låter vi vara osagt, vi hoppas helt enkelt på det bästa!

Till Pia

 

I dag är ingen vanlig dag…

…. i dag är Kilos födelsedag 🙂

Är ju helt overkligt, Kilo två år, hur gick det till? På de två åren sedan Kilo kom in i vår familj har det hänt så vansinnigt mycket och på ett sätt känns det som om han varit med oss i en evighet. På ett annat sätt så är han ju fortfarande vår lilla valp och han känns helt ny.

kilo
Dagens födelsedagsbarn. Inga stå bilder i dag då Henrik jobbat men i morgon ska vi väl försöka få till det.

 

Vi firade födelsedagen med fint väder i form av sol, det känns som en gåva varje gång man ser den numera för det är inte ofta solen hälsar på. Eftersom det var fint väder så åkte jag i väg med hundarna till Lunddalen och gick ABB spåret som är 7,1 km. Mitt på spåret var Maxen plötsligt halt? Klämde och kände igenom men hittade inget. Kollade igenom tassarna men hittade inget som skulle kunna skava. Tvingade därefter ner Maxen i ett vattenhål och när han kom upp därifrån så var han i stort sätt ohalt igen? Det måste helt enkelt ha varit något som suttit i trampdynan och skavt för annars skulle det väl inte gått över eller för den delen kommit så snabbt? Efter detta var det full sula på Maxen igen som hängde på födelesdagsbarnet utan bekymmer och glatt höll svansen högt.

Det blev sedan en ganska lugn dag i övrigt. Jag tränade lite kort med Kilo, lite fjärr och lite plats och det gick fint. Apporteringen fortsätter vi nöta vid mattiderna. På kvällen åkte vi som vanligt och simmade. Adelia och Ingela har länge tjatat om att Henrik och jag borde förlova oss så i kväll hade de fixat ”ringar” och bubbel och tyckte att det var dax… Gott med bubblor och frukt var det i alla fall, förlovningen tar vi någon annan gång!

1545235_10200444968605843_862231977_n
A
delia skämmer bort oss på simmet, andra veckan i rad som hon har med sig godsaker. I kväll var det ost och kex med en massa frukter och inte att förglömma, bubbel (alkoholfritt så klart!) Maxen övervakar maten så att den inte försvinner…

Hundarna simmade bra sedan. Maxen fick ta det lite lugnare i dag och simmade 9+8 minuter och Kilo fick simma 10+11 minuter.

1503296_10200444966605793_1996733162_n
Tror att födelsedagsbarnet är nöjd med sin dag, han gillar ju att simma i alla fall.

1504961_10200444971245909_1821999527_n
Maxen fixas till av husse medans jag och Kilo simmar den sista vändan. Skönt att kunna föna hundarna på plats

Hundarna fick även lever av Ingela och det var smaskens, smaskens tyckte båda. Det får vi väl använda för att träna lite under nyårshelgen så blir alla nöjda och glada 🙂

Gamla underbara veteranhundar

Alltså gamla hundar är underbara, fantastiska och ungefär det absolut bästa man kan få njuta av. Men…

Alltså den här veteranen Max som vi har här hemma han har aldrig varit till besvär eller tagit någon plats här hemma. Lätt att ha att göra med, har aldrig tjatat om mat eller något annat, aldrig gjort saker som han inte får (med undantag av att han käkade upp typ fem saker på två dygn när han var ca 6 månader, sedan var han klar med hyss) därför är det nu med en viss förvåning som jag märker att Maxen kommit på att han som äldre farbror minsann kan få en hel del fördelar! Ja för handen på hjärtat visst släpper man lite på reglerna när hunden kommer upp i ålder. Man känner ju varandra innan och utan och hunden vet precis hur långt han kan driva saker innan det är totalt stopp.

Numera är Maxen riktigt förnärmad på oss om han inte får komma upp i soffan när han själv tycker att det passar, fina farbröder ska tydligen sova i soffan… Matte håller inte med men upptäcker själv att hon ofta faller till föga för de bedjande ögonen. Dessutom är det ju väldigt mysigt så här i vintertid med en stor nallebjörn som värmer en i knät 😉 (ja det är bara bortförklaringar och Henrik skäller på mig för att Maxen får vara i soffan men inte Kilo men generellt har vi faktiskt inte hundarna i möblerna)
Numera väcker Maxen mig då och då tidigt på morgonen för att han vill ha mat?! När jag irriterat, klockan halv fem, på morgonen fräser att han ska gå och lägga sig igen blänger han surt på mig och ser oerhört förorättad ut.
Numera kan Maxen väcka mig mitt i natten och jag tror alltid att han är nödig och går ut med honom, då visar det sig att han bara är lite oförskämt pigg och tycker att vi ska leka lite?! Matte är inte det minsta leksugen klockan två på natten kan jag meddela!
Och mitt i allt detta så kan jag inte annat än bara le och älska honom lite mer än innan, för finns det verkligen något bättre än gamla hundar?!? Det är fantastiskt och jättemysigt med valpar men gamlingarna är på något sätt ändå lite mysigare och lite bättre.

I morse hade vi en liten dispyt om hur dax man ska gå upp för att äta frukost. Normalt sätt är det ju faktiskt Kilo som väcker mig med ett glatt kvittande och hävdar att det är frukostdax men i dag var det alltså Max som tyckte att matte skulle gå upp. Jag var dock inte alls på humör för att gå upp och ge hundarna frukost vid sex i morse och förklarade det för Maxen som inte förstod vad matte menade, -”Har du vaknat på helt fel sida matte?” Till slut somnade jag om igen trots att jag var ganska irriterad och förskräckt vaknar jag sedan klockan nio(?!) igen. Hoppsan, så länge brukar jag ju inte sova, men det var säkert välbehövligt då.

Nu blev det ganska bra fart på mig då grabbarna och jag faktiskt skulle i väg på träff i dag. Det blev frukost för hundarna (äntligen sa båda två) och för mig och så plocka fram lämpliga kläder. Sen bar det i väg vid tio mot Ann-Sofie för att gå på promenad, käka lunch och umgås en hel massa. Även Lisbeth och Örjan samt Marie och Freia dök upp, skoj! Vi började med promenad och det värmer mitt mattehjärta att se Maxen galoppera över gärden tillsammans med de yngre och försöka hålla ordning på dem. Varje dag med en pigg veteran är en gåva och jag tänker njuta varje sekund!

Tillbaka hemma hos Ann-Sofie fixade vi lunch och så blev det en massa svammel, vi måste ju fylla i allt som händer i världen för Marie som vägrar skaffa facebook. Men eftersom jag vet att du brukar läsa här i bland Marie så tycker jag nu att du genast ska skaffa dig ett konto så lovar vi alla att adda dig som vän 🙂

Max rullar
Pigg, nybliven veteran i Norge i somras.

Max
Maxen i fjällen i höstas, jag önskar verkligen att han kan få hänga med ytterligare ett år på fjällvandring.

Frida träning med Kilo

Alltså att ställa klockan på sin ledighet, det gör man bara när det är roliga hundaktiviteter på gång! Upp och hoppa, rasta hundar, packa lite matsäck och så i väg till Norrköping för att hämta upp Ingela, Adelia, Segra och Indra. Själv hade jag med mig både Kilo och Max eftersom Henrik jobbade. Ingen vidare rolig dag för Maxen men han fick ju vara med i alla fall.

Det var kolsvart ute nästan hela vägen och spöregn, suck. Men vi kom fram till Enköping utan bekymmer och hittade även till Fridas ställe. Väl framme var vi ganska tidiga så vi rastade av hundarna ordentligt i skogen först, i ösregn… Sen blev det några minuter väntan innan Frida kom och det var dax att sätta i gång. Vi hade bokat varsin timme men valde att köra i tre pass var om 20 minuter för att hundarna inte skulle ta helt slut, det är ju ändå ganska unga hundar vi hade med oss.

Kilo och jag körde som andra ekipage och han är ju mer än lovligt taggad och ljudlig när man kommer bort så här…. Jag valde naturligtvis att vi skulle titta på platsen eftersom det är det vi har problem med. Först pratade vi ganska länge om hur det har sett ut, hur vi har tränat och hur jag upplever att Kilo är under platsen. Frida ville sedan se hur han betedde sig om vi bad honom hoppa upp på ett ”bord” och stanna där. Kilo stannade till att börja med men efter ca 1 min hoppade han ner, bara för att få hoppa upp igen.

Vi konstaterade att jag nog hade varit inne på rätt spår med ”världens bästa övning” men att jag även skulle ställa mer krav på honom. Han vet vad platsen är men han väljer att göra annat när han tycker det blir tråkigt och inget händer. Andra passet la jag ett antal platser på mellan 30 sek och 1½ minut där jag muttrade ganska rejält på Kilo om han försökte nosa eller styra med något men samtidigt som jag muttrade var jag lugn och tydlig. Det bet på Kilo som tyckte att matte var oerhört tråkig men uppenbarligen insåg han också att här var det inte något att diskutera om, hade matte sagt ligg så var det visst det som gällde.

Tredje och sista passet valde jag att fokusera på apportering. Vi har kört ganska mycket apportering ett tag hemma eftersom Kilo fått gripa eller hålla inför varje mål mat ett bra tag nu. Det är enkel och smidig träning som har gett bra resultat. Det jag dock märkt är att Kilo vill plocka upp apportbocken ”snett” vilket gör att han får ett värdelöst grepp. Jag har funderat på om det kan bero på att han tycker det är lite otäckt att stoppa ner näsan i golvet eftersom klossarna på apporten inte är så stora? Vi testade därför med en av Fridas apporter med stora klossar och japp det blev skillnad. Rena tag och efter ett tag kunde vi utveckla det så att han faktiskt gjorde något som ändå är en början till riktig apportering 🙂

10
Kilo med den stora apporten, mycket bättre när pinnen kommer upp lite från backen tydligen.

12
Tjoho till och med att springa och hämta blev lattjo i dag när en liten pollett ramlade ner hos Kilo.

Jag tror att vi alla sex var nöjda med vår dag när vi efter tre timmar var klara. Vi hade nog dock alla kunna hålla på ett tag till, för jäklar vad skoj det är! Nu ska vi ligga i och träna i en månad, testa mer apportering och mer plats för att se om vi får ordning på det, får vi det inte så ska vi ju tillbaka om en månad så då får vi klura på nya varianter. Måste säga att jag redan längtar till om en månad!

Annandagskorv

Ja det blev ju traditionsenlig korvgrillning i dag. Fast först gick Hanna och jag en sväng runt Bysjön med hundarna på förmiddagen, riktigt skönt ute faktiskt. Men sen blev det hem och packa matsäcksväskan för att en stund senare åka bort till Lillskiren.

Vi började med att knalla runt sjön och mötte en hel drös med folk, många som var ute och fiskade eller promenerade i dag. Ja och sedan blev det korvgrillning för hela slanten.

kilo bada

Kilo funderar på om han kanske skulle hoppa i sjön och ta sig ett dopp?spång

I dag var det halt värre på spångarna, men vi hade tur och ingen drullade i.väntar

Maxen väntar på ”farfar” Tommy som hittade ett gäng gubbar att prata fiske och annat med.

fisk

Många som fiskade i dag som sagt och några hade minsann fått fångst också.

korv

Efter promenad är man värd korv. Tommy har som vanligt inte tålamod att vänta så han grillar sina medans det fortfarande brinner för fullt….

kasta korv

Hanna kastar korv som blev över till de lurviga som glatt fångar.

Det var faktiskt ganska kallt när vi sedan i solnedgången tog oss hemåt igen. Det blir nog inte så mycket mer gjort i dag (fast två timmar promenad och sedan ytterligare några timmar ute är väl kanske ändå ett okej dagsverke?) men vi ska bort och äta lite rester hos svärmor lite senare. Praktiskt med jul, man behöver inte laga mat på flera dar 😉

I morgon är det sedan äntligen dax att åka mot Enköpingshållet för att gå på kurs för Frida, tjoho vad det ska bli skoj!! Visserligen kommer vi har löptik med oss i bilen så Kilo kanske inte kommer vara helt fokuserad på att jobba med matte… Men det är lika bra att han lär sig och just i morgon är min tanke mest att få lite input och tankar om hur vi ska gå vidare i vår träning? Jag vill prata och fundera över platsen och även apporteringen i första hand men även fritt följ och en del andra saker kan vara intressanta att ta upp. Om en månad ska vi ju sedan tillbaka och köra lite uppföljning så det här kommer nog att bli jättebra 🙂

Jul, jul, strålande jul….

.. eller nja strålande kanske man inte kan kalla det här gråmulna vädret men julen rullar på trots att det är mulet. I går var det traditionsenligt så det förslog. Vi började med julfrukost tillsammans med pappa och Lena och sedan blev det en promenad i skogen med hundarna, det är liksom Henriks julklapp till de lurviga, att hänga med på promenaden 😉

Sen slappade vi lite här hemma innan vi gjorde i ordning oss och gick hem till Tommy och Anette för fortsatt julfirande. Kvällen innehöll, Kalle, julklappar och massor av mat och julgodis så klart. Någon kamera hade jag inte med mig men några mobilbilder blev det ju.

945830_10200415061538185_431897297_n

Hundarna övervakar ”farmor” när hon styr och ställer i köket inför julmiddagen.

1526142_10200415069098374_515468395_n

Ja och de var så klart med när julklapparna skulle delas ut också. Paket fick de med, inslagen julkorv 😉

1185531_10200415057658088_1195314906_n

Max har krånglat ner sig mellan soffan och bordet och ligger och ser lite småtjurig ut, han får inte smaka av julgodiset nämligen.

933932_10200418302739213_143192232_n

Annars hade hundarna fullt upp med att ha koll på Henry när han var vaken. Speciellt Kilo är väldigt fascinerad av denna lilla pryl och hur han luktar. Kilo som annars kan vara ganska osäker på barn (ovan som han är) tycker än så länge att Henry är helt okej, ska bli intressant att se hur han reagerar när Henry börjar krypa 🙂

Juldagen sedan och jag insåg att jag var ännu mer förkyld än jag velat låtsas om, suck. Ösregnade gjorde det dessutom ute så jag kröp upp i soffan i stället för att gå med hundarna och tyckte synd om mig själv. Men så ringde Hanna och undrade om vi inte skulle gå en sväng så då var det bara att ta på sig gallonstället och ge sig ut. Jag blev inte bättre av att vara ute i det där skitvädret så jag däckade i soffan efteråt tills det var dax att gå till svärföräldrarna igen för middag. I dag blev det älggryta, mycket bättre än rester av julbordet!

1544448_10200415051697939_606740027_n

Kilo fortsatte att undersöka Henry även under juldagen, lattjo liten pryl tycker han.

Men när maten var uppäten och vi hade varit sociala ett tag gick vi dock hem och där däckade jag fullständigt i soffan. Henrik tog med sig grabbarna på en liten rastrunda så att det skulle få röra lite mer på sig men annars låg vi faktiskt bara i soffan och slappade hela kvällen, skitskönt faktiskt!

Ja och så har vi då annandagen i dag, vädret är faktiskt helt okej så jag ska nog kasta i mig lite frukost nu och gå en sväng med grabbarna. Dessvärre är det storjakt här i dag (och vi har redan hört ett flertal skott så det verkar vara lyckat) så någon skogsvända blir det väl inte 😦 Sen har det talats om den traditionsenliga korvgrillningen vid sjön, vi får väl se vad det blir av dagen.

GOD JUL

GOD JUL

Vi önskar alla våra vänner och bekanta (och andra som kan tänkas gå in här också så klart) en riktigt GOD JUL och hoppas att din julafton blir precis så som du själv önskar, vare sig det innebär familjefirande eller lugnare varianter.

Bilden här ovanför är den bilden jag använt för att hälsa god jul på sociala medier samt även skickat ett gäng med julkort. Jag är jättenöjd med bilden, den är inte redigerad mer än att den är beskuren och att den har fått text på sig, jag hade helt enkelt en jäkla tur med ljus och annat, men….

…. inte alla bilder när man ska fota så här blir ju bra, lindrigt sagt 😉 Så därför bjuder jag även på några av våra failbilder 😉

fail 2

Ja tanken var så klart att ha båda hundarna med på bild, men Maxen var så där lagom road och samarbetsvillig…

fail 3

Även när hunden gör rätt är det inte säkert att det blir bra 😉 Måste dock berömma KG som ju faktiskt höll i luvan i långa stunder trots att det där med apportering inte är hans starka sida ännu.

fail 1

Kan man se mer tjurig ut än dessa två?! Vi önskar alla en glad jul men vill själva ta livet av oss säger den väl mest.

Ja men några bilder brukar ju bli bra till slut, så även i år så GOD JUL alla där ute i cybervärden!

Dan före dan

Ahh ledigt, skönt, skönt, skönt!

Började med sovmorgon men strax efter åtta fick det vara nog hävdade Kilo, han höll minst sagt på att dö om inte frukosten serverades på två röda sekunder… Ja han fick allt vänta en stund till men upp kom jag. När grabbarna fått sin frukost (det var med knapp nöd att Kilo överlevde 😉 ) så tog jag tag i saneringen av Max. I går blev det ju julbad på simmet och i dag blev det en total genomborstning och sedan fixades öron och tassar till. Nu ser han ut som en fluffig pralin och duger fint till julen.

Sen var det hög tid för promenad så jag knöt på mig kängorna, drog på en bok i örat och gav mig av med lyckligt skuttande hundar kring benen. Hundarna har fått märgben av hjort i två dagar nu och Maxen blir ganska hård magen av det så rejäla promenader är ett sätt att hålla magen i gång så det inte blir någon förstoppning. Det blev en rejäl runda då det faktiskt var riktigt skönt ute och jag hittade lite nya vägar att knalla runt. Två timmar var vi ute och hundarna la sig nöjda på golvet när vi kom hem. Dessvärre var väl ingen av dem längre i något nybadat skick men jaja, dom var rena en liten stund i alla fall.

Jag grejade lite här hemma innan det blev dusch, lunch och sedan åkte jag ner till Finspång en sväng för att göra lite ärenden, det gick snabbt och smidigt så jag var hemma innan det var mörkt och tog mig därför i väg på ytterligare en tur i skogen. Hundarna lika glada nu och studsade runt i skymningen. Det blev ingen jättelång runda, ca 40 minuter, men det var kolsvart ute när vi kom hem igen, hatar detta mörker!!! Men nu ska det ju vända, halleluja.

Hemma igen grejade jag i köket lite, skinkan ligger i ugnen och gottar till sig, det är undanplockat och köttbullarna är framtagna ur frysen till morgondagens frukost tillsammans med pappa och Lena. Ja så nu sitter jag med en glögg, väntar på att Henrik ska komma hem och ha några dagars julledigt för att senare i kväll kunna avnjuta första skinkmackan, något av det godaste som finns.

1506061_10151827165380969_761102571_n

Fanaberner´ns Baron Berlin, 8 månader. Foto Nina Bless (stulet från Facebook, fast jag tror att Nina tycker att det är okej)

Det här är en systerson till Emil som uppfödare Nina har behållit hemma. Det är inte ofta, om ens någonsin, som jag är intresserad av att ta mig an något annat än en valp men den här grabben skulle jag utan att tveka ta hem och jag bara fick 😉 Nina verkar dock besluten att behålla honom, dumt tycker jag för visst ser det ut om om han skulle trivas i Sverige 😉 😛 Jag ser många likheter med min egen norrman och skulle gärna vilja ha något liknande igen, vi får väl se vad framtiden kan ge. Samtidigt är det så jobbigt att se bilder av minsta lilla som påminner om Emil (och jag ser mycket Emil i Baron), skulle ge nästan vad som helst för att få honom tillbaka. Livet är alldeles för orättvist i bland!

Men det gäller väl att försöka hitta ljuspunkterna i livet i stället. På fredag ska jag till exempel åka till Frida och träna med Kilo, det ser jag fram emot. Vi har ju haft lite träningsledigt nu sedan kursen tog julledigt men nu ska vi sätta fart med träningen igen. Jag vill verkligen ut på tävlingsbanorna igen och ska jag vara ärligt så vill jag helst bara igenom ettan och tvåan och satsa på trean igen, fast vi får väl se hur Kilo funkar med den planen… Ja så jag vill ha en valp att träna och leka med, nu, eller helst i förrgår. Snälla tomten ge mig en valp till nästa år, en frisk och kry krabat som får vara med mig i många, många år och låt mig även få behålla Maxen och Kilo länge än!

 

Julledigt

Ojdå, tiden går visst.

Här är det äntligen julledigt. 12 lediga dagar i rad (fast nu är ju en snart över…), sen ska jag jobba en dag och så vara ledig 4 till, känns heeelt okej måste jag medge 😉

I går var annars en trevlig dag på jobbet då det visserligen var ganska körigt på morgonen för min del men sedan var det dax för elevernas julrevy, därefter jullunch med all personal och slutligen visning av nya bygnaden där finspångs bibliotek och gymnasieskola ska inhysas. Vi som jobbar administrativt har visserligen inte fått någon vetskap om vi ska flytta med ner till nya huset eller om vi ska sitta kvar men det blir vi väl varse förr eller senare gissar jag. Skoj att se det inifrån i alla fall.

Hann sedan hem och gå en promenad med grabbarna i det sista lilla dagsljus som man kunde ana sig till, skönt.  Kvällen ägnades åt att slappa mest, väldigt skönt och välbehövligt.

I dag har det däremot varit mer fart på det hela. Jag har tvättat så mycket så att tvättmedlet tog slut (och ändå  är inte tvätthögen slut?!). Jag har rensat i hallen, städat i köket och Henrik har fått städa övervåningen och toaletterna, det börjar faktiskt bli lite julfint här hemma nu 🙂 Hundarna har så klart fått sin motion i form av två en timmas promenader. Dessutom fick de varsitt stort hjortben att ligga och knapra på under dagen vilket de gjorde med glädje, var tydligen väldigt gott. Dessutom har jag hunnit kika på sprinten på tv och däremellan slappat i soffan. Under dagen har jag även fixat kvällens middag, tjälknöl! Gjorde den på saltrullen som jag annars inte visste vad jag skulle göra med och det blev ju toppen gott. Rotfruktsgratäng och grönsallad till det och nu sitter vi här proppmätta och tänker inte göra ett dugg mer i kväll.

tomten-varslad

Julkänslan är fortfarande på noll i det här trista gråmulna väder, månne tro att julen är inställd i år?

Sim

Jodå vi tog oss i väg för lite sim i kväll trots ögonlock som mest vill slå igen. Men för Maxen är simningen viktig så vad gör man inte för sina hundar?! 😉 Maxen fick i alla fall simma 10+10 minuter och skötte sig fint. Nu är vi dock på väg hemåt för sängen lockar något vansinnigt.

20131216-223514.jpg

Nordisk vinnare och Finsk vinnare och så jäkla skoj!

Jösses vilken helg det blev. Hade naturligtvis varit optimalt att blogga i lördagskväll men det fanns det vare sig tid, ork eller lust till, jag prioriterade helt enkelt annat i stället 😉

Efter fredagens utmärkta resultat på våra hundar sov vi gott på hotellet och började lördagen med rastning av hundarna för att sedan inta frukostbuffen. Frukosten är ju faktiskt oftast det bästa med att bo på hotell. Sen bar det av tillbaka till mässan. Vi lämnade ju (som man ju typ alltid gör vid flerdagars utställningar) kvar burar och stolar i går vid den ringen där vi skulle vara i dag. Vi skojade på fredagen om att tänk om burarna skulle vara borta när vi kom nästa dag och därför blev det väl lite av en chock när så faktiskt var fallet! Men det var inte så illa som vi först trodde, det var nämligen så att arrangören inte ville ha några burar eller annat kvar på kvällen så alla som lämnat kvar sina saker fick dom bortkörda in till ett slags förrådsrum, där kunde vi alltså gå och hämta tillbaka dem och ta nya platser runt ringen, puh!

En lite rörigare dag för oss då Kilo och alla andra unghundar hade blivit förflyttade till en annan ring på grund av att det var så många hundar anmälda i rasen (107 tror jag att det var totalt på lördagen). Det visade sig vara ett riktigt nerköp då denna domare nog inte tyckte om berner överhuvudtaget och hon och jag hade framför allt inte alls samma smak vad det gäller hur en berner ska se ut. Av hanarna var det två som fick excellent och övriga åkte ut med VG och Kilo var en av dessa. Nåja det är inget att gräva ner sig över, domaren dömer och man kan inte tycka lika som alla andra alla gånger.

Jackepotten däremot han fixade ytterligare en vinst i bästa hanklassen 🙂 Flisan fick excellent med var oplacerad i klassen och Flippan fick excellent och placerade sig som nr 4 i championklassen.

BIR och BIM lördag

 

Jackpot blev BIR och lördagens BIM blev Alpina Joy Gvendolyn. På lördagen var det Nordisk vinnar titel som delades ut.

Flisan
Goa Fliselis i ringen med Anne.

Ja då skulle vi alltså vänta på finalerna. Grupp två gick näst sist denna dag och eftersom finalerna inte började fören vid halv fem så visste vi att det skulle bli en lång dag. Vi gick i alla fall ut och rastade hundarna ordentligt så att dom skulle vara glada och nöjda och sedan gick vi för att få i oss lite mat inne på mässan. Där blev det födelsedagssång från Lisa och Anne som glatt skrålade på till min förargelse 😉 Ja för under lördagen blev jag ju faktiskt ett år äldre igen, och mamma ringde glatt och meddelade att jag nu är närmre 40 än 30, hmmm. Jag handlade även två grejer på Hurttas outlet, ett regntäcke till Musse och en fleeceoverall 😛 Vi får väl se om Musse kan ha den också, annars säljer jag den vidare till någon annan.

flippan

Flippan fick agera provdocka och visst blev hon söt i en ”one pice” 😉

Ja men sedan blev det ju då finaldax. Lisa och Jackpot gick till förhandsgranskningen och Anne och jag själv parkerade på läktaren vid finalringen. Ja där satt vi ju och kikade lite för två år sedan också och jag måste säga att finnarna verkligen kan det där med att göra snygga och smidiga finaltävlingar! Allt flyter på, inga onödiga väntetider, snyggt och stilrent i ringen och med fullt fokus på hundarna, det ser med andra ord ut att kunna bli en väldigt trevlig världsutställning nästa år!!! Vi hann se ett antal grupper där på läktaren och otroligt många olika hundar. Antalet uppfödargrupper var nog det värsta jag någonsin varit med om, vi tyckte att det aldrig tog slut, det kom bara in fler och fler grupper hela tiden?!

Men så var det ju till slut äntligen dax för grupp 2 och Jackpot. Ja och det gick ju hur bra som helst med en gruppvinst och jäklar i min låda vad vi gapade där på läktaren 🙂 Ja då blev det lite mer väntan på BIS finalen och det var ju spännande så att Anne höll på att dö av hjärtklappning och själv blev jag genomsvett. Ingen placering i BIS:et tyvärr men vad gör det, det blev ju verkligen en helt fantastisk dag!

Stora ringen BIG1

Jackpot, BIG-1 🙂

BIS lineup med storskärm

BIS line up med Jackpot på storbilden.

bis

Den här sötproppen blev BIS-1 på lördagen och jag hörde ryktas att den även blev BIS-2 på fredagen. Oavsett om det är sant eller inte (har inte orkat gå in och kolla) så var det en värdig vinnare, en riktigt snygg hund som verkligen kunde röra sig. Ja och som sagt söt så man skulle kunna dö.

Glada, nöjda, omtumlade och trötta tog vi oss sedan tillbaka till hotellet. 12 timmar på utställning, det tär som sagt på krafterna att ägna sig åt detta märkliga nöje 😉

Hundarna slog i hop på golvet, helt slut alla fyra av dagens tjänstgöring i ringen. Vi korkade upp bubbel, så klart liksom, och bara njöt. Ja och om någon nu tycker det är konstigt att vi (den här gången Anne och jag) är lika glada som ägarna till Jackpot, att vi tar åt oss lika mycket av alla grattis som strömmade in och så vidare så kan jag utan krusiduller berätta att ja, vi är lika precis lika glada över Jackpots framgångar som om han hade varit vår egen! Delad glädje är dubbel glädje och vi ingår liksom i ”teamet” allihopa 🙂

993468_10200361269593420_1579338560_n

Inga ledsna miner här inte, ja förutom möjligen på Flippan som ser ut som om hon blir strypt eftersom hon inte var så villig att sitta snällt stilla när vi skulle fota 😉

Det blev sedan en rastning av hundarna (vi fick väl mer eller mindre väcka dem) innan vi faktiskt korkade upp flaska nr 2 för kvällen och skålade in söndagens önskade resultat 😉

Söndagmorgon och tänka sig, Kilo var hungrig?! Hundarna fick frukost och rastades i snålblåsten innan det blev frukost för oss tvåbenta och sedan utcheckning från hotellet. Vi var lite fräcka på lördagen och lämnade återigen kvar våra burar och gick därför direkt till förvaringsrummet och hämtade ut dem. Denna dag var ju alla hundar i samma ring och det är alltid trevligare. Själv var jag trött så att jag lika gärna hade kunnat hoppa över att springa med Kilo men hur det nu än var så tog jag mig upp ur stolen, borstade i ordning honom och tog oss in i ringen. Det blev ett excellent och slutligen en fjärdeplats för Kilo denna dag. Jackpot gjorde hattrick och blev bästa hane för tredjedagen i rad (!), Flisan var ensam i öppenklassen med excellent (!) men fick inget ck (snåljåp till domare) och Flippan blev tredje bästa tik med ett snöpligt reserv-cert.

Kilo

 

Mattes goding, KG i ringen på söndagen.

BIR och BIM söndag

Söndagens BIR blev Jackpot och BIM blev juniortiken Ridon Hennet Norah Jones. Söndagens titel var Finskvinnare som dessa alltså kan lägga till före sitt namn.

Ja att Jackpot återigen blev BIR ställde dock till det lite för oss, för vi hade egentligen inte tid att stanna på någon final eftersom vi hade en färja att passa. Men vi räknade lite på det och konstaterade att jo det kunde nog gå. Vi förberedde därför så mycket vi kunde, bar ut all packning till bilen, rastade hundarna ordentligt och fixade och styrde så att vi skulle kunna åka direkt efter gruppfinalen. Sen gick Anne och jag och satte oss på läktaren igen och väntade. När Jackpot blev utplockad som en av sex konstaterade vi båda två att det gärna fick bli en placering men någon vinst ville vi inte ha, inte kul att inte kunna stanna till BIS finalen liksom. Det blev precis som vi önskade, Jackpot blev placerad som nr 4 i gruppen och vi kunde med gott samvete lämna Helsingfors.

Resan tillbaka till Åbo var dryg, regn och slask och så det jäkla mörkret. Lägg till en uttröttad kropp och huvud till det så förstår ni hur vi kände oss. Men man måste väl säga att vi utnyttjade tiden i Finland in i det minsta för när vi checkade in på terminalen så behövde vi bara vänta i ca 2 minuter så fick vi åka ombord på färjan.

Tyvärr fick vi hytter med heltäckningsmattor i värdelöst! Begriper faktiskt inte varför man har det i någon hytt med tanke på att folk spiller, kräks och gör andra märkliga saker i hytterna så borde ju en vanlig plastmatta vara att föredra för alla parter kan man ju tycka. Hundarna tycker att det blir varmt med mattorna och tyvärr verkade även  ventilationen i hytten fungera så där…. Men grabbarna fick i alla fall ligga i sin hytt och flickorna i sin och så gick vi tvåbeningar och käkade. Hungriga som tusan var vi och glada var vi ju med så en brakmiddag stod på agendan bestämde vi oss för!

Det blev en skitgod middag med bubblor till fördrink (vad annars liksom? 😉 ), pepparstek till huvudrätt och chokladfondant med körsbärsglass till efterrätt, mums! Nu tog kanske tröttheten ut sin rätt där på restaurangen och om det mot alla odds skulle vara någon av de andra matgästerna som läser detta så ber jag härmed så hemskt mycket om ursäkt för att vi troligen helt saboterade er matro med våra gapflabb, men humorn sjönk till helt nya nivåer och vi blev visst rejält larviga där ett tag…

546012_10200371708174378_502667373_n

Hundarna sa att de ville gå på nattklubb och svänga sina lurviga efter att vi ätit, så det gjorde vi så klart 😉

1527794_10200371709654415_940831629_n

Lisa och Anne kollar utbudet av glittriga kläder på båten 😛

Nåja till slut måste allt roligt ta slut och det blev en ganska tidig kväll. Sömnen var inget vidare för någon i vår hytt då hundarna tyckte det var på tok för varmt och är det något jag inte kan somna i från så är det flåsande hundar. Dessutom hade vi ta mig tusan en spökhytt för mitt i natten slogs helt plötsligt tvn på?! Lisa blev sur som ättika och slet ur kontakten och så var det problemet löst 😉

I morse fick vi i oss frukost på färjan och sedan rullade vi av den och bort till vår buss på parkeringen. Hundarna fick frukost och lite rastning innan vi vinkade av Lisa och så fortsatte Anne och jag till Finspång.

Hemma möttes jag och Kilo av en själaglad Max som nog undrat var tusan vi tagit vägen? Det blev en tur ur i skogen direkt och hundarna var så glada. Maxen försökte både leka och fostra Kilo på en gång och det gick väl så där men nog syntes det att han saknas sin lillebror alltid.

1499421_10200371714574538_1237511494_n

Ett dopp i sjön så här den 16:e december kanske? Kilo tyckte i alla fall att det var jätteskönt att få röja runt i skogen och bada lite efter den här intensiva helgen.

1472869_10200371713334507_512391906_n

Ja någon vinter kan man inte påstå att vi har, jag hittade kantareller i dag, suck.

Efter att hundarna fått sig en timmes promenad åkte jag till jobbet. Kan väl inte påstå att jag var pigg och sprudlande men jag överlevde. Nu sitter jag här i soffan och slappar. Det är dock måndag och det betyder simkväll. Erkänner dock att vi bara kommer simma Maxen i kväll och att det kommer gå ruskigt fort, för jag behöver verkligen sova!

Ja vilket fantastiskt avslut på utställningsåret det här blev! Nu tar vi helg och klämmer in en jul och ett nyår, sedan bär det av till My Dog, jag ska visserligen inte ha någon hund med mig men jag har ju ändå ett gäng vovvar att heja fram, det kommer helt säkert att finnas någon att glädja sig med även då 🙂

 

 

Helsinki winner-13

Puh att vara på resande fot tär på krafterna kan jag berätta för den som vill veta!

Ja vi tog oss ju alltså i väg till Finland i natt. Vi har förstått att det varit storm ute men helt ärligt har ingen av oss märkt något av det. Några korta gungningar i båten innan vi kom till Mariehamn men annars väldigt lugnt. Mycket sömn blir det ju ändå inte men blundat lite har vi ju gjort och innan vi gjorde det så skålade vi naturligtvis för dagens resultat 😉

1515022_10200357191011458_1609670120_n

Glada damer och hundar på väg över, någon storm led vi inte av som tur var.

1499661_10200357187531371_1562100056_n

Hur kan någon tror att hundarna skulle sätta sig  och göra i från sig i denna lilla låda uppe på däck?! Anne kunde däremot 😉

Morgonen kom allt för snabbt och vi fick på oss kläder och packade innan det bar av ner till bilen. Vi kom ganska sent av båten, rullade väl av vid kvart över sju så Lisa stod på efter vägen. När vi kommit ut ur Åbo stannade vi för att ge hundarna frukost och rasta och då jäklar kan jag lova att det kom några riktiga kastvindar. Sen bar det av igen och det gick så där när vi kom till Helsingfors. Dels är det ganska tight om tid att bila ner för att hinna och dels åkte vi galet… Det slutade med att Anne och Lisa satt och var tjuriga för att jag och Kilo nog inte skulle hinna in i ringen medan jag tog det med ro, jaja liksom?!

När vi väl kom fram till mässcentret fick jag kasta mig av tillsammans med Kilo och springa in, medan våra vänner parkerade bilen och släpade in det som skulle med. Det var dock helt lugnt för när jag efter lite om och men hittat till rätt hall och rätt ring så var domaren fortfarande bara på juniorhanar, med andra ord hann vi fint.

Kilo var duktig och fick sitt excellent och gick sedan och vann klassen med ck, precis som vi skålat för 😉 Sen fortsatte det, Jackpot vann championklassen och han blev även bästa hane! Vi hade så klart gärna tagit ett cert på Kilo men var lite ödmjuka när vi skålade och det ska man aldrig vara 😛 (hoppas att ni förstår ironi!) Flisan gick sedan och vann öppenklassen! och det ända vi inte lyckades skåla okej för var Flippan som fick nöja sig med ett slät excellent.

1505043_10200356999606673_2021543163_n

Dålig mobilbild, för kameran glömde jag i bilen när det blev bråttom i morse. Men BIR blev Carolina som även tog cert och med det finskt championat och BIM blev alltså Jackpot.

Men vilken jättebra dag det blev! När bedömningen var klar flyttade vi våra grejor till ringen vi ska vara i i morgon, gick en kort shoppingsväng och sedan bar det av mot hotellet. Det har vi ju bott på tidigare och vet att det funkar bra. Vi slappade lite och sen blev det käk för hundarna och därefter en lite längre promenad, skönt att få lite luft och hundarna var glada över att få nosa runt och läsa tidningen som uppenbarligen var välfylld.

Tillbaka på hotellet kikade vi lite på livesändningarna från utställningen (är man totalt galen eller?!) och sedan blev det middag. Pasta med svamp och oxfilé, skitgott och naturligtvis en god Lapin Kulta på det, är man i Finland så är man!

1465181_10200357185291315_567016212_n

Livesändningar på hotellrummet.

Hundarna har sedan fått sig en liten rast runda till, dom är fejade och snygga till i morgon och nu ska vi bara ta och skåla in morgondagens resultat så tar vi nog  kväller sedan.

Mot muminland

Ja då åker vi strax på färjan för att ta oss över pölen och hamna i Helsingfors. Räknar med att ha wifi på hotellet och datorn är med så det kan faktiskt hända att det kommer uppdatering under helgen, vi får väl se vad tiden räcker till 🙂

20131212-183357.jpg

Vem bestämde det här undrar jag?

Men alltså vem bestämde att det först skulle komma snö och sedan bli mildväder? Kliv fram och förklara dig för jag har ganska starka åsikter om just det!

Det var ju så fint ute, alldeles lagom mycket snö som gjorde det ljust och fint ute, rena hundar och alldeles lagom kallt. Det här slasket och blasket hade jag klarat mig fint utan och jag måste ju säga att all julkänsla försvann fullständigt när snön töade bort, suck.

maxen

Titta bara så mycket trevligare det är med snö. Bilden är tagen i lördags.

För att knyta tillbaka mot gårdagens funderingar om Crufts så kan jag meddela att jag i dag har skickat in ansökan om Atc nummer till Engelska kennelklubben, Atc nummer måste man nämligen ha om ska anmäla hunden till utställning i England. Men det gör ju inte att jag nödvändigtvis faktiskt kommer att anmäla Maxen, men nu får vi i alla fall möjligheten att välja och lite mer tid att fundera.

Det var i alla fall många som tyckte till om mina Cruftsfunderingar och det är ju alltid skoj att höra att folk bryr sig 🙂 Någon undrade också om hur vi skulle ta oss dit och ska Maxen med så är det absolut bil som gäller. Flyg har jag inga planer på att utsätta honom för och färjan där man inte får ta med hunden upp från bilen är inte heller ett alternativ enligt mig. Tursamt nog har jag ju vänner som är precis lika tokiga som jag själv och inte ser några hinder i en liten biltripp på (för min del) 195 mil…. enkel resa så klart.

Men hur som helst nu släpper jag Cruftsfunderingarna och ser fram emot denna veckas tripp, i morgon åker vi mot Helsingfors 🙂 I går var Anne och jag och avmaskade Kilo och Flisan så att det är klart och i dag återstår det hemska och vidriga packandet. Alltså jag verkligen avskyr det! Kilos grejer är så gott som klara men mina saker är inte ens påbörjade. I vanlig ordning är inte ens allt jag vill ha med mig tvättat så jag fick börja eftermiddagen med att köra några maskiner tvätt. Och eftersom jag känner mig själv rätt bra vid det här laget så vet jag att jag inte fören strax innan jag ska gå och lägga mig kommer jag kasta ner lite kläder i väskan och när jag kommer fram kommer jag undra vad tusan jag tänkte när jag packade ner just det där?!

Crufts

Som sagt i söndags kom frågan om resa till Crufts verkligen upp på tapeten då Jackpot och Filippa kvalificerade sig. Eftersom jag numera inte verkar ha några som helst begränsningar när det gäller att åka på hundiga saker så är det ju ganska märkligt att jag aldrig tagit mig i väg till världens största utställning? Vi var visserligen på god väg 2012 men det blev inget med den resan men nu kanske vi då skulle kunna tänkas få till det.

Av den anledningen har jag surfat lite om Crufts och hamnade på reglerna för kvalificering. Efter att ha läst dessa insåg jag plötsligt att jag faktiskt själv har en hund här hemma som är kvalificerad!?! Jo för läser man reglerna så ser man att kvalificerade är: Winners of Junior Dog and Junior Bitch classes, plus CACIB Dog and CACIB Bitch at FCI World Winners Show 2013.  Winners of Junior Dog, Junior Bitch, Veteran Dog, Veteran Bitch plus CACIB Dog and CACIB Bitch at European Winners Show in 2013.  This applies to dogs resident in countries covered by the UK PET TRAVEL SCHEME. 

Ja och Veteran dog det är ju liksom Maxenpaxen det! Hmm, jag har ju sagt att Maxen är pensionerad efter Öland men nu får jag väl erkänna att jag plötsligt blev ganska sugen på att ändå anmäla honom, för ärligt, kommer jag någonsin mer få en hund kvalificerad till Crufts?

Det kan ju tyckas märkligt att jag inte haft någon aning om att min hund är kvalificerad men det var ganska turbulent efter Maxens vinst i stora ringen i Genève. Vi var visserligen framme vid sekretariatet och frågade om vi inte skulle ha lite papper och så men nä det skulle vi då rakt inte fick vi till svar då. För någon månad sedan kom det ju dock hem en massa papper, veteran cert och gud vet vad så nog var det så att vi skulle haft en del papper alltid.

1418355_4982200931888_1301521081_n

En del post är trevligare än annan 😉

Tja så nu är frågan om man kanske ändå skulle, eller…. Får nog sova på saken 😉

stora ringen in

Ett minne för livet, Genève 2013. Tro mig, jag har inga förhoppningar om att det skulle bli samma succé om vi åkte till Crufts men det skulle ändå bli ytterligare ett minne för livet oavsett resultat.

Klippt

Hu vad trött jag var i går kväll, hur ska jag orka med den här veckan liksom?

Det är härligt med snö i alla fall för uj vad mycket ljusare det blir. Hundarna var riktigt pigga i morse så jag gick en aning längre bara för att det var skönt att vara ute. Sen i väg till jobbet och grabbarna fick sitta i hundgården vilket de var mycket nöjda med.

När jag kom hem från jobbet igen ville Maxen inte gå med in. Förstod precis varför, för han är inte dum den där hunden. Han har lärt sig att vi nästan alltid går på en promenad direkt när jag kommit från jobbet och eftersom det är mörkt så åker reflexvästarna på vilket Maxen inte uppskattar det allra minsta, lindrigt sagt. Så nu försöker han komma undan genom att inte följa med in, knasbollen.

Nåja reflexvästen åkte på och så tog vi oss en promenad, ingen jättelång dock eftersom vi skulle i väg på simmet senare. Hemma fixade jag en blåbärspaj lite snabbt då pappa och Lena kom förbi för att fira mig i förväg, jag är ju liksom inte hemma när jag fyller år om några dagar. Lena fick även toppa håret på mig då det var gräsligt slitet, skönt nu är det gjort och i morgon ska jag försöka hinna med att slänga i lite färg i skallen också.

När gästerna åkt igen snodde vi ihop lite middag och Henrik fick dammsuga för det är fullt med hår på golvet hela tiden, suck. Maxen borde ju rimligen sluta fälla snart kan man ju tycka. Kilo släpper en del nu han med så han är inte oskyldig han heller 😉 Efter middagen bar det av mot simmet.

Eftersom Maxen fick lite träningsvärk förra veckan fick han ta det något lugnare i dag. Han fick simma 9+8 minuter och hade bara streamern på under kortare stunder. Kilo fick simma som vanligt ungefär fast med något mindre streamer för hans del också. 10+10 minuter blev det och så fick han sig en helschamponering också. Bra då är det gjort och han behöver bara fräschas upp tills vi ska åka 🙂

Stora Stockholm…

.. eller nä det heter det ju inte, det heter visst Stockholms Hundmässa. Jaja samma sak i alla fall och i dag var det dax. Kilo hängde med Henrik ner till maskinhallen där bussen stått över natten för att tina upp och fick på så sätt en bra rastrunda innan vi skulle i väg. Vi hämtade sedan upp Anne och Diva, åkte vidare mot Norrköping där Eva, Lisbeth, Ann-Sofie och Stina hoppade på.

Vi var framme i ganska god tid vilket är bra då Kilo behöver komma ner på jorden och bli kontaktbar… Vet inte om det gick helt bra ändå men jaja… I ringen skötte sig dock KG ganska okej och var tämligen med på noterna. Det blev excellent och placerad tvåa (av två 😉 ) utan ck. Jaja säger vi och tar nya tag om en vecka.

För vårt resesällskap gick det fint. Stina vann öppenklassen med ck men opl i bästa tikklassen och Diva var tvåa i veteranklassen också hon med ck men oplacerad i bästa tik, duktiga flickor! Så här blev resultatlistan.

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot
  2. Sapphire´s Practical Magic
  3. Kronblommas Rigoletto, cert
  4. Kronblommas Macduff

Bästa tikklassen:

  1. Bernerdalens Filippa K
  2. Berntiers Baby Doll, cert
  3. Berntiers Super Trouper
  4. Bernervillans Erina Emmy

1455934_10200333071488485_99959373_n

Jackepotten blev sedan BIR och Flippan blev BIM.

Roligaste med det, förutom själva vinsten så klart, är att båda dessa då blev kvalificerade till Crufts och dit har vi ju planerat att åka något år. Nu ser det ju ut som att det skulle vara väldigt lämpligt att åka nästa år då 😉 Vi får väl se hur vi kan få till det men nog är jag sugen på en Cruftsresa i mars alltid!

Resesällskapet gick sedan på en shoppingrunda och jag gjorde det stora inköpet av en Plutoduk… Ja det gäller att unna sig 😉 Nåja några andra  i sällskapet handlade desto mer så det var ett gäng påsar som skulle med hem sedan i alla fall. Hemresan blev sedan lugn och försiktig då det var oväder. Vi klarade oss nog ganska bra ändå och jag har fått sms från alla medresenärer att de nu är tryggt hemma, skönt!

Hemma blev Maxen överlycklig när vi dök upp och jag bytte bara om lite snabbt och så tog jag en promenad med grabbarna, skönt att få sträcka ut lite och få andas frisk luft efter en hel dag på mässan. Det fick sedan bli tacos och slappande i soffan resten av kvällen med Maxen sovande i knät och Kilo utslagen på sin favoritplats vid öppna spisen.

Om några dagar är vi påt igen, på torsdag drar vi till Finland för utställning i dagarna tre 🙂

Vinterdag

Ända dagen innan jul med sovmorgon, min plan var att verkligen ta vara på den sovmorgonen. Men Maxen hade en helt annan plan…. I natt vaknade jag av att Max satt och stirrade på mig? Sa åt honom att gå och lägga sig men efter några minuter satt han där och glodde igen. Gick ner och släppte ut honom för jag tänkte att han kanske var nödig, men nä Maxen lullade runt lite i snön och kikade lite men något annat hade han tydligen inga planer på att göra? Ropade in honom och gick och la mig men då satt han där och glodde på mig igen? Till slut fick jag ta med mig Maxen och Kilo och lägga dem i vårt gamla sovrum och stänga in dem där så att jag i alla fall skulle få några timmar sömn.

Halv åtta vaknade jag igen av att Kilo protesterade där nere, det var lååååångt över frukosttid tyckte han. Bestämde mig för att gå upp, var liksom ingen ide att försöka sova något mer. Hundarna fick frukost och rastade sedan sig själva ute på tomten medan jag plockade lite. Klädde sedan på mig och gav mig ut på förmiddagsrunda. Hundarna alldeles saliga över snön och jag valde att gå över Björksätterhagarna och där kan de verkligen släppa löst och skena runt. Själv gick jag med Vinterstudion på via SVTplay, tur att man har sin Iphone säger jag bara!

1471295_10200327267103379_904650372_n

Härlig vinterpromenad

Hemma käkade jag en sen frukost och sedan blev det till att plocka lite och ta en dusch innan grabbarna och jag gav oss i väg till Emma och Ante för att umgås med lite julgodisbak. Kilo var en aning bekymrad över vad Henry är för en liten typ och varför han låter och dessutom upptäckte han att det luktade mycket om rumpdelen på Henry, klart intressant tyckte KG… Efter ca två timmar åkte vi hemåt igen men stannade till en sväng i Finspång och gick en runda. Grabbarna väldigt nöjda med att få sniffa på lite nya spännande dofter men då jag bara hade jeans på mig så blev det väldigt kallt så det fick räcka med en halvtimmes runda.

Hemma blev det mera skidor på tv, i dag var det ju verkligen en trevlig svenskdag med silver både för Kalla och för herrarnas stafettlag i skidskytte 🙂 Drog i gång en gryta med älgkött i och myste sedan i soffan med Maxen medan grytan puttrade. Fixade sedan i ordning Kilo lite hjälpligt, orkade faktiskt inte göra något bad på honom utan blötte bara benen och fönade upp honom lite. Får ta ett ordentligt bad av honom på måndag inför Finlandstrippen.

I morgon bär det alltså av till Stockholm för utställning igen, skoj för nu var det ett tag sedan.

Rehab

Inte mycket som händer om dagarna tycker jag. Hundarna och jag tog det lugnt efter jobbet, styrde med lite små saker och så men ganska slappt hade vi det. På kvällen var det sedan dax för Maxen att få åka till Rehab i Norsholm igen. Kilo fick stanna hemma och gå på promenad med hussen, nyttigt att grabbarna får göra egna saker i bland.

Maxen har nu lärt sig precis hur det går till på rehab. Först måste han stå ut med att bli nerblött på skuldror och höfter (för att elplattorna ska få kontakt) och sedan kläs han på av Marie med fyra plattor. Dessa plattor spänns fast med resårband och då tycker Maxen att det är lite besvärligt att gå till själva behandlingsrummet. Men väl i det rummet går han utan att man behöver säga åt honom upp på ”britsen” som är en stor klädd låda och där lägger han sig nöjt. I bland behöver jag säga åt honom att han ska lägga sig på sidan men oftast gör han faktiskt även det av sig själv. Marie kopplar på strömmen och sedan ligger Max bara och njuter och ser ut så här:

1479300_10200321851928003_286660020_n
Här har han ändå ett öga öppet, oftast sover han med ljudliga snarkningar under tiden som behandlingen pågår.

1457660_10200321880968729_1308433386_n

Ja och då ser det ut så här, en sovandes Maxen.

Ja och under tiden hinner jag och Marie att tjattra om alla mellan himmel och jord samtidigt som Marie masserar där hon kommer åt på Maxen. Elbehandlingen tar ca 20 minuter och som sagt, Maxen sover större delen av tiden. När behandlingen är klart brukar vi få be honom att resa på sig så att resårbanden och plattorna kan tas bort.

Marie stretchade och klämde sedan igenom Maxen och tyckte inte att han var så stel som jag kanske tyckte i måndags, fast då var det ju också efter simmet. Det är i alla fall väldigt skönt att kunna ge Maxen det här för jag ser att det höjer livskvalitén för honom. När vi kom hem var Maxen full av energi och tog sig friheter genom att skutta upp i soffan utan tillåtelse och sedan försöka få igång Kilo i lek inne på vardagsrumsgolvet, gick så där, det är liksom inte tillräckligt med plats där inne för två benergrabbar att busa.

I natt ska det komma snö enligt prognosen, jag hoppas att det är sant för lite snö skulle ljusa upp i mörkret.

Vinst :)

god jul

Men alltså nu är vi ändå en bit in i december, första advent har varit, det är stakar, stjärnor och slingor uppe i vart och vartannat hus och ändå, noll julkänsla?! Här har det i kväll varit några plusgrader och till och med lite regn, hur inspirerande är det då? Just nu är det så mörkt ute så man ser knappt handen framför sig och man blir bara deppig, deppig, deppig av detta. Jag vet att det snart vänder men det är lååångt kvar tills det börjar bli ljust på kvällarna igen. Nä nu vill jag ha snö så att det ljusar upp lite och man får lite julkänsla!

I går hade vi julavslutning med lydnadsgruppen ute i Fyllingarum. Knytis julbord och julklappshazard och trevligt som vanligt. Även om jag var nykter och körande och inte åkte så himla sent därifrån hann klockan ändå bli alldeles för mycket innan jag kom i säng och många timmar sömn blev det inte. Denna dag har med andra ord gått i ett töcken, för jäklar så trött jag varit. I kväll är det Martinssonskan som lägger sig tidigt!

Slappade faktiskt en stund med en bok när jag kom hem men sedan behövde ju hundarna få sig en runda så vi klädde på oss och knallade i väg. Det var skithalt på vägen (?!) trots att det var plusgrader, och då pratar vi inte lite småhalt utan på något ställe fick jag gå ute i gräskanten för jag fick inget fäste med mina skor på asfalten! Hundarna var dock gräsligt pigga och Maxens träningsvärk efter simmet är definitivt borta för han for i väg som skjuten ur en kanon. Av den anledningen bestämde jag mig rör att gå en lite längre sväng än jag först planerat. Det tråkiga är ju att det är så förbannat mörkt och eftersom jag är mörkrädd och fånig så försöker jag att inte gå mitt i storskogen. I dag hade jag tänkt gå runt stallet vid Herrgården men nu blev det i stället en tur runt bysjön. Kolsvart ute och en polishistoria i öronen, nä det vore synd att säga att jag var helt bekväm med den här promenaden… Mest rädd är jag för vildsvinen så av den anledningen stannade jag när vi svängt av den ”stora” vägen och körde lite skallträning med hundarna så att ev grisar skulle höra oss och fly. Nåja vi tog oss hela varvet runt utan några missöden och hundarna var nöjda över att få en rejäl runda på kvällskvisten.

Annars har jag i dag hämtat ut vår vinst från tävlingen på Sveland. En hel massa reklamprylar fick vi och några var faktiskt bra saker! Vi tackar återigen alla som hjälpte till att rösta och framför allt ni som slet som djur för att få alla ni känner eller inte känner att rösta de med!

vinst
Maxen med våra prylar, många saker blev det! Den uppblåsbara vattenskålen är jag nästan mest nöjd över för den vi har haft gick sönder för länge sedan och dom är ju rätt smidiga att ha med i ryggan när man ska ut på äventyr. Maxen däremot är ju rätt svårflörtad och bryr sig som synes föga om prisregnet 😉

Varför göra det svårt?

Det var inte med pigga ben jag klev upp i morse direkt. Tur att Henriks klocka ringde en kvar efter min för annars hade jag definitivt försovit mig… Nåja hundarna blev rastade, jag fick på mig kläder och i mig en smörgås och kom sedan i väg till jobbet. Där gick det lite på halvfart kändes det som. Jag väntar hela tiden på att det ska komma en riktig smäll nu med massor att göra, vi får väl se när den dyker upp. Mycket som är på gång och många saker som jag inte har den blekaste aning om, men jag lär mig väl på vägen får vi hoppas 😉

I dag fick jag mig återigen en tankeställare varför man i bland gör saker krångligare än vad det egentligen behöver vara? Kilo är ju en pratsam pojke och han pratar både mycket, länge och högt vilket jag inte alltid uppskattar, lindrigt sagt. När jag kommer hem från jobbet och ska hämta hundarna i hundgården har han den fula ovanan att fullkomligt vråla. Jag har vid flera tillfällen försökt att träna bort detta på lite olika sätt men tålamodet brukar tryta någonstans på vägen och så blir det inget av det. Nu i förra veckan samt i dag har jag testat att bara ta upp en prasslig påse ur fickan när jag går ur bilen, jag visar den för hundarna och Kilo håller utan bekymmer snattran! Ja svårare än så var det alltså inte vilket jag ju borde kunnat räkna ut för länge sedan då han är matskadad till tusen. Utsikten till godbit får honom helt enkelt att gå in i koncentration i stället för att varva upp i stress (hysterisk glädje är ju också en form av stress) och i koncentration håller han naturligtvis tyst. Ja för den prassliga påsen förknippar Kilo med godis och så var problemet löst. I dag kom det inte så mycket som ett endaste litet pip från Kilogrammet när jag kom hem och släppte ut honom 🙂

Vi tog sedan en promenad, i reflexvästar så klart. Tjurigt värre av den anledningen på hundarna och inte blev det bättre av att jag tydligen valde en tråkig väg… Men varje gång handen åkte ner i fickan kom båda två sättande i full fart och viftande svansar, tjurandet är inte så djupt rotat med andra ord 😉

På kvällen fixade jag lite med fakturor för bredbandets räkning och installerade skrivaren som jag ska ha till detta. Henrik fixade middag och när vi ätit och jag skulle plocka undan i köket slog det mig att jag ju skulle fixa efterrätt till morgondagens julfest. På en kvart snodde jag ihop en hallonpanacottapaj och sedan bar det av i ilfart till simmet.

I dag simmade båda grabbarna riktigt fint. Kilo simmade 10+11 minuter och numera är kanterna inte alls så läskiga även om han undviker dem om han kan 😉 Maxen simmade med mer tryck i dag och fick simma 9+10 minuter. Det märktes att han tog i mer i dag för han var mer trött än han brukar. Körde stremern på båda nästan hela passen och ska nog dra ner tiden med den på Max till nästa vecka. Även om jag vill att det ska vara träning så är ju inte tanken att han ska behöva kämpa hur hårt som helst under simningen, först och främst använder vi ju simmet för att behålla rörligheten och för hans tassars skull. Gissar att Maxen kommer ha lite träningsvärk i morgon. Han kändes lite stelare när jag stretchade efteråt mot hur han brukar kännas, bra att vi ska till Marie på torsdag och köra el och massage så att Maxen får bort lite spänningar ur kroppen.

Glöggkväll

Så har november tagit slut och den slutade på allra bästa sätt! Eller ja den slutade med att jag hade en idiotisk förkylning som däckade mig i slutet på arbetsveckan men i går hoppade jag helt enkelt över att känna efter och körde på som vanligt, för i går kväll var det dax för traditionsenlig glöggfest. Fast i år var traditionen lite ändrad då vi i stället var hemma hos oss. Vi brukar ju köra glöggfesten hos Anders och Annette helgen när ÖKK kör sin valputställning. I år krockade det ju dock med avelskonferensen så då fick vi ändra planerna.

Gårdagen ägnades åt att fixa till det sista med maten, städa undan lite och få upp adventsgran och liknande. Grabbarna fick två promenader med en hostade matte i släptåg och sedan vid sex snåret ramlade våra gäster in. 6 tvåbenta och 9 fyrbent trängdes här hemma. 8 berner (Max, Kilo, Musse, Örjan, Lallan, Xinger, Stina och Crendo) och så lilla Alva som en katt bland hermelinerna 😉 Ja och med hundarna följde så alltså Anders, Annette, Lisbeth och Ann-Sofie 🙂

Det blev en högljudd kväll med massor av hundprat till Henrik och Anders förtvivlan, vi damer trivdes som fisken i vattnet. Hundarna fanns sig i att ha en ganska tråkig kväll men nog är det snälla hundar vi har när fem hanhundar utan bekymmer finner sig i att umgås på liten yta. Kvällen bestod förutom av prat av glögg och snacks, middag och så en jäkla paj till efterrätt som tog ett dygn att tillaga, det var den inte värd i mina ögon kan jag meddela… Musse fick även leka mannekäng och testa olika täcken för att vi skulle försöka hitta en lämplig storlek. Tursamt nog så passade täcken jag fyndade på Ullared fint så det fick han med sig hem så klart 🙂

Ja och under kvällen hade jag lite koll på tävlingen på Sveland där Maxen var med och det verkar ju alltså som om vi har vunnit. Det tackar vi våra vänner och bekanta och deras bekanta för, tacka alla som har röstat!

Max
Bilden som var med och tävlade
.

Vi höll i gång till närmare halv tre i natt och många timmar sömn blev det inte… Jag gick upp vid sju, snabbrastade mina hundar och gav dem frukost så att Kilo inte skulle väcka alla andra… Själv hade jag en fruktansvärd huvudvärk, glögg, rödvin, sömnbrist eller förkylning, ja eller kanske alltihop blev visst för mycket så skallen kändes som om den skulle gå i bitar. Slappade på sofflocket ett tag men däckade sedan i sängen medans de andra vaknade till liv och fixade frukost. Efter 11 bestämde jag mig för att ignorera huvudvärken (då hade två ipren också hjälpt till att lindra det värsta) och gick upp och vid halv tolv gav Anders, Annette, Ann-Sofie och jag oss i väg på en långpromenad. Lisbeth var tyvärr tvungen att åka och jobba och Henrik avstod mer än gärna promenad.

Det blev en tur runt Bredsjön som Anders mätte upp till 12 km och tog oss ca 2½ timme att knallar runt i ett ganska makligt tempo. Strålande sol fick vi njuta av men tyvärr har det blåst rätt rejält i dag. Hundarna har sprungit säkert det dubbla och var lika nöjda som vi när vi var tillbaka här hemma. För oss tvåbenta blev det sen lunch i form av soppa och sedan avslutade vi med kaffe och saffransgifflar framför dressyren på tvn.

Det blev en jättetrevlig helg trots förkylning och huvudvärk och efter våra långa promenad i dag kan vi med gott samvete slappa resten av kvällen i soffan.

Nu kör vi arbete i tre veckor innan det blir långledigt över jul och nyår, det ser jag fram emot. Ja och under dessa tre veckor ska vi ju hinna med en massa skoj också, lets go 🙂