I går var det dax att packa väskan igen, en ny tur till Stockholm. Hade jag varit smart hade jag så klart packat dagen innan men det var jag alltså inte, med andra ord stressade jag runt på lördagsmorgonen och var allmänt virrig. Men vid halv åtta kom jag i väg, precis som planerat.
Dagen i Stockholm blev full av föreläsningar. Som vanligt är vissa bättre och mer intressanta än andra men överlag tyckte jag att det var riktigt bra! När det gäller index som den första föreläsningen handlade om avhandlades kanske inte så jättemycket nytt men ändå bra med upprepning och tydliggöranden. En del diskussioner om domen som Göta hovrätt dömde (återbetalningsskyldighet för uppfödare som fött upp hund med E höfter efter fria föräldrar) och hur uppfödarna ska ställa sig till det blev det och jag måste nog beställa hem domen och läsa på själv, inte för att jag är uppfödare eller för att jag för den delen har tänkt driva någon process gentemot mina uppfödare i framtiden utan bara för att jag är nyfiken och vill veta mer.
Vi fick veta mer om hur Tumörprojektet fortskrider och hur viktigt det är att vi som redan lämnat blod från våra hundar uppdaterar om våra hundar insjuknar i något eller i värsta fall även dör. Hoppsan ja, det hade jag inte tänkt på, uppdatering från min sida måste alltså ske.
Sista föreläsningen för dagen handlade om behandling av cancer. Inget direkt upplyftande ämne och jag har tidigare varit på föreläsningar om det på de internationella bernerkonferenserna. Då har jag mest känt mig uppgiven och i vissa fall förbannad, synen på bra djurhållning är liksom inte den samma i Sverige och i många andra länder… Men den här gången blev vi nog alla glatt överraskade! Henrik von Euler visade sig vara en pratsam professor, väldigt pratsam till och med. Och han var duktig, inte bara på det han jobbade med (för det får man ju anta att han är) utan på att förklara och förmedla sin åsikt till oss åhörare. Tänk vilken skillnad det gör när föreläsaren har en förmåga att fånga sina åhörare! Nu är väl behandling av cancer ändå inget skojigt ämne som sådant men det var väldigt intressant och lärorikt det han berättade.
Klockan var närmare sex innan han var färdig och då var det dax att checka in och ta en liten paus för att kanske fundera på vad som egentligen sagts under dagen. Själv delade jag rum med Lisa så vi damp ner i en säng och fåtölj, delade på en öl och gick igenom dagen. Vid sju var det dax för middag som blev trevlig, så klart liksom. Ett helt rum fullt med bernerfolk, det är ju alltid skoj att umgås med likasinnade liksom 😉 Maten däremot var väl inget att hurra för men vi överlevde. En öl i baren också innan vi knallade i väg till vårt rum och tog kväller.
I morse var jag väl inte överdrivet pigg, sängen var ingen höjdare, det kändes som om jag legat i en grop hela natten. Men frukost intogs i lugn och ro och sedan sparkade vi i gång dagens program. Vi började med en genomgång av BPH och hur vi i klubben skulle kunna jobba vidare med det, som komplement eller för att ersätta MH. Själv skulle jag väldigt gärna vilja testa att gå ett BPH för att lära mig mer och ha mer på fötterna när det ska diskuteras. Får väl se om jag kan hitta någon beskrivning att delta på med Kilo i vår kanske?
Vi fick även en genomgång av den nya klassen i draget. Nu är inte jag insatt i draget alls men jag måste ändå erkänna att några av dessa moment kändes lite konstiga i mina ögon, jag förstår helt enkelt inte riktigt vad de ska gå ut på? Jag har också lite svårt för att förstå bedömnings kriterierna i draget och betygen. Man får använda hur många kommandon som helst, okej, fast om momentet går ut på att jag ska lägga hunden så hur många gånger får jag säga till hunden att den ska lägga sig innan det blir något betygsnerdrag då? (alltså om hunden inte lägger sig på mitt första kommando, hur många gånger får jag säga till då?) På min fråga här kändes det inte riktigt som om det var genomtänkt, jag fick något svävande svar som för mig kändes rätt luddigt. Nu är ju jag som sagt lydnadsnörd ut i tå och fingerspetsarna men jag vill ha tydliga och givna regler, för mig verkar det nämligen oerhört frustrerande att som tävlande ena gången få säga ett kommando 10 gånger utan avdrag och nästa gång kanske bara få säga det 5?
Vi fick oss också en genomgång av Berner Garde och hur vi kan söka information där samt hur vi kan skicka in information om våra hundar dit. Erkänner att jag inte varit inne så jättemycket i Berner Garde tidigare men ska kanske ändra på det framtiden. Det visade sig nämligen finnas riktigt bra sökvägar för att ta fram information och det underlättar ju när man är nyfiken på hur något ser ut.
Efter lunch hade vi en, i mina ögon, riktigt intressant föreläsning om epilepsi. Vi fick info om vad som händer vid ett epilepsianfall och vi fick även se en film på en hund som fick ett anfall. Jag har aldrig tidigare sett ett anfall så det var så klart intressant och samtidigt oerhört jobbigt. Fy jag lider verkligen med hundägare som har fått denna sjukdom på sin hund och jag kan i alla fall ana vilken oerhörd stress och ångest de måste gå igenom, men att förstå är det nog svårt att göra innan man drabbats själv (vilket jag så klart hoppas att jag aldrig kommer behöva uppleva!). Då berner inte är så drabbad av denna sjukdom blev det en del diskussion om Grosser i stället som är en mer utsatt ras. Föreläsaren ansåg det viktigt att inte utesluta för många avelsdjur från populationen men naturligtvis ska ett drabbat djur aldrig gå i avel! När vi frågade om kullsyskon eller halvsyskon ansåg hon inte att de nödvändigtvis skulle uteslutas från avel men att de skulle debutera så sent som möjligt, helst efter fyra års ålder.
Sista föreläsaren pratade om gentester. Ett aktuellt ämne som kommit upp tidigare under helgen också. Vi hade bland annat en diskussion om testet för DM som är en ganska het potatis. Våra föreläsare som har haft diskussionen med oss under helgen var tämligen överens, vi ska inte testa för sådant som ännu inte är ett problem för rasen. Detta gäller så klart inte bara DM utan alla tester som företag numera erbjuder, varför testa för PRA på berner när vi inte har den sjukdomen liksom. Någon vill säkert protestera här och hävda att vi visst har DM på Berner och jo vi har ju kunnat konstatera att det finns Berner som är bärare av genen, men, och här är det då ett stort men, vi har inte fått in ett ända fall av konstaterad sjuk hund i DM. Nu är ju jag en nyfiken typ så jag gick därför in på Berner Garde och sökte efter DM, det finns massor med testade hundar, men jag kunde inte hitta en enda hund som avlidit i sjukdomen? Ja intressant är det och det lär finnas anledning att återkomma i ämnet gentester många gånger i framtiden gissar jag!
REDIGERAT
Nu har jag lekt runt lite till i Berner Garde och faktiskt hittat ett gäng hundar som konstaterat ha DM. Många är visserligen via anekdoter och när jag kikade lite snabbt så hittade jag inte heller att det fanns obduktionssvar från de som var diagnostiserade, fast det kan ju vara jag som inte hittat rätt ännu också 😉 För mig känns DM som något som är ganska svårt att ta ställning till. Det jag har kunnat läsa mig till genom forskningsrapporter är att sjukdomen bara kan diagnostiserats med säkerhet genom just obduktion av ryggmärgen. Med andra ord kan man alltså inte bara genom att titta på hunden kliniskt med säkerhet säga att hunden lider av DM och alltså kan man aldrig med 100% säkerhet säga att en fortfarande levande hund har DM, lite moment 22 där liksom.
Ollebus 