En glimt av solen

Hu vad trött jag var i morse, hade gärna legat kvar i den varma, mjuka sängen några timmar till. Men nä så funkar det ju inte, man måste ju jobba. Ärligt vart är den där trissvinsten någonstans, jag vill ha den!

Nåja hundarna fick frukost, promenad men i dag fick de sedan vara kvar inne då Maxen fortfarande var lite, lite fuktig efter simmet i går kväll, kallt ute var det också så det kändes vettigast att låta grabbarna slappa inne, något de inte alls höll med om…

Sen i väg till jobbet och förmiddagen innehöll utbildning, igen. Mycket utbildningar har det blivit senaste året! Vi slutade lite i förtid och jag hade redan planerat att åka hem på lunchen och ta en promenad med grabbarna. Det visade sig vara en lysande idé då solen strålade på en klarblå himmel och det var vansinnig skönt att få komma ut och gå i dagsljus!

1457491_10200276041262765_252603869_n
Mina bästa vänner i dagens solljus.

Sen tillbaka till jobbet men först fick grabbarna hoppa in i hundgården, något de var väldigt nöjda över. Efter jobbet hade jag tänkt att jag skulle ta en promenad till men det var riktigt ruggigt ute och jag frös redan när jag satt på jobbet så jag planerade om lite. I stället blev det matlagning och så röjde jag loss lite i kökets mörka vrå där vi har haft en massa skit stående. Kastade en hel del och är nöjd över vilken plats det plötsligt blev i det där hörnet!

Men sedan blev det faktiskt en promenad med grabbarna i kolmörkret. Kilo betedde sig dock lite konstigt sista biten och när vi kom hem så drack han massor och sedan ville han promt gå ut igen. Följde med honom ut och han sprang genast bort och började hetsäta gräs. Ja han hade väl stoppat i sig något mindre trevligt gissar jag. Kikade i halsen på honom men kunde inte se något, magen var däremot ganska orolig och han flåsade en hel del. Han hängde med in igen och var då som ett litet plåster på mig, men efter ca 10 minuter lugnade han ner sig och så var han som vanligt igen. Stackaren hade väl lite magknip eller så, inte alltid lätt att vara glupsk.

Kvällen ägnades sedan åt att storstäda vardagsrummet. Puh vad damm det blir hela tiden?! Egentligen skulle jag behöva tvätta fönsterna också men det är ju så tråkigt så det tror jag att jag hoppar över ett tag till. Nåja nu ska jag bara dammsuga soffan ordentligt också och städa av golvet lite extra noga så är rummet som nytt igen 🙂

Shopping och ensam

I dag drabbades jag av shoppingbegär. Det händer mellan varven men inte allt för ofta. I dag hade jag dock ett begär att åka till IKEA och så fick det bli. Åkte något tidigare från jobbet och härjade sedan runt i lite olika butiker i Linköping. I stort sätt allt jag var ute efter kom också med hem!

Jag är inte någon inredare, jag vet precis vad jag gillar och har bestämda åsikter om det (som om det mesta annat… lika bra att jag säger det själv innan någon annan gör det) men att ha ett tomt rum framför mig och handla saker som går i hop, nä det är inget jag är bra på. Vi har haft ett rum som stått tomt på övervåningen sedan vi renoverade och nu har jag plötsligt fått för mig att det rummet ska inredas. Vi köpte ju några madrasser i förra veckan och då fick jag plötsligt för mig att jag skulle göra rummet till ett gästrum. Eller det har ju tanken varit hela tiden men inte riktigt på det sättet som jag nu har kommit fram till. Nåja nu blev det i alla fall inköpt madrasskydd, överkast och lite annat till rummet och det ska nog bli bra det här. Håller dessutom på att klura på en sänggavel som jag tänkt göra av två pallar, vi får väl se hur det slutar.

När jag kom hem låg dock Henrik däckad i feber, förkyld karl, ja ni fattar ju hur synd det var om honom. Fast något sim för hans del kunde det ju faktiskt inte bli så i stället fick jag göra om lite i kvällens planer. Jag kan omöjligt hinna med två hundar på egen hand så i stället fick jag prioritera och det var ju inte ens svårt eftersom själva anledningen till att vi simmar varje vecka är för att Maxen ska få träningen för sina tassar. Kilo fick med andra ord stanna hemma hos den sjuke hussen vilket ingen av dem tyckte var en bra lösning…

Innan jag åkte så blev det dock lite ansning av Maxen. Öronen trimmades ned, tassarna lika så och klorna klipptes, hujeda mig så hemskt sa Maxen och blängde surt på mig. Passade på att karda igenom honom också och fick en ny hög med underull att lägga i påsen som ska gå till någon som kan gör garn av det sedan.

Men sedan åkte vi alltså på sim och jag såg väl inte fram emot att hänga där alldeles ensam. Men i bland har man tur. Det visade sig att Marie hade någon form av kurs/föreläsning just denna kväll så det var massor med folk på rehabavdelningen när jag kom. Marie var sedan kvar ända tills jag var klar så jag slapp vara själv 🙂

Maxen då, jo han simmade som han skulle. 18 minuter blev det i dag i ett svep och med streamern på i 14 minuter. Efteråt blev det faktiskt schamponering av hela Maxen som har sett väldigt tråkig ut i pälsen sedan han började fälla. Nu luktar han i alla fall gott även om pälsen fortfarande ser trist ut.

Avelskonferens

I går var det dax att packa väskan igen, en ny tur till Stockholm. Hade jag varit smart hade jag så klart packat dagen innan men det var jag alltså inte, med andra ord stressade jag runt på lördagsmorgonen och var allmänt virrig. Men vid halv åtta kom jag i väg, precis som planerat.

Dagen i Stockholm blev full av föreläsningar. Som vanligt är vissa bättre och mer intressanta än andra men överlag tyckte jag att det var riktigt bra! När det gäller index som den första föreläsningen handlade om avhandlades kanske inte så jättemycket nytt men ändå bra med upprepning och tydliggöranden. En del diskussioner om domen som Göta hovrätt dömde (återbetalningsskyldighet för uppfödare som fött upp hund med E höfter efter fria föräldrar) och hur uppfödarna ska ställa sig till det blev det och jag måste nog beställa hem domen och läsa på själv, inte för att jag är uppfödare eller för att jag för den delen har tänkt driva någon process gentemot mina uppfödare i framtiden utan bara för att jag är nyfiken och vill veta mer.

Vi fick veta mer om hur Tumörprojektet fortskrider och hur viktigt det är att vi som redan lämnat blod från våra hundar uppdaterar om våra hundar insjuknar i något eller i värsta fall även dör. Hoppsan ja, det hade jag inte tänkt på, uppdatering från min sida måste alltså ske.

Sista föreläsningen för dagen handlade om behandling av cancer. Inget direkt upplyftande ämne och jag har tidigare varit på föreläsningar om det på de internationella bernerkonferenserna. Då har jag mest känt mig uppgiven och i vissa fall förbannad, synen på bra djurhållning är liksom inte den samma i Sverige och i många andra länder… Men den här gången blev vi nog alla glatt överraskade! Henrik von Euler visade sig vara en pratsam professor, väldigt pratsam till och med. Och han var duktig, inte bara på det han jobbade med (för det får man ju anta att han är) utan på att förklara och förmedla sin åsikt till oss åhörare. Tänk vilken skillnad det gör när föreläsaren har en förmåga att fånga sina åhörare! Nu är väl behandling av cancer ändå inget skojigt ämne som sådant men det var väldigt intressant och lärorikt det han berättade.

Klockan var närmare sex innan han var färdig och då var det dax att checka in och ta en liten paus för att kanske fundera på vad som egentligen sagts under dagen. Själv delade jag rum med Lisa så vi damp ner i en säng och fåtölj, delade på en öl och gick igenom dagen. Vid sju var det dax för middag som blev trevlig, så klart liksom. Ett helt rum fullt med bernerfolk, det är ju alltid skoj att umgås med likasinnade liksom 😉 Maten däremot var väl inget att hurra för men vi överlevde. En öl i baren också innan vi knallade i väg till vårt rum och tog kväller.

I morse var jag väl inte överdrivet pigg, sängen var ingen höjdare, det kändes som om jag legat i en grop hela natten. Men frukost intogs i lugn och ro och sedan sparkade vi i gång dagens program. Vi började med en genomgång av BPH och hur vi i klubben skulle kunna jobba vidare med det, som komplement eller för att ersätta MH. Själv skulle jag väldigt gärna vilja testa att gå ett BPH för att lära mig mer och ha mer på fötterna när det ska diskuteras. Får väl se om jag kan hitta någon beskrivning att delta på med Kilo i vår kanske?

Vi fick  även en genomgång av den nya klassen i draget. Nu är inte jag insatt i draget alls men jag måste ändå erkänna att några av dessa moment kändes lite konstiga i mina ögon, jag förstår helt enkelt inte riktigt vad de ska gå ut på? Jag har också lite svårt för att förstå bedömnings kriterierna i draget och betygen. Man får använda hur många kommandon som helst, okej, fast om momentet går ut på att jag ska lägga hunden så hur många gånger får jag säga till hunden att den ska lägga sig innan det blir något betygsnerdrag då? (alltså om hunden inte lägger sig på mitt första kommando, hur många gånger får jag säga till då?) På min fråga här kändes det inte riktigt som om det var genomtänkt, jag fick något svävande svar som för mig kändes rätt luddigt. Nu är ju jag som sagt lydnadsnörd ut i tå och fingerspetsarna men jag vill ha tydliga och givna regler, för mig verkar det nämligen oerhört frustrerande att som tävlande ena gången få säga ett kommando 10 gånger utan avdrag och nästa gång kanske bara få säga det 5?

Vi fick oss också en genomgång av Berner Garde och hur vi kan söka information där samt hur vi kan skicka in information om våra hundar dit. Erkänner att jag inte varit inne så jättemycket i Berner Garde tidigare men ska kanske ändra på det framtiden. Det visade sig nämligen finnas riktigt bra sökvägar för att ta fram information och det underlättar ju när man är nyfiken på hur något ser ut.

Efter lunch hade vi en, i mina ögon, riktigt intressant föreläsning om epilepsi. Vi fick info om vad som händer vid ett epilepsianfall och vi fick även se en film på en hund som fick ett anfall. Jag har aldrig tidigare sett ett anfall så det var så klart intressant och samtidigt oerhört jobbigt. Fy jag lider verkligen med hundägare som har fått denna sjukdom på sin hund och jag kan i alla fall ana vilken oerhörd stress och ångest de måste gå igenom, men att förstå är det nog svårt att göra innan man drabbats själv (vilket jag så klart hoppas att jag aldrig kommer behöva uppleva!). Då berner inte är så drabbad av denna sjukdom blev det en del diskussion om Grosser i stället som är en mer utsatt ras. Föreläsaren ansåg det viktigt att inte utesluta för många avelsdjur från populationen men naturligtvis ska ett drabbat djur aldrig gå i avel! När vi frågade om kullsyskon eller halvsyskon ansåg hon inte att de nödvändigtvis skulle uteslutas från avel men att de skulle debutera så sent som möjligt, helst efter fyra års ålder.

Sista föreläsaren pratade om gentester. Ett aktuellt ämne som kommit upp tidigare under helgen också. Vi hade bland annat en diskussion om testet för DM som är en ganska het potatis. Våra föreläsare som har haft diskussionen med oss under helgen var tämligen överens, vi ska inte testa för sådant som ännu inte är ett problem för rasen. Detta gäller så klart inte bara DM utan alla tester som företag numera erbjuder, varför testa för PRA på berner när vi inte har den sjukdomen liksom. Någon vill säkert protestera här och hävda att vi visst har DM på Berner och jo vi har ju kunnat konstatera att det finns Berner som är bärare av genen, men, och här är det då ett stort men, vi har inte fått in ett ända fall av konstaterad sjuk hund i DM. Nu är ju jag en nyfiken typ så jag gick därför in på Berner Garde och sökte efter DM, det finns massor med testade hundar, men jag kunde inte hitta en enda hund som avlidit i sjukdomen? Ja intressant är det och det lär finnas anledning att återkomma i ämnet gentester många gånger i framtiden gissar jag!

REDIGERAT
Nu har jag lekt runt lite till i Berner Garde och faktiskt hittat ett gäng hundar som konstaterat ha DM. Många är visserligen via anekdoter och när jag kikade lite snabbt så hittade jag inte heller att det fanns obduktionssvar från de som var diagnostiserade, fast det kan ju vara jag som inte hittat rätt ännu också 😉 För mig känns DM som något som är ganska svårt att ta ställning till. Det jag har kunnat läsa mig till genom forskningsrapporter är att sjukdomen bara kan diagnostiserats med säkerhet genom just obduktion av ryggmärgen. Med andra ord kan man alltså inte bara genom att titta på hunden kliniskt med säkerhet säga att hunden lider av DM och alltså kan man aldrig med 100% säkerhet säga att en fortfarande levande hund har DM, lite moment 22 där liksom.

Mörker

Gahh vad jag är trött på detta mörker! Började jobba tidigt i dag och slutade sent, har inte sett en skymt dagsljus och behöver snart gå på ljusterapi eller nått för att få upp humöret dit där det ska vara. Att vädret sedan varit gråmulet och trist så att det inte ens är ljust de få timmarna som det ska vara ljust gör ju bara att man blir ännu mer deprimerad.

När jag kom hem och tog med mig hundarna ut på en tur blev jag om möjligt ännu mer nerkörd i skoskaften, men herregud det kändes som om mörkret liksom åt upp pannlampans sken, suck. En timme fick grabbarna i alla fall vara ute så dom var nöjda och glada för att inte tala om skitiga. Ge mig minusgrader nu så att det blir torrt ute!!!

Hemma blev det möte med LarsEric ang bredbandets ekonomi. Ser ju ut att gå ihop sig, vilket tur 😉 När det var klart åkte Henrik och jag ner till Finspång och hämtade hem två resårmadrasser som jag fyndat på en loppssida. Det blir nog toppen bra tror jag! Tankarna snurrar på hur man skulle kunna inreda vårt mycket märkliga rum på övervåningen, känner för att gå marin all in.

I morgon börjar Vinterstudion, tjoho lite ljus i mörkret, äntligen blir det skidor på tv igen 🙂

849_1201455194_854037
Dax för sport hela helgerna igen, toppen om ni frågar mig!!

Flamsig träning med världens bästa övning

Seg dag på jobbet i dag. Har dock upptäckt något bra. En av de sakerna som jag verkligen saknat med att inte längre jobba på Shell är möjligheten till att tvätta och städa ur bilarna på ett bra sätt. Men i veckan bokade jag tid här på skolan för bussen att bli handtvättad och urstädad, det är nämligen så att GYS har ett UF företag som utför denna tjänst. 200 kr känns som ett löjligt bra pris för det och med tanke på hur bra gjort det var så är jag mer än nöjd. Att bussen nu återigen ser ut som skit utvändigt efter dagens utflykt är ju en annan femma…

Ja för i kväll har det ju varit lydnadskurs igen. I dag höll vi oss ute, det gillar jag mer än när vi är i ladan. Det blev dock en oerhört flamsig och oseriös insats från min sida och även från några av mina kurskamrater. Lite beror det säkert på att ingen av oss har någon tävling inbokad på flera månader och vi är kanske inte jättetaggade på träning den här årstiden. Men hur som helst så var det en väldigt trevlig träning med många skratt och fniss och för första gången sedan Emil försvann så kändes det rätt okej att träna.

Men visst gjorde vi en del ordentliga saker också. Kilo fick naturligtvis träna plats, vad annars liksom? Nu har jag börjat köra korta, korta liggtider men där jag kräver fullt fokus på mig. Kör enligt Fridas ”världens bästa övning” och tror faktiskt att det kommer att fungera bra på Kilo.

Världens bästa övning går i vårt fall till på det här sättet. Jag visar ner Kilo utan liggkommando och sedan backar jag ut från honom ca 4-5 meter. I handen hade jag i dag en liten skål med en näve av hans kvällsmat i. Skålen håller jag framför mig i höjd med höften ungefär och jag försöker stå så som jag kommer stå på tävling, det vill säga jag ställer mig avslappnat med vikten på ena benet och jag försöker även hålla händerna så som jag tänkt hålla dem på tävling. Om Kilo ligger med fullt fokus på mig (ögonkontakt, han får inte titta på mina händer) så säger jag varsågod och så får han springa och ta maten i skålen från min hand. Om han däremot tittar bort, om så bara för en sekund, så tjoar jag till och springer bort från honom och låter honom ”missa” maten. Sedan gör vi om och jag försöker att belöna innan han hinner titta bort igen.

Kilo köpte som sagt det här riktigt bra. Visst tittade han bort men det blev mindre och mindre och framför allt såg jag skillnad i att han i början vände bort hela huvudet för att titta på andra saker. Men efter att han hade missat några gånger (och med det insett att man måste satan i mig hålla koll på matte för rätt vad det är så sticker hon i väg med maten, hemska tanke för Kilo) blev det betydligt bättre fokus! På slutet när han missade var det inte längre några vridningar av huvudet utan bara ögonen som rörde sig och det är ett stort framsteg!

Tanken är nu att fortsätta så här och successivt bygga på tiden. Än så länge räcker det med att han ligger 10-20 sekunder så släpper jag upp honom på ett varsågod. Men slutmålet är ju att han ska kunna ligga så här i 5 minuter. Att jag redan nu kör på 10-20 sekunder beror ju på att Kilo sedan tidigare är bekant med ögonkontaktövningar annars hade jag nog bara kört på 3-5 sekunder så här i början. Sen kommer jag ganska snart att ta bort skålen med mat och stället bara ha gotter i handen, för på tävling kommer jag ju aldrig kunna ha en skål med mig in på plan. Det kommer jag visserligen inte kunna med gotter heller men tanken är ju att Kilo ska känna sig säker på att även om gottan inte syns så finns den ändå där och när som helst kan matte säga det förlösande varsågod ordet 😉

401950_4246098969799_950032350_n
Ligga med fullt fokus, det är målet med vinterns träning! För i vår ska vi ut och fixa Lp I så det stänker om det och sedan satsa på tvåan.

Vi tränade så klart lite andra saker också. Lite hopp/stå som ändå börjar ta sig. Det svåra nu kommer vara att få ut det på avstånd, nåja vi har ju tid på oss att få till det, ställandet på inkallningen kommer ju inte fören i klass tre och vi har ju inte klarat ettan ännu så…

Inkallning gjorde vi också en rak och Kilo dundrade in i mina knän så att det sjöng om det. Då fick han sig en utskällning för så gör man inte, det gör ju ont. Gjorde om och då såg Kilo till att hålla ut så att ingången blev rätt och mina knän slapp få sig en smäll, tack för det! Sen körde vi lite stegförflyttningsövningar också. Även det är ju en bra bit bort för oss tävlingsmässigt men det är ju så meckigt att få till bra så det är lika bra att börja med det redan nu så klart.

När vi började känna oss klara började det regna ganska ordentligt så vi valde att avsluta och gick för att fika lite. Cari hade med sig Lindorchoklad som fika för att hon och Becky fixade lydnadschampionatet i helgen som var 🙂

Fler fyrbenta

Om jag var pigg i går så var det helt klart det omvända i dag. Morgonpromenaden kändes seg och jobbet gick långsamt trots att jag hade lite nytt att göra. Jag är verkligen ingen fena på att jobba i word och göra mallar men man kan ju lära sig. Google är min bästa vän och sakta men säkert så börjar det bli en blankett av det hela med kryssrutor och allt…

Hemma brukar jag svira om och gå med hundarna direkt men i dag åkte jag och veckohandlade och när jag kom hem var jag inte alls på humör för promenad så grabbarna fick nöja sig med att hänga med sin matte. Plockade och styrde lite hemma och bakade pepparkaksgrottor med lingonsylt, det blev faktiskt bra. Fast sedan var det bara att klä på sig och ge sig ut i mörkret. Hade verkligen ingen lust att gå runt i bäckmörkret så jag satsade på att ge hundarna lite hjärnstimulans i stället för långpromenad. Vi gick därför ner till stallet. Först för att hälsa på fåren. Ganska läbbiga saker tycker Kilo och smyger sig liksom på dem, för fram vill han ju nyfiken som han är. När fåren var nosade på, dom är faktiskt ganska sociala i den här flocken och kommer fram och nosar på hundarna och mig, så gick vi ner till nästa stall. Kilo ville så klart in och kolla till kaninen, vilket kaninen inte direkt uppskattar, och det fick han. Där står han sedan utanför buren och glor som en byfåne och är så nöjd så nöjd. Maxen däremot han hänger med sin polare, Zvea. Dom är så gulliga de där två för dom känner verkligen igen varandra och hälsar fint. När hälsningen är över sitter eller ligger sedan Maxen utanför Zveas box tills vi är klara. Övriga hästar göre sig icke besvär, det är Zvea som gäller enligt Maxen.

1452356_10200231705234392_1277098594_n

1451491_10200234516024660_731638656_n524059_10200234557105687_1153905941_n
Gopropparna tillsammans. Taskiga bilder jag levererar i den här bloggen hela tiden men det får duga med mobilbilder eftersom jag inte släpar med mig kameran i mörkret.

Hundarna var ganska nöjda i alla fall när vi knallade hemåt igen och mer nöjda blev de när jag började laga middag 😉

Kom i kväll att tänka på att det faktiskt är mer än 8 år sedan jag började blogga nu. Missade visst årsdagen, är inte så bra på sådant… Det brukar vara en jäkla surrande om vilken årsdag man har med sin respektive mellan varven, Henrik och jag har inte en aning om vilket dag som skulle kunna vara en årsdag för oss? Någon gång på sommaren, räknas det liksom?…

Men hur som så är det ju rätt fantastiskt att jag lyckats hålla kvar bloggen så här länge. Just nu retar det mig dock ofantligt att min gamla blogg inte fungerar och att jag inte kommer in där 😦 Passagen har dock lovat allt ska finnas kvar men vad hjälper det när man inte kommer åt det?! Förhoppningsvis får de någon gång ordning på det men någon flytt tillbaka blir det inte. Trivs faktiskt ganska bra med den här bloggen och känner mig nöjd. Vad säger ni som läser, gillar ni stilen på den här bloggen?

Sim med svans

Vaknade pigg i dag, det hör verkligen inte till vanligheterna. Jobbet innebar kurs på förmiddagen vilket väl var så där intressant… Eftermiddagen gick fort och hemma väntade två piggelina hundar. Vi tog en kortare runda i mörkret innan jag fixade middag och plockade lite här hemma.

Roade mig sedan med att betala lite räkningar innan vi drog oss mot simmet i Norsholm. Hundarna simmade på bra. Kilo fick simma 10+11 minuter och Maxen fick simma 17 minuter i ett sträck. Kilo simmar faktiskt väldigt bra nu när han inte längre är så bekymrad om kanterna. Maxen var nog lite trött på slutet men simmade ändå på bra med sin leksak som jag nog snart måste kassera tyvärr. Men snart flyter den inte längre så det är inte mycket att göra åt det. Har en likadan hemma som gått sönder, får väl ta fram mina högst begränsade sykunskaper och tråckla ihop den så att Maxen får simma efter sin röd/svarta apport även i fortsättningen.

Kilo fick simma med både köttbullar samt en pipis med svans. Det skär i hjärtat varje gång jag ser dessa pipisar men om Kilo nu gillar dessa (och det gör han när han simmar, annars är de inte så intressanta) så ska han så klart få använda dem, oavsett om matte tycker det är jobbigt eller inte.

67092_10200229752505575_319323099_n
Bara svansen som sticker ut ur munnen, bästa simleksaken enligt Kilo även om köttbullar är snäppet bättre så klart.

Ett dygn i huvudstaden

I går morse packade vi bara snabbt i hop lite grejer, rastade hundarna och satte oss sedan i bussen för färd norrut. Denna helg var det nämligen en tripp till Stockholm som stod på programmet. När svärfar Tommy fyllde år fick han biljetter till Galenskaparnas show i present, Hanna, Henrik och jag bestämde oss för att köpa biljetter till oss själva också och hänga på och denna helg var det alltså dax.

Lämpligt nog så hade Stockholms aktivitetsområde sennenträff denna lördag och stadspromenad stod på agendan. Den bestämde jag att vi skulle hänga på så vi var på plats i Stockholm vid halv elva för att börja leta lämplig parkeringsplats vid Medborgarplatsen där det var samling. Vi visste att det fanns ett parkeringshus under Medborgarplatsen men när vi närmade oss så insåg vi att vi inte fick åka Hornsgatan med dubbdäck (suck) så vi fick åka en liten extra sväng för att komma rätt. I parkeringshuset blev det en utmaning för Henrik att hitta en plats där bussen fick plats? Ärligt, kör alla smartcar i Stockholm eller?

 131117bussen 
Det är precis att bussen får plats i de löjligt små rutorna i parkeringsgaraget…

Nåja när bussen var parkerad tog vi oss upp till Medborgarplatsen där Pia mötte oss tillsammans med en hel drös med andra trevliga bernermänniskor.

131117samling
Samling och utgångspunkt, Medborgarplatsen.

När alla hade kommit var vi ca 30 berner med tillhörande mattar och hussar som gav oss ut på stadspromenad. Vi gick från Medborgarplatsen genom gamla stan, över till Kungsträdgården (där vi fikade) via Sergelstorg, Drottninggatan och så tillbaka genom gamla stan till Medborgarplatsen igen. Jättetrevligt för oss lantnollor och jösses vad folk glodde och fotade oss! Vi är med i måååånga fotoalbum efter denna promenad.

131117fotograferade
Så här såg det ut överallt där vi drog fram, alla slet fram en kamera eller mobil och fotade oss 😉

131117promenad
V
andring genom stan.

131117slottet
Grabbarna framför Stockholmsslott (kulturpoäng eller hur?!) i det fina vädret.

Det var en väldigt trevlig promenad där hundarna verkligen fick ta in nya intryck. Våra bondhundar fanns sig dock utan minsta bekymmer i att trängas med folk och att folk när de gick förbi sträckte ut handen och klappade bara för att få känna hur det kändes antar jag? Skönt att de är så anpassningsbara.

Efter promenaden åkte vi ut till Pia och Bosse där Henrik och jag bytte om lite snabbt innan vi åkte tillbaka in till stan, hundarna tog våra snälla vänner hand om under kvällen så att vi slapp ha dåligt samvete för att dom låg och hade det tråkigt. Hanna hade beställt bord på Griffins steakhouse och det var inte det lättaste att hitta lämplig parkering för vår buss den här gången heller. Till slut blev det en plats utmed norrmälar strand, med andra ord fick vi knalla en bit. Restaurangen visade sig dock vara värd en liten promenad i blåsten. Jättegod mat och trevlig miljö 🙂 Att Henrik och Tommy gillade stället berodde säkert på att de erbjöd korv med bröd på menyn.

131117korv
Korv med bröd på menyn tillsammans med Kalixlöjrom 😉

Efter maten tog vi ett glas bubbel i baren för att sedan knalla bort till Oscars där showen hölls. Måste säga att det var en riktigt bra show! Tre timmar gick oerhört snabbt och mååånga skratt blev det. Efteråt knallade vi bort till bussen och åkte ut till Pia och Bosse igen. Kilo gick upp i falsett (kvittrande kanariefågeln, han gör själ för sitt smeknamn kan jag lova) när vi dök upp och vi blev serverade bubblor där vid midnatt. Ja för Max bror och Kilos pappa gjorde ju comeback i utställningsringen i dag i Lilleström och blev BIR veteran, klart att vi skulle skåla för det, Amigo är ju Ninjas pojke 🙂

Klockan blev visst halv två innan vi kom ut till gästhuset och kunde krypa ner i sängen. Kl sju tyckte sedan Kilo att det var låååångt över frukosttid och försökte väcka mig. Vid åtta tiden gav jag upp, rastade hundarna ute i en hage och gick sedan in till Pia för att ge grabbarna frukost. Pia dukade upp rena hotellfrukosten till oss tvåbenta och vi kunde sitta ett bra tag och bara njuta av den fina dagen.

Därefter drog vi på oss lite mer kläder och gick på en promenad. Hundarna var nöjda över att få gå på nytt ställe och sniffa på nya dofter. Jag var nöjd för att jag äntligen fick se Pia och Bosses granne som badar med kläderna på i Mälaren, året om?! Jodå när vi kom gående mötte vi grannen efter ett av hans dopp, vattnet rann ur stövlarna så nog hade han badat alltid. Hundarna ville inte vara sämre så de skuttade glatt i och svalkade sig och hade skoj i vattnet. Tillbaka vid huset tog vi en fika innan det var dax att lämna för denna gång. Vi har en jäkla tur som har så trevliga vänner så att man kan komma och våldgästa så här en hel helg och dessutom tar de hand om hundarna åt oss, tusen, tusen tack Pia och Bosse!!

131117bryggga
På promenad i strålande höstväder.

131117herrarna
Henrik och Bosse på promenad, en liten bit efter Pia, mig och hundarna 😉

Hemma grejade vi lite. Vi bar ut lite saker från vårt gamla sovrum till lagården och jag gav fåglarna lite ny mat innan grabbarna och jag tog en vända i skogen innan det blev helt kolsvart ute. Sedan blev det storstädning av köket, vilket verkligen behövdes. Resten av kvällen ska jag med nöje tillbringa i soffhörnet. För hur roligt och trevligt vi än har haft så känner jag mig ändå rätt trött just nu, det är fasiken jobbigt att vara i storstan för lantnollor 😉

 

Reflexvästar

1465305_10200192103204366_43065330_n

I många år har jag letat med ljus och lykta efter den perfekta reflexvästen till mina hundar. Denna mörka hemska årstid går vi inte lika mycket i skogen utan ofta blir det att vi knallar ute på vår väg här i byn. Vägen är inte hårt trafikerad och hundarna går oftast lösa då jag lärt dem att skvallra när det kommer bilar, dvs de vänder upp mot mig när de hör bilar. Men av den anledningen är ju reflexer ett absolut måste. Sen är ju jag lite av en reflexnörd också, jag blir galen när man kör bil och det kliver ut människor i trafiken utan reflexer.

Reflexer räddar liv och är en billig livförsäkring!

I många år sydde svärmor diverse olika västar åt hundarna, på den förra bloggen finns ett otal olika inlägg om just detta. Orsaken till att vi försökte sy egna varianter var ju för att det inte fanns några vettiga västar på marknaden. Men så för några år sedan kom Hurtta med nya modeller och jag insåg direkt när jag såg Hurta Polar att den här borde vara bra.

Efter att ha använt en sådan i tre år vågar jag säga att det är en utmärkt väst! Den sitter bra på hunden, glider inte runt eller fladdrar eller viker sig som många andra gör. Den klämmer inte eller skaver någonstans på hunden heller. Den syns bra från flera håll, och är i stort sätt perfekt. Det finns två minus med västen som jag ser det. 1 den är värmande, det är inte nödvändigt för bernern men säkert bra för de med korthåriga raser, 2 den är dyr. Nu hade ju jag turen att springa på billiga Hurtta prylar när vi var i Finland förra året så en har jag köpt för ynka 10 euro men här hemma kostar den väl runt 450 kr i handeln.

Förresten kommer jag på en negativ sak till, den största storleken är XXL, men den är fortfarande inte särskilt stor, Kilo får inte växa något mer för då kommer den inte att passa 😦

Men det där med väst är inte lätt. För även om jag är mer än nöjd med reflexvästen från Hurtta så kan jag berätta att mina hundar inte är det minsta nöjd med dem. De är dom visserligen inte med några västar/selar/täcken överhuvudtaget så det är väl mer det där med att ”klä” på sig som de inte gillar. Bilden på Max här över är tagen i dag när han precis fått på sig västen. Han är trumpen, rejält trumpen över att han blir påtvingad detta jävulenspåfund som han tycker att västen är… 😉 Jag erkänner dessutom att jag måste klä på hundarna västarna inne, för är de ute när jag kommer med västarna springer de och ställer sig i ett hörn av trädgården och försöker att se ut som om de inte existerar 😉

 

Mer träning

Japp efter jobbet i dag åkte vi återigen iväg till Söderköping för att träna. I dag körde jag lite mer strukturerat med Kilo och inte alls särskilt mycket.

Jag började dock med att komma försent då det var ett beläggningsarbete vid E4/väg 51. Det visste jag visserligen om och hade tänkt att åka Söderleden i stället men när jag kom så långt hade jag helt glömt bort det och åkte av gammal vana in den andra vägen och där blev vi fast i 20 minuter 😦

Men väl på plats började jag med att hjälpa Cari kommendera igenom Becky i elitprogrammet. Det gick strålande så efter det hjälpte jag Lotta att kommendera de första momenten i klass 2 till Enzo. Därefter värmde jag kort upp Kilo, kanske 2 minuter, och sedan kallade Cari in oss på plan för en tävlingsmässig platsliggning. Jag har upptäckt att om Kilo ligger kort med kroppen (vilket han gör om jag står för långt bak vid nedläggandet) så tenderar han att gå upp lättare. I dag la han sig kort men eftersom jag inte skulle kunna lägga om honom på en tävling så lät jag det vara så och gick ut. Kilo låg märkligt nog ändå hela tiden (ca 2½ min) men han nosar och vädrar något alldeles förskräckligt.

Eftersom vi inte har några fler tävlingar på flera månader så har jag bestämt mig för att träna platsen på två parallella sätt framöver. Det första är att som i dag lägga honom med andra hundar och låta honom ligga ganska länge, för att påminna honom om att lagd hund ligger! Det andra är att börja träna honom att ligga på förväntan. Jag tänker mig korta liggtider där jag kräver fullt fokus på mig/godis/leksak. Nos är totalförbjudet, och jag tänker inte släppa igenom några vridningar med huvudet eller liknande heller. Eventuellt skulle jag även kunna tänka mig att träna in hakan i backen så att han får en konkret uppgift att ägna sig åt under platsen. Vinterns projekt är alltså bestämt och det är bara att sätta i gång!

Efter platsen blev vi kommenderade genom hela ettans program av Cari och även om det finns en massa att slipa vidare på så gör Kilo det helt okej och förvånansvärt stabilt. Han slarvade på ingången vid hoppet så det gjorde vi om men i övrigt var det som sagt helt okej. Han är dock helt uppskruvad och då kommer även pipen, det var visserligen en aning bättre i dag men långt i från så som jag vill ha det. Eftersom jag misstänker att han är inne i sista könsmognaden så funderar jag på att ta ett litet break med honom i någon/några veckor, bara ägna oss åt motion och kort lekträning under promenaderna, vi får se hur det blir och hur han fortsätter att bete sig.

Max fick sedan komma ut och köra helt kort bara för att det är skoj. Han såg väldigt förvånad ut, ”Jag få träna idag med?” söt som socker är han där han glatt kastar sig in i träningen utan någon egentlig koll på läget 😉

Vi åkte sedan för att handla på Citygross. Jag skulle ha endless candle ljusen men på Citygross byggde man om och det var helt omöjligt att hitta några ljus och ingen fanns det att fråga heller så jag fick snällt åka därifrån utan ljus. Lite mat kom jag däremot hem med och ett gäng märgben. När vi kom hem fick hundarna därför först sin kvällsmat (kris tyckte Kilo klockan var ju faktiskt åtta inte sex då han brukar få sin kvällsmat!) och sedan fick de gå ut och gnaga på varsitt märgben.

Själv lagade jag middag, det blev blomkålssoppa, faktiskt jättegod 🙂

Träning med gammal och ung

Uhh vilket jäkla tråkigt väder vi haft i dag. Regn och stormvindar hela förmiddagen. Hundarna fick för första gången denna höst faktiskt vara inne på förmiddagen i stället för att vara i hundgården, dom var inte glada över mattes beslut… Men eftersom båda var lite småfuktiga efter gårdagens sim fortfarande på morgonen fick de finna sig i det.

Men efter svärfars rastning på lunchen fick dom i alla fall flytta ut till sin älskade hundgård efteråt. Nöjda hundar när jag kom hem med andra ord. Jag packade bara ihop lite träningssaker, laddade en påse med snask och så tog jag med mig båda hundarna till Söderköpingsbruksa där vi var några stycken som träffades för att träna.

Kilo fick börja och vi la en plats tävlingsmässigt. Jag var helt säker på att han skulle gå upp då han låg och vindade och var helt uppe i varv men tänkt att det skulle bara vara bra, för då skulle jag ju kunna förklara för honom att det inte heller i tävlingssituationer är okej att gå upp. Men Kilo låg kvar?! Det var så klart bra men snopen blev jag.

Kilo var som sagt helt jäkla uppdragen och med det kommer även ljuden, suck. Jag körde därför mycket koncentrationsövningar för om hunden är koncentrerad brukar den inte ha tid att pipa och gnälla. Nu är just koncentration inte KGs starkaste sida men lite bättre fick vi alla fall till det. När Nice kom blev KG dock helt stissig, Nice var ju i höglöp sist de träffades och det minnet var det minsann inget fel på hon KG… Nu hade Nice slutat löpa dagen innan eller så, så efter ett tag lugnade Kilo faktiskt ner sig och blev lite mer fokuserad på vad matte sa och gjorde.

Kilo fick sedan sitta uppbunden ett tag och så fick Maxen komma ut. Maxenpaxen har inte fått träna någon lydnad på länge och det tycker han är dumt. Nu körde han järnet på plan. Fria följet som alltid varit hans parad gren studsade han runt på klospettsarna för att det var ju så fantastiskt roligt. Metallapporten tjuvade den rackaren på och inkallningen gick i 190 knyck, så jäkla söt han är. Jag hjälpte Sussa att vara mottagare på en budföring och kom på att Max brukade gilla det momentet så Ann var snäll och hjälpte mig. Maxen sprang som en liten iller till Ann som ju hade snask i fickan och oj så roligt det var.

Kilo fick köra lite till sedan. Vi fokuserade på linförigheten där han inte riktigt orkar hålla koncentrationen uppe och blir lite nonchig i bland. Ann kommenderade oss då jag upplever att Kilo blir mer nonchig vid just kommendering. Det blev han också efter en stund så då pratade han och jag allvar och efter det var Kilo betydligt mer noggrann och när han gick fint fick han varsågod och fick springa till sin kvällsmat som jag hade med mig.

I morgon kommer vi också åka till Söderköping för att träna även om jag då tänker ha en lite kortare och ännu mer tydlig träning med Kilo. Han är som sagt extremt på tårna hela tiden just nu, även på hemma plan, varför gå om man kan rusa liksom?!… Jag tror faktiskt att han är inne i sista könsmognadsperioden nu för han är sig inte riktigt lik och har det lite styrigt med sig själv känns det som. Av den anledningen vill jag vara extra tydlig med hur jag vill ha det och göra saker enkelt.

Utökad simtid.

Måndag och redan på morgonkvisten när hundarna och jag tog vår runda kände jag att det skulle bli en trevlig dag. Trots att det fortfarande var mörkt och tråkigt ute så kände man hur vädret skulle bli så där precis lagom krispigt och gott. Tyvärr har jag inte någon som helst nytta av det då jag jobbar dygnets alla ljusa timmar men känslan var ju ändå trevlig. Rätt fick jag också för solen har strålat och det har legat på nollan hela dagen så frosten från natten låg kvar hela dagen, rent och snyggt ute med andra ord.

När jag kom hem från jobbet var det ju dock redan mörkt. Satte på grabbarna reflexvästar och bytte om själv för att ta oss ut på en runda. Hade några brev att lägga på lådorna till lite grannar eller vad man nu kallar folk som bor ca 2 km bort? Här på landet säger vi i alla fall grannar… 😉 Hade sedan tänkt vända vid postlådorna men då jag hade Annette i telefonluren så fortsatte jag att gå sista biten på slingan också så det blev till slut lite mer än en timmes runda för grabbarna och mig.

Hemma snodde jag snabbt i hop lite middag och grabbarna fick mat direkt eftersom vi skulle i väg tidigare än vanligt till simmet och jag vill att de ska ha ätit en bra stund innan det är dax för sim. Så när maten var intagen packade vi in hundarna och simpåsen i bussen och åkte i väg. Ingela och Adelia hade inte möjlighet att simma i dag så därför fick vi komma in tidigare. Lotta och Zebban var dock där och körde lite först så lite sällskap fick vi ändå.

Jag förlängde simtiden för båda hundarna i dag med. Kilo fick börja och körde först 11 minuter. Han simmar riktigt bra nu och börjar acceptera att kanterna på bassängen inte är farliga att råka simma in i eller komma åt med tassarna. Efter 11 minuter fick han gå upp och vila och så fick Maxen köra. I vanlig ordning vill han inte gå i men väl i bassägen simmar han på och har inga tankar på att gå upp så han tycker ju att det är skoj och skönt. Maxen fick simma 17 minuter varav 10 med streamern. I dag körde vi med både leksak och korvbitar och det fick Maxen att ta i ordentligt 🙂

Henrik tog sedan hand om Maxen och jag simmade Kilo en vända till. Ytterligare 11 minuter för hans del och alltså 22 minuter totalt. Ungefär 16 minuter med streamer totalt för honom. Vi var sedan klara och redo att åka vid 20 över nio, så dax brukar ju vi inte ens ha kommit dit i vanliga fall. Ja skönt att slippa komma hem mitt i natten och hundarna är nöjda efter dagens motion och ligger utslagna på golvet och snarkar redan mjukt.

Att känna sig värdelös…

Ullared hela dagen i går. Massor med folk och kö för att komma in, hatar köer! Men väl inne var det inte överdrivet trångt så det funkade bra och i vanlig ordning kom det med massor med saker hem.

I dag var det dax för tävling igen. I en månad har vi tränat plats, plats och lite mer plats, i dag var det upp till bevis liksom. Började dock dagen på hemma plan eftersom det inte var samling fören vid tolv. Efter frukost tog jag med mig grabbarna ut på en rask runda i skogen. Rundan var behaglig ända tills vi var några 100 meter hemifrån. Plötsligt hör jag något braka till i en buske och ser något stort komma farande. Älg var min första tanke och jag tjoar på hundarna som var före mig för att kalla in dem. Båda två kom snällt och det var ju en jäkla tur för någon älg var det inte utan i stället visade det sig vara ett stort jäkla vildsvin som sedan följdes av en hel drös med små rackare innan det avslutades med en större variant. Hu säger jag bara, otäcka saker det där! Det var första gången jag sett vildsvin här i vår skog. Hört dem och sett spår efter dem har jag ju gjort många gånger men aldrig sprungit på dem tidigare.

Så packade jag in papper och godis i väskan och tog med mig Kilo mot Katrineholm. Redan innan visste jag att det skulle bli väntan då planeringen för tävlingen såg lite väl optimistisk ut men eftersom Kilo behöver tid på sig att tagga ner och kolla av omgivningen så tyckte jag inte att det gjorde något.

På plats rastade jag av Kilo i på en liten skogsstig innan vi gick för att anmäla oss och sedan kika på klass tre där vi hade några träningsvänner som körde. Skoj att se även om det skär i hjärtat, det borde ju varit jag och Emil där….

När det sedan började bli dax för samling satte jag Kilo i bilen och så började väntan. Tyvärr tog det längre tid än jag räknat med. Bra för att jag hann se alla jag ville i klass tre, dåligt för att det blev lite för lång tid i bilen för Kilo visade det sig sedan. Lottningen var gjord i förväg så jag visste redan innan att vi hade startnummer tre, det kändes lagom tyckte jag. Efter samlingen, en timme efter utsatt tid, var det så dax. Kilo var helt galen när jag tog ut honom ur bilen. Skrek, vrålade och snodde knut på sig själv i pur glädje och säkert även en del stress. Vi gjorde lite fotgående för att få honom att samla i hop sig och sedan var det dax att gå bort till övriga utanför planen. Vi blev inkallade på plan och Kilo kändes vimsig men ändå skapligt med. Läggandet var bra och trots att vi som förare fick stå kvar lite längre än vanligt då en hund strulade med läggandet så låg Kilo fint, bra!

Så gick vi ut och Kilo började ganska omgående att nosa på backen, först till vänster och sedan till höger och efter vad jag uppskattar till ca 35 sekunder så reser han sig. Gahh jag blir galen, jag vet f*n inte hur jag ska få honom att göra som jag vill i det här momentet?! Med handtecken fick jag honom att lägga sig igen och då låg han kvar resten av tiden men absolut inte något säkert eller tryggt, utan med mer nos och vridande av kroppen.

Jag muttrade på Kilo när jag gick tillbaka och Kilo såg ut att ”vakna upp” och insåg att matte inte var nöjd. Medans hundarna innan skulle köra tandvisning fick Kilo ligga ner och då låg han som ett litet ljus. Tandvisningen sedan var inget problem, han sitter bra och även om han inte älskar att någon gräver runt i munnen på honom så gör han det faktiskt bättre på lydnadsplanen än i en utställningsring då han kan vara lite slängig med huvudet.

Så gick vi av planen och jag försökte hitta någon form av balans mellan Kilo och mig, det gick väl så där. Kilo var alldeles för mycket på tårna. Pep och gnällde och var ofokuserad. Här är han helt olik alla mina tidigare hundar som ju istället gått ner sig på tävling, Kilo varvar i stället upp (eller har i alla fall hittills gjort det, han är ju inte startad så många gånger ännu visserligen). Här måste jag alltså tänka om, jag har försökt göra det. Med mina tidigare har jag aldrig motionerat eller ”gjort” något med innan tävling, Kilo gick alltså en rask promenad innan vi åkte och han var med ute på tävlingsplatsen i över en ½ timme för att taggar ner och få kolla av stället. I dag var det uppenbarligen alldeles för lite!

Jag hade externbelöning i dag med och det är helt klart något jag måste ta mig en funderare på, för om Kilo var taggad innan så blev han som en tickande bomb efter att han sett grisörat i väskan. Jag tycker inte att jag var nervös men visst måste jag haft nerver för Kilo reagerade ju på nått och troligast måste det ju ha varit mitt sinnestillstånd. Där mina tidigare hundar har gått ner sig när jag inte varit som vanligt drar Kilo i stället på och visar sin osäkerhet genom att ljuda…

Men in på plan skulle vi ju. Jag erkänner att jag gärna hade kunnat åka hem efter platsen men har man betalat kan man ju faktiskt lika gärna ge sig själv och hunden lite tävlingsrutin och köra på som en träning. Vad ska jag säga om programmet då? Tja att Kilo var fullständigt galen. Jag gick med en tickande bomb bredvid mig och han bara väntade på det där förlösande ”varsågod”. Det finns naturligtvis massor att förbättra och pilla med, framför allt i linförigheten som var alldeles för yvig men momenten gör han även denna gång utan några större missar. Däremot hade vi en hel del pipp och gnäll och det kommer bli något att ta tag i, för det måste absolut bort!

Så här blev betygen i dag:
Plats: 0
Tandvisning:10
Linförighet: 7,5
Läggande: 9
Inkallning: 8,5
Ställande: 9
Apport: 8
Hopp: 10
Helhet: 9
Totalt 139 p

När vi åkte hemåt kände jag mig helt värdelös som hundförare. Jag menar hur svårt ska det egentligen vara att få hunden att förstå att det är ligg som gäller?! I kväll har jag tjurat och tyckt synd om mig själv som är så värdelös, tänkt att nu blir det ingen mer tävling, varför ska man utsätta sig för den här känslan liksom? Men så går det några timmar och då kommer envisheten fram, hur svårt ska det va egentligen? Det är klart att vi ska lösa det här och att vi kommer fixa platsen, någon gång i alla fall…. 😉

Men nu tar vi vintervila från tävlingar, både för att jag måste få tillbaka lite självförtroende och för att det inte finns några tävlingar inom rimliga avstånd, ja och så behöver vi ju uppenbarligen träna mer. I morgon är det jag som börjar fundera på hur vi ska gå vidare med det här (okej jag erkänner att huvudet redan maler runt med olika varianter) och lägger upp en plan. Jag är dessutom oerhört glad över att jag redan bokat två pass tillsammans med Frida för jag har mycket som jag vill diskutera med henne. Inte bara platsen utan även hur jag ska hantera Kilo vid tävling där han går upp i varv och hur vi ska göra för att få bort ljuden.

Det här med att ha en hund som speedar upp i stället för att han går ner sig är som sagt nytt och egentligen ett lyxproblem i mina ögon då jag upplever det lättare att lugna ner än att hela tiden behöva gasa. Det är säkert utvecklande och nyttigt för mig att ha en ny typ av hund att träna och köra med och förhoppningsvis blir jag en bättre hundtränare av det här, även om jag i dag alltså har känt mig mer än värdelös….

kilo

Öhh, matte nu stör du mig. Svårt att tro att den här goproppen var helvild tidigare i dag när han ligger helt slappt vid sin favoritplats, ryggen mot öppnaspisen på de svala kakelplattorna.

Tankeställare.

Det är väl inte många i Sverige som missat att det skett mord i lilla Ljungsbro. Jag vet ju inte hur andra är men oftast orkar jag inte ta in allt om dessa ständiga mord i vårt avlånga land. Det är ju liksom inte bara då och då det sker numera utan jämt och ständigt och jag erkänner att jag inte inte orkar läsa om allt elände jämt. man ser att det skett men mycket mer än så brukar jag inte ta in. Dessa två mord känns däremot väldigt nära eftersom jag faktiskt fram tills för bara tre månader jobbade i Ljungsbro och då på den skolan som den mördade eleven gick på.

Jag kände inte eleven mer än till utseende och namn så det är inte därför jag i detta fall läser både morgon och kvällstidningar samt följer nyhetssändningar. Nä snarare för att det faktiskt skedde i min närhet (om än ute i periferin). Ni vet de där ”det händer aldrig mig” tankarna fick sig plötsligt en törn och tankarna kommer på hur man skulle reagera om det varit någon riktigt närstående, för uppenbarligen kan det hända även mig och mina nära. Det känns helt overkligt att se sin förra arbetsplats på tv och tidningsbilder, se sin förra chef uttala sig i Rapport och lärare man arbetat tillsammans med i diverse program och artiklar. Jag åkte ju förbi det där huset som det var inbrott i källaren i varje dag och det är obegripligt att något sådant här kunde hända där?!

Jag trivs verkligen jättebra på mitt nya jobb och flera där har sagt ”vilket tur att du inte jobbar kvar i Ljungsbro!”. Själv kände jag mer eller mindre tvärt om, f*n jag skulle vara där och hjälpa dem ta hand om allt. Jag lider med mina gamla arbetskamrater och chefer och förstår vilken press och arbetsbelastning de nu står under. Jag trivdes alldeles ypperligt i Ljungsbro och även om det inte på minsta sätt är mitt ansvar att rodda runt i denna sak så känns det ändå som ett litet svek att jag lämnade dem till en rörigare än rörigast hösttermin…

Om någon gammal arbetskamrat från Ljungsbro läser detta så ska ni veta att jag tänker på er!

En dag jag gärna minns

ImageProxy

Vissa saker är roligare än andra att minnas. Det här hittade jag när jag surfade runt härom dagen. Har ni missat bilder på alla placerade Berner på Euro Dog Show 2013 så rekommenderar jag er att gå in här!

Och om ni vill se vår glädje den dagen så finns det ett gäng bilder på Max, Lisa och mig på denna länk, sid 14 och en bit framåt hittar ni bilder på oss. Jag önskar dock att det skulle finnas någon fin film på detta att få tag i men det har jag inte lyckats hitta. Men jag får väl vara glad åt de klipp som Henrik fick till, dom är ju faktiskt helt okej 🙂

Härom dagen fick jag hem diverse papper från Schweiz med veteran cert och något annat som jag inte ens fattade vad det var. Certet, rosetten och den fina bilden på Max i rörelse i stora ringen har jag ramat in och tänker hänga på väggen. Någon gång ska jag nog förstå att det faktiskt var vår Maxelipax som vann allt det där, än så länge känns det bara som en avlägsen saga.

igen

Något att se fram emot

Ny vecka och faktiskt så sken solen lite. Hastade därför hem och bestämde mig för att genast ge mig ut en sväng i skogen, trots mörkret. Hundarna nöjda över att slippa reflexvästarna och jag nöjd över att det ändå var hjälpligt ljust inne i skogen. 40 minuter i högt tempo men nog var det kolsvart när vi kom hem alltid. Maxen verkar just nu må mer än bra för det är full fart i skogen på honom. Han bjuder upp Kilo till lek, jagar honom om Kilo inte vill leka… springer med pinnar och skäller som en tok. Ja och jag bara går där och ler, det är underbart att se honom så pigg och glad och jag tar det som ett tecken på att elbehandlingarna, tassalvan, oljan, glucosaminet och övrigt som jag försöker tänka på faktiskt har gett resultat. Får vi nu sedan snö på detta så att underlaget bli mjukt och bra för Maxen tror jag att han kommer ha en skoj vinter framför sig 🙂

Fixade middag och satte en bröddeg på jäsning när vi kom hem. Testade en gryta med fläskfile i dag, god men det var alldeles för mycket soja i receptet så gör jag om den ska jag halvera den mängden. Eftersom som jag fryst hela dagen på jobbet och inte ens den raska promenaden fick upp temperaturen i kroppen på mig så slängde jag mig i badkaret efter middagen, skönt. Sen på kvällen bar det av till Norsholm och simmet.

Ökade på tiden för Maxen i dag medan Kilo fick simma ungefär samma. Maxen kom upp i 15 minuter och Kilo i 17. Kilo är fortfarande bekymrad över kanterna i bassängen men med köttbullar kan man få honom att simma hela vägen in i kanten så det ska nog lösa sig med tiden.

Annars är dagens glädjeämne att jag bokat två privatträningar hos Frida. Kände att jag behöver något att se fram emot och något som motiverar Kilo och mig i lydnaden och vad skulle kunna vara bättre än att då träna för Frida? En tid i december och en tid i januari har jag nu bokad, det ska bli väldigt roligt.

Föresten är Maxen med i en fototävling på Svelands hemsida, om du inte redan har gjort det så får du gärna gå in och rösta på honom. 

I dag och i går

Ja att min gamla blogg har legat nere har stört mig ett tag nu. Vanan att blogga sitter liksom i. Visserligen bloggar jag långt i från varje dag i vanliga fall men när man plötsligt inte får göra det börjar det irritera mig.

Nu ska jag få ordning på hur det här med bilder, länkar och annat funkar i denna blogg men sedan kör vi väl på som vanligt tror jag.

I dag hade jag tänkt mig en sovmorgon efter gårdagens tripp till Växjö. Men det hade min kropp inga planer på utan den vaknade vid sju och då kvittrade KG så klart i gång… Efter frukost och lite slappande framför tv:n gick vi ut för att ta oss en promenad innan regnet skulle komma. Det fick bli en långis på nästan 2½ timme, mot Hagsjön, Jägersberg, runt Bredsjön och så hem. Kilo behövde springa av sig efter gårdagens inte fullt lika aktiva dag rent motionsmässigt. Maxen tyckte nog att det var lite onödigt långt men han knallar ändå glatt på.

Under eftermiddagen var det verkligen skitväder ute så det blev mest inomhusaktiviteter. Vi blev bortskämda med både fika och middag hos Tommy och Anette i dag, skönt. Jag påpekade för Henrik att det fanns en hel del här hemma att göra när vi fikade och tänkte väl närmast på typ städa golv, tvätta och liknande. Men han tänkte mer storskaligt och började plötsligt riva inne i vårt gamla sovrum. Tja det ska ju göras i ordning så det är väl bra att han startar där gissar jag.

131103trotta

Kilo och matte, en aning slitna efter gårdagens tripp till Växjö.

Ja och när jag nu ändå håller på så tar vi väl gårdagen också.

Klockan ringde vid fyra och det var ju bara helt hiskeligt tidigt, blä. Packade det sista, rastade snabbt Kilo och gav honom frukost och så in i bussen. I Finspång hämtade vi Anne, Diva och Gladys. I Svärtingen klev Monika och Emmy på och i Norrköping hämtade vi Angelica. Men vi var inte klara där utan i Mjölby hittade vi även Lisbeth. 6 personer och tre hundar och så lite packning på det, jo bussen gick tungt på vägen ner till Växjö.

Väl framme så rastade vi hundarna  och Kilo är tacksam att rasta, gör både ettan och tvåan snabbt och smidigt 😉 Inne i hallen var det som vanligt en aning trångt men i år hade vi med berner fått en rejäl ring med fyra sidor runt att sitta. Kilo skulle in först av våra hundar och vi var sex stycken i unghundsklassen där Kilo gick ut som nr ett. Domaren har jag sett och ställt för tidigare men jag har aldrig fått kläm på vad hon egentligen gillar? Hon brukar däremot gilla att använda hela färgskalan när hon dömer så några förhoppningar hade jag nog inte. När vi fick ett excellent kände jag mig därför nöjd oavsett om vi skulle placera oss eller inte. Nu visade det sig att Kilo var ensam om att få excellent så klassvinsten blev liksom given. Något ck ville domaren dock inte ge oss med kommentar om den högt burna svansen… tja inte mycket att säga om det, svansen åker upp som en propeller när vi kommer in i ringen med andra hundar och framför allt då hanar, Kilo ser nämligen sig själv som störst, bäst och vackrast i världen…

Kritiken blev så här: Mycket maskulin hane. Härlig storlek och substans. Härligt förhållande mellan höjd och längd. Maskulint huvud med snygga ögon. Härlig skalle, bra öron. Härlig hals. Stark överlinje. Snyggt förbröst. Något mer vinkling bak önskas, speciellt i knät. Rör sig bra, något för hög svansföring. 

Tja jag vill också ha lite mer vinklar bak och en bättre buren svans så det var inte mycket att säga om.

Emmy var nästa hund ut av de våra och hon fixade också excellent och blev placerad tvåa i klassen med ck! Sist ut av alla den dag var Divaliva klappertant och hon slog på stort kan jag lova! Excellent, ck, andra bästa tik och cert!!! Gamla tanter de kan allt 🙂

131103diva

Diva med sina rosetter.

I övrigt blev det så här:

Bästa hanklassen

  1. Kronblommas Macduff
  2. Ekespångs Xanxere, cert
  3. Bernarossa Cherokee
  4. Nöklebyåsens Ådne

Bästa tikklassen

  1. Nöklebyåsens Zelina
  2. Säterhundens Elan Anne-Emilie, cert
  3. Kronblommas Musette
  4. Kronblommas Pamina

Nu är det lite mer än en månad kvar till nästa gång vi ska ringspringa men då ska vi å andra sidan göra det ordentligt med spring både i Stockholm och så en tredagars i Helsingfors. Men innan det ska vi hinna med en hel drös med andra saker, bland annat tävla en sista lydnadstävling för året.

 

 

Tydligen dax att byta

Det här är inte helt självvalt, även om tanken på att bytta bloggplats har funnits ett tag. Men eftersom passagen blogg har slutat fungera och jag inte får något svar på när det är tänkt att börja fungera igen så får det helt enkelt bli så här, en spark i arslet med andra ord…

Nu ska jag bara lära mig hur det här fungerar också så blir det nog bra vad det lider, får vi hoppas i alla fall.

Välkomna till Ollebus.Image