Blandade uppdateringar

Men det är väl märkligt att det ska vara så svårt att få till några inlägg här när jag ju faktiskt främst skriver för att själv kunna gå tillbaka och se vad vi har styrt med? Nåja lite är bättre än inget så….

Vi hade en härlig semester och det var väl där någonstans som bloggandet försvann ut i kylan igen. Lofoten och norra Norge är både Henrik och jag överens om att vi vill besöka fler gånger, men det får väl gå något år eller så innan nästa besök. Vi avslutade ju semestern med en vecka på Böda, alltid lika skönt och avkopplande. Långa promenader, möjlighet till vattentraskande och oftast bra väder. Det är det där med när hundutställningen ska vara som vädret fullständigt tjurar i hop sig på Böda?

Odden drog ju under semestern ”upp” sin senskada igen och även om det så klart är jobbigt så vet jag ju nu på ett annat sätt hur vi ska hantera det så vi jobbar oss sakta, sakta tillbaka igen. Det är koppelpromenader, gärna på hårt underlag, kombinerat med ultraljud och laserbehandlingar som gäller för hans del för tillfället. Ca 5-6 km om dagen får han i motionsväg och även om jag tycker att det är lite så vet jag ju att det finns friska hundar som får mindre så speciellt synd om honom är det väl inte direkt. Det tråkiga är ju att det blir mycket promenader på samma ställen helt tiden så jag försöker att då och då åka i väg och gå på andra ställen. Vi kombinerar promenader ute med tid på löpbandet, jättetråkig motionsform enligt mig men hundarna gillar det. Ja eller Odden tycker att det är okej, övriga tre älskar löpbandet?

Helt obegripligt vad som kan vara så skoj med att gå på det där bandet men Kilo går hela sin tid med en viftande svans och om inte Frisken får gå först så försöker han att tränga sig upp på bandet medan de andra går… Ja nytta av det där bandet jag åkte och köpte i Norge för några år sedan har vi i alla fall haft!

Odden fyllde ju 5 år i september och det var väl långt i från alla (inklusive mig själv) som satsade pengar på att han skulle bli så gammal. Det känns väl tveksamt om han kommer kunna hänga med på flera mil vandring igen men så länge han är pigg och levnadsglad och kan komma tillbaka till att hänga med på våra vardagsrundor så känns det okej. Det tråkiga med senskador är ju att de tar sådan tid att läka och eftersom vi nu har gått på ett rejält bakslag så försöker jag verkligen att ta det långsamt med honom, men det är jäkligt svårt när han själv är så pigg som han är. Det är mycket kampande med kopplet i försök att få i gång matte och det är mycket ”men för fan Odden ta det lugnt” från mitt håll 😉 Nåja, man kan ju inte klaga när hunden bara är jäkligt glad även om det så klart är jobbigt att behöva begränsa honom.

Kilo har ju fått några flera barn under hösten. Fyra fanns i magen men tyvärr bara två överlevande. Fast med tanke på att Kilo blir 8 nu till årsskiftet så är det ju ändå bra att han har sprutt på simmarna 🙂 En hane och en tik blev det i alla fall och eftersom de växte upp utanför Norrköping så hann jag ju åka och kika på dem flera gånger. Valpmys tackar man ju sällan nej till. På bild fastande de också eftersom AnnCatrin och jag även i år sålt en väggalmanacka och vi hade lite funderingar på olika typer av bilder. Lillgrabben fick porträttera december och stå ut med att pälsfarmor satte upp julbelysning hade med sig tomteluvor. Nu hoppas vi att båda valparna får långa och friska liv tillsammans med sina ägare!


Grönbergas F-kull, 7 veckor unga

Frisken är som han heter, tack för det. Enkel och lättsam som alltid och sällan till något besvär eller till och med att man nästan glömmer honom mellan varven för att han inte gör något väsen av sig. Mer och mer lik Maxen i sättet blir han och vid flera tillfällen i höst har jag sagt just Max om honom. Nu är det ju bara en stor komplimang att man liknar Maxen så Frisken misstycker nog inte. Frisken har dock haft ett synnerligen oproduktivt år, men på Böda i september så dammade jag faktiskt av honom och han belönades med ett r-cert, inte så illa va?! Nåja han får stå på tillväxt ett tag till, som vanligt är mina grabbar lite sena i starten 😛

Det lilla monstret Best har precis fått börja på lydnadskurs! Plötsligt har suget efter lydnadsträning infunnit sig igen efter flera år och då gäller det att hugga direkt. Raskt anmälde vi oss på kurs och i onsdags var första tillfället. Besten imponerade stort på matte genom att vara uppmärksam och lyhörd trots att det var första gången. Lite synd att kalla det för lydnad kanske men följa godis ska ju bli fritt följ när vi är klara, uppsitt ska kombineras med snabba lägganden och springa efter godisar ska bli tempo, tempo. Och kors i taket så har vi faktiskt tränat en liten stund nästan varje dag sedan dess 🙂 Besten är på, han är ju den mest matskadade hund vi haft så när matte grabbar en näve godis och ber honom följa med är han så klart med på noterna. Kul som tusan är det i alla fall och jag hoppas att den känslan hänger i!

Annars närmar sig ju röntgen… Matten har lite ångest då hon tycker att höger bak är lite knasigt i bland. Ingen hälta men något som stör har det varit. Så Besten fick hänga med upp till kiropraktor Eva för en koll när ändå Odden skulle dit. Ja när jag ändå åkte fick även Kilo en genomgång faktiskt, lika bra om man nu ändå ska dra i väg upp till Stockholm. Kilo var glädjande nog fri från låsningar och fick mest laserbehandling i uppmjukande syfte, skönt eftersom han ju haft en skada som vi bråkat lite med tidigare men som alltså nu äntligen verkar vara under kontroll 🙂 Odden var som väntat påverkad på sin höger sida. Inga jättelåsningar dock men skönt att få honom genomgången och lossad på så att han inte går och snedbelastar, det finns ju liksom gott om andra saker som han har bekymmer med så några låsningar behöver vi inte dras med i onödan!

Besten sedan som jag tycker har varit underställd och kort i steget bak, främst höger, fick visa upp sig hos Eva. Hon såg så klart samma som mig, jag börjar faktiskt bli rätt bra på att diagnostisera mina egna hundar numera 😉 Någon jättelåsning fanns inte och det är ju både bra och dåligt. Det är ju klart att jag inte vill att min hund ska ha låsningar och gå och ha ont, samtidigt undrar jag ju då hur den där höften på insidan ser ut? Eva lasrade i alla fall områdena runt höft, höftböjare osv och lossade sedan på det lilla som fanns. Jag tycker att jag ser en skillnad på Besten efter det, han tar ut steget bättre och är inte längre underställd på samma sätt. Men helt nöjd är jag inte så det ska bli skönt att stöka undan röntgen så att jag får svar på hur det ser ut? Förhoppningsvis är det ”bara” en mjukdelsskada som bråkar med oss, eller så har han kanske någon anmärkning på höften? Så länge han inte har ont eller mår dåligt spelar inte det så stor roll om jag ska vara ärlig. Är det något som jag lärt mig genom Odden så är det att röntgenplåtar inte nödvändigtvis har något att göra med hur hunden mår och i min värld är det viktigast att Besten får må bra om det sedan står någon bokstav på ett papper som är mindre rolig så är inte det hela världen. Jag vet ju dessutom att Besten har gjort några vurpor så jag skulle egentligen inte vara förvånad om det är en mjukdelsskada som är problemet och självklart hoppas jag ju att han ska vara fri vid röntgen, det blir ju så mycket enklare då.

Ja vi fyller dagarna i alla fall med motion, lite träning och rehab, som vanligt alltså. Själv går jag och är sur över att det är konstant mörkt nu. Älskar hösten men hatar mörkret! Tjatet om att det snart vänder är ju direkt felaktig, någon märkbar skillnad är det långt kvar till så bespara mig det dravlet tack 😉 För att pigga upp mig har vi tagit möjligheten att hyra en stuga på Böda några dagar över nyår, det är verkligen något att se fram emot 🙂 Överhuvudtaget ser jag fram emot helgerna eftersom jag tänker vara långledig över jul och nyår, 17 dagar ledigt har jag verkligen inget emot!

Ribbåt och havsörn

I dag vaknade vi upp till ett ganska mulet väder. Campingen var helt död när hundarna fick en morgonrastning innan frukosten, sjusovarfasoner här alltså 😉 När vi käkade frukost satt vi och funderade på vad vi skulle göra med dagen och när jag googlade lite och kollade på kartan så blev jag sugen på att åka lite båt.

I Svolvær finns flera företag som tar en ut på havet men jag fastnade för XXLofoten som erbjöd en tur till Trollfjorden med ribbåt för att få se havsörn. När Henrik inte kunde svara ja eller nej på om vi skulle boka tog jag ett eget beslut och bokade helt enkelt två platser och konstaterade att vi var tvungna att rasta hundarna ordentligt innan. Sagt och gjort vi klädde på oss och tog med hundarna ut på en timmes promenad på en av lederna bakom campingen. Nöjda hundar travade glatt på och fick även ta ett dopp i en liten sjö. Efteråt fick hundarna lägga sig i husvagnen för att vila medan vi då åkte i väg till hamnen i Svolvær.

Väl på plats fick vi klä på oss en värmedräkt, flytväst, mössa, vantar och skyddsglasögon, snygga som tusan blev vi 😛 Sedan bar det av ut till båtarna, vi var två båtar som åkte ut tillsammans, 12 personer i varje plus personen som körde båten då 😉

Själv är jag ju barnsligt förtjust i båtar som går fort och hade helt ärligt gärna sett att vi kört ännu fortare än vad vi gjorde 😛 Efter en bit ut på fjorden så stannade vi för att se om vi kunde lura dit en havsörn. Och jodå, det tog inte många sekunder innan en havsörn dök upp och gjorde lite dykningar kring oss samt hämtade sin utkastade fisk. Jag hann lagom få upp kameran för att kunna fånga en bild på när örnen hade nappat åt sig fisken.


Örn med fisk. Alltså det är var verkligen inte lätt att fånga de här fåglarna på bild men några gånger lyckades jag skapligt.


Maffiga fåglar de där örnarna!

Vi fortsatte sedan en bit till och stannade för att kika lite på en fiskfarm där laxen hoppade som tusan i sina inhägnader. Sedan vidare igen tills vi då kom till Trollfjorden. En smal fjord med höga berg kring, häftigt! Vi fick se flera havsörnar inne i fjorden men ingen som dök efter frisk på samma sätt som den första. Efter en stund vände vi ut igen och precis när vi skulle lämna fjorden så börjar 4 havsörnar att dyka runt våra båtar 🙂 Här blev vi alltså kvar en liten stund och kikade.


Så här såg vi ut, ja alltså det här är ju inte båten vi åkte med då men vi såg ju likadana ut 😉

Vi stannade på ytterligare ett ställe för att försöka få se ytterligare örnar och efter lite tveksamheter så kom det tre stycken som även de kom riktigt nära. Där efter var det full fart tillbaka till hamnen och äntligen blev det lite buskörning 😉


Sista platsen vi såg örn på.

Två timmar gick gräsligt fort och det var helt klart värt både pengarna och att vi åkte i väg för att göra det här 🙂 Men sedan åkte vi raskt i väg för att se om det lilla monstret kanske hade ätit upp hela vagnen för oss? Det hade han nu inte utan alla fyra har nog legat och sovit ganska djupt. Vi käkade en snabb lunch och sedan bestämde vi oss för att åka en liten sväng på den norra delen av Lofoten. Tyvärr var vädret inte speciellt trevligt så det blev mest att just åka runt, inte stanna och gå ut och fota eller kika runt.

Tillbaka vid vagnen igen så behövde jag en ordentlig promenad igen för att vakna till. Odden fick ta en lite kortare runda med Henrik på asfalt med jag och de andra tre grabbarna gick en nästan 5 km lång runda i spåren bakom campingen igen. Så skönt att traska i väg med en podd i öronen. Hur det nu än är så just de där ordentliga promenaderna blir det ju lite si och så med på semestern när man är i väg på det här sättet. Många km varje dag blir det ju på semestern också men det blir ju oftast uppdelat på flera korta i stället för som i dag, två lite längre rundor.

I morgon ska det tyvärr bli ännu sämre väder här på Lofoten så vi kommer nog att lämna öarna och dra oss in mot fastlandet igen och påbörja färden söder ut.

Henningsvær och stränder

I går vaknade vi upp till skapligt fint väder och kunde ta det lite lugnt och beskedligt. Hundarna rastades på en av lederna som finns här i anslutning till campingen och alla andra morgonbestyr som man har. Men fram på förmiddagen bestämde vi oss för att åka en sväng. Vi beslutade oss för att åka ut till Henningsvær som är en liten fiskeby som ligger inte jättelångt från campingen där vi står.

Vägen ut till byn går på en liten slingrande väg över broar, oerhört vackert! Man passerar också en sådan där magisk strand med kritvit sand och turkost vatten. Det är lite som att befinna sig på en annan planet mellan varven faktiskt. Väl i byn parkerade vi på anvisad plats och betalade parkeringsavgift. Vi trodde att den skulle vara ganska dyr men den visade sig bara kosta 10 nkr? Vi lastade ur hundarna och började traska runt i byn.


Grabbarna poserar på en av bryggorna längst in i byn. Och bergen där bakom, alltid dessa vackra berg i närheten

Byn i sig var ganska mysig, det finns lite restauranger och fiksamt några bodar med souvenirer och annat. Ja och så är ju så klart naturen runt i kring underbar! Som vanligt väcker dock hundarna lika mycket uppmärksamhet som själva sevärdheterna 😛 I dag var det en som frågade varför inte våra St Bernard inte hade kagge runt halsen. Då fick jag ju först förklara att de inte är några St Bernard som vi har och om våra hundar gick med kagge runt halsen skulle vi inte ta oss många meter åt gången innan vi blev stoppade 😉 Ungefär som nu alltså 😉

Grabbarna på en brygga längst ut i byn. Ungefär fem personer till fotade hysteriskt grabbarna när jag satte dem här…

Vi kikade på ställningarna där man hänger upp skreifiskarna om våren. Häftigt det här med torrfisk men jag är sorgligt dålig på allt som hör till det. Jag kanske lär mig lite nu kommande dagar då får vi hoppas 🙂

När vi kände oss färdiga med Henningsvær gick vi tillbaka till bilen igen, det var ganska varmt så hundarna ville ha vatten. På parkeringen var det ganska kaosaktigt nu, det var fullt med folk och bilar överallt och jag är glad att vi kom så tidigt som vi gjorde så att vi slapp trängas med alla 😉

Vi åkte i alla fall tillbaka till vagnen och käkade lite lunch och funderade på vad vi skulle göra med resten av dagen? Efter lite om och men bestämde vi oss för att åka till Lofoten akvarium som ligger bara någon kilometer från campingen. Hundarna fick hänga med och ligga i bilen medan vi gick in. Akvariet var helt okej, men kanske lite litet. Men det är intressant att se ”vanliga” fiskar som lax, öring, havskatt, sej och annat och inte en massa tropiska varianter. Dessutom fick vi se söta sälar som också fanns där. Knubbsälar är verkligen gräsligt söta. Vi såg även en film om Lofoten, den var verkligen helt värdelös! Typ alla filmer på Youtube om Lofoten är både bättre filmade och bättre klippta än den här skakiga saken som de visade. Nåja sedan var tanken att vi skulle se på sälmatningen men då började det att ösregna och även åska. Inte för att våra hundar brukar bry sig men Kilo har senaste året visat lite fundersammhet när det åskat så vi bestämde oss för att skippa sälmatning och gå till hundarna i stället. Nu låg alla fyra och sov så inte gick det någon nöd på dem men nu åkte vi tillbaka till vagnen igen och ägnade kvällen åt att laga middag och att kika på Eventyrsjenter på NRK.


Snygg (?) fisk 


Mys i vagnen på kvällskvisten, alla får plats så klart 🙂

I dag vaknade vi upp till finväder! Det passade ju utmärkt eftersom planen var att utforska södra delarna av Lofoten och där ingår att besöka några vackra stränder 🙂

Efter vanliga morgonbestyr så gav vi oss av och siktet var inställt på Haukland Beach eftersom  vädret enligt prognos skulle bli sämre senare på dagen. Dit kom vi fram på förmiddagen och alltså så fint! Härlig strand med visserligen ganska mycket folk men det gick absolut att gå undan och få vara nästan helt i fred. Hundarna fick blaska i vattnet, gräva i sanden och vara strandhundar igen 🙂


Grabbarna på Haukland strand. Så vansinnigt vackert! 


Kilo på väg ut för ett dopp i det turkosblåa vattnet.

Vi hängde på stranden en stund och jag försökte att ta lite bilder på hundarna, vilket inte alls gick?? Alltså mina grabbar brukar vara rätt bra intrimmade på att sitta/ligga tillsammans och se pigga och alerta ut men i dag vet jag inte vad det var som var galet. Ingen lyssnade, ingen tittade åt rätt håll och både Kilo och Frisken satt som hösäckar och såg allmänt bedrövade ut. Jaja de kan ju inte alltid vara på topp de heller. Att fota här på Lofoten har blivit lite antiklimax, alltså jag och landskapsbilder är verkligen inte kompatibla. Det är liksom inte i närheten att mina bilder visa verkligheten. Ja och då blir det ju att jag inte tar så många bilder utan i stället ägnar jag mig åt att ta in allt vackert med ögonen och får använda hjärnan för att minnas.

När vi kände oss klara med stranden så bestämde vi oss för att följa en led en bit för att rasta hundarna. Leden går mellan Haukland och Uttakleiv och jag hade gärna gått hela leden men den var lite för lång och det var alldeles för varmt för hundarna. Men vi gick som sagt kanske 2 km innan vi vände och gick samma väg tillbaka. Leden var lättgången på typ en grusväg som gick en bit upp på berget och får betade både här och där, trevligt helt enkelt 🙂


Lite motion har ingen dött av, men det blev i varmaste laget för hundarna faktiskt så det blev ingen lång tur. Här är vi på väg tillbaka till Haukland och bilen.

Vid bilen fick hundarna vatten och de var rejält törstiga. Dels pga värmen så klart men säkert även för att havsvattnet är salt och det hindrar dem inte att dricka medan de badar 😉

Om man åker genom tunneln vid Haukland kommer man ut vid nästa strand, Uttakleiv. Här fick man betala för att parkera och det var av den orsaken betydligt mycket färre folk här. Ska jag vara ärlig så kändes Uttakleiv finare och härligare på något sätt, men jag skulle gärna vilja veta vad det är som avgör om en strand ska vara gratis att få stå vid eller om man ska betala för det? Hundarna såg i alla fall lite fundersamma ut när vi efter bara någon minuts körning tog ut dem igen på en annan strand? De hade nog räknat med att få sova en stund där i bilen. Vi var inte kvar jättelänge vid Uttakleiv, det blåste en hel del på den här sidan och så började vi bli lite hungriga också. Så jag googlade och hittade ett ställe som verkade trevligt, bara det att det var en bra bit från där vi var. Nåja vi rullade i väg och hoppades på det bästa.

Kilo vid Uttakleivstranden. Jag gillade alla rundade stenar som fanns vid den här stranden 🙂

Lunch intog sedan enligt plan vid Anitas seafood. Här kan man köpa fiskburgare med tillbehör för hutlösa priser, men gott var det, fin utsikt fick vi och solen den sken så vi betalade glatt och njöt i fulla drag 🙂


Det gjorde inte ont att sitta här och äta lunch 🙂


Dyr men riktigt god fisburgare!


Utanför restaurangen fanns en bil med torrfisk. Som sagt en lite märklig men spännande sak tycker jag. Tydligen kan den torskade fisken hålla så länge som upp mot 10 år om den inte utsätts för någon fukt! Och eftersom den är torkad så behåller den alla näringsämnen och ska tydligen vara en delikatess att äta efter att den blötts upp. Någon gång ska jag testa!

Efter lunchen rullade vi vidare till Reine som visserligen är en mysig by men som vi inte stannade vid någon längre stund. Jag hade så klart gärna gått upp på Reinebringen men mer än 400 höjd meter på någon kilometer nä det är inget för Odden, eller för den delen Best, att traska även om det numera finns trappsteg hela vägen upp. Det var däremot gott om folk som gick denna tur för det stod bilar överallt och kom folk gående från alla håll och kanter. Vi valde i stället att åka hela vägen ut till Å där vägen liksom slutar. Det i sig är väl inget direkt att se men vädret var strålande och vi passade på att rasta hundarna här genom att gå ut till sista udden som man utan bekymmer kommer till. Lofoten fortsätter visserligen lite mer söder ut än så här men då får man klättra i berg eller om man möjligen kan ta sig dit med båt? Här var i alla fall jättefint och vi blev sittande en bra stund och  njöt i solen.


Längst ut vid Å i strålande väder, Lofoten har verkligen visat sig från sin bästa sida denna dag!

Även om det inte är mer än ca 12 mil från Å till campingen vi står på så tar det sina dryga två timmar att köra dessa 12 mil tillbaka. E10 är ingen stor europaväg om man säger så 😉 Vi rullade i alla fall sakta hem mot vagnen, passade på att stanna och handlade i Leknes och kände oss mycket nöjda med dagen. Vad vi ska göra i morgon har vi ingen aning om men det blir säkert en bra dag det med 🙂

Nä allt är inte alltid toppen, men Andøya ger vi tummen upp för!

I går var ju tanken att utforska Senja mera och förhoppningsvis få se ön i lite bättre väder. Så blev det inte! Det visade sig nämligen att campingen vi var på var helt bokad pga någon fotbollsturnering. Inte bara campingen vi var på, de flesta var fullbokade. Ja så efter att ha rastat hundarna, plockat i ordning, tagit en dusch osv så åkte vi helt enkelt vidare.

Det tar sin tid att åka med husvagn och det går absolut inte fortare när man är i Norge och deras små vägar 😉 Men vem har bråttom, vi har ju semester 🙂 Vid fem tiden hittade vi en camping på Västerålen som vi trodde skulle kunna vara något att ha. Den låg i slutet av en fjord med höga berg runt omkring, vad skulle kunna vara fel liksom? Men det var ett redigt bottennapp. Campingen var inte det mista charmig, utan sliten och tråkig. Inga platser utmärkta så folk stod huller om buller och vart man än ställde sig så tittade någon snett på en… Säsongscamparna såg mest ut som irländska asfaltsläggare, stökigt och skabbigt. Nä vi konstaterade snabbt att här blir vi bara kvar en natt!

Men vi orkade inte åka vidare så stödbenen kom ner, en liten hage till hundarna kom upp och sedan skulle hundarna rastas. Fast var liksom? Det fanns en liten stig på andra sidan vägen som vi testade men det var inte någon direkt lämplig mark att gå på. Det fick dock duga och hundarna fick i alla fall rasta av sig. Tillbaka vid vagnen så kom det in ett ösregn och vi orkade inte laga någon mat så vi värmde rester från gårdagen och käkade det. Nä inte alla dagar är bra dagar när man är ute på vift 😉


Det enda bra med campingen var att vi hittade ett litet vattenfall där på stigen på andra sidan vägen 😉

Eftersom vi inte hade någon orsak att stanna längre än nödvändigt på denna camping som förövrigt hette Gullfjords camping, så gick vi upp skapligt, rastade hundarna och fick i oss frukost innan vi snabbt packade i hop och redan klockan nio var vi på rull igen.

Dagens plan var att ta oss till Andøya och låta hundarna motionera på de vita stränderna uppe i norr. Husvagnen ställde vi på en parkering i trakten av Sortland och sedan for vi ut på Andøya. Alltså satan så vackert det är här ute på Västerålen! Andøya visade sig dessutom vara en ö som inte bara var branta fjäll utan det fanns en del flackare partier också. Men alla dessa vackra, vackra fjäll som hela tiden är i blickfånget, alltså vi sitter och ojar oss hela tiden över hur vackert det är! Ja och så kom vi till slut upp till Bleik och inte bara var det vackert, solen sken dessutom från en klarblå himmel och vi kunde knalla ner till en kritvit sandstrand och låta hundarna få sträcka ut. Rätt och slätt ljuvligt!

Ja vad ska man säga? Det blir liksom inte mycket bättre än så här!
Lite klantigt att inte ta med sig kameran kan man ju tycka men ja ja, vi ska förhoppningsvis få se fler lika vackra vyer när jag har kameran med mig.


Äckligt stora maneter här dock, lite skillnad mot de små vi har i Östersjön 😛

Efter att gårdagen inte bjöd på så mycket motion och dagen så här långt inte heller gjort det så var hundarna mycket nöjda med att nu få gå 5 km och kunna gå ner och blaska i havet när de ville. Kallt var det, Atlanten verkar inte vara direkt uppvärmd men hundarna bryr sig ju inte om det och jag hade aldrig fått för mig att bada bland dessa gigantiska maneter i alla fall kan jag säga.

När alla var nöjda med strandbesöket så åkte vi vidare en knapp mil till Andernes som ju ligger längst norrut på Andøya. Härifrån kan man åka på valsafari och det hade jag väldigt gärna gjort men det hade varit svårt att få till eftersom Henrik och jag hade fått åka varsin dag med tanke på hundarna, dessutom kostar det ju en ganska rejäl slant, men en annan gång kanske. I stället för valsafari blev det i stället lunch på en restaurang. Någon vidare meny hade de väl inte men mat i magen fick vi och mätta blev vi. Skönt att sitta ute i solen och käka dessutom, obegripligt att det var ganska många som valde att sitta inne? Hundarna rastades lite snabb sedan igen innan vi åkte söderut för att hämta upp vagnen igen, fortfarande konstant ojande över alla vackra vyer.

Ja och vi hade kanske kunnat åka lite mer på Västerålen men dels var en ö avstånd pga någon cykellopp? och dels var vi faktiskt nu ganska sugna på att få se Lofoten till slut. Jag som skulle varit där redan i februari liksom.

Vi har nu hamnat på Kabelvåg camping och den verkar riktigt trevlig av det vi sett. Det finns bra med leder att rasta hundarna på och det ligger bra till för att kunna kika runt lite i närheten i morgon och kanske någon dag till. Här stannar vi i alla fall minst två nätter 🙂

Senja

I dag var dagen att utforska Senja. Fast alltså Senja själv var inte alls på humör för det. Vädret har varit duggregn och dimmigt hela dagen. Molen har varit tunga och hängt nere vid fotknölarna typ. Nåja vi kan ju inte sitta i husvagnen hela dagen så när vi fått i oss frukost, hundarna var morgonrastade osv så satte vi oss i bilen och åkte i väg.

Vi rullade norrut för att ta oss till vägarna längs norra kusten och både jag och Henrik stönade lite när vi insåg hur fruktansvärt vackert det nog var här men nu fick vi liksom bara ana det. Vi åkte genom smala konstiga tunnlar, över någon bro, vi såg små, små byar, allt i ett ljusgrått filter. När vi hade varit i byn Torsken (ja byn hette verkligen så) så stannade vi för att rasta hundarna. På vägen ut till Torsken hade jag sett skyltar om en liten vandring så där stannade vi nu och det visade sig i alla fall vara ett lyckokast!

Vi följde en stig över fjällhed genom en dal och kom efter ca 1,5-2 km fram till en liten sjö där det var en smal sandremsa som strand och fanns ett litet vindskydd. Det var knäpptyst på fjället, inte ett prassel i några löv, inget kluckande i vattnet, bara helt tyst. Maffigt att få uppleva.

Hundarna var nöjda med att få röra på sig och snoka runt. Det lilla monstret snokar mer än de andra och lyckades hitta ett grisöra mitt på fjället? Hur liksom? Mycket tjurigt fick han lämna kvar det då man inte kan veta vad för otäckt ett grisöra som legat på fjället ett tag kan innehålla nu 😉


Kommer ni någon gång? 
Besten har bråttom, bråttom när han får sträcka ut på fjället 🙂


Framme vid Ballesvikvatnet (ja det hette faktiskt så). En trevlig liten sjö med en liten strand och så ett vindskydd.

Henrik roade sig med att skriva in oss i inte mindre än två gästböcker som fanns vid vindskyddet och sedan knallade vi tillbaka samma väg som vi kom.

Vi fortsatte sedan vår rundtur. Stannade och käkade medhavda plättar på en parkering och stannade på ett gäng andra ställen för att kika lite. Ja av det vi såg då 😉 Hundarna var med ut vid de flesta ställena och trots att det inte känns som att de fått mycket motion i dag så visar telefonen ändå att vi gått 10 km i dag så det är kanske inte så konstigt att de inte är rastlösa som de brukar vara när de fått ha en lugn dag.


Stopp vid en rastplats och vi passade på att gå ut på klipporna och försöka ta några bilder med de molnbeklädda bergen där bakom.

Vi var tillbaka vid husvagnen vid halv sex på kvällen och snodde då i hop en snabb middag och gav hundarna mat. Sedan har vi ägnat större delen av kvällen åt att ligga och titta på Monsen på NRK. Wifit på campingen är inte det bästa men det har ändå gått skapligt 😉

En trevligdag är snart slut, i morgon väntar nya äventyr 🙂

Trollsjön

Vi har bättre tur med vädret i Björkliden den här gången än förra så vi ju stötte på snöstorm…

I dag hade vi ett besök vid Trollsjön inplanerat. Utgångspunkten ligger ca 2 mil från Björkliden och skulle vara en ganska enkel tur på ca 10 km tur och retur vilket lät alldeles lagom. Vi tog lite sovmorgon i dag, det ska man väl få ha på semestern va? Trots det så var vi framme vid utgångsplatsen strax efter 10 på förmiddagen. Att få plats till bilen visade sig bli dagens svåraste del? Trollsjön har precis som många andra vandringsställen blivit jättehypade och de två parkeringsfickorna utmed E10 räcker helt enkelt inte längre till. Vi fick vad vi tyckte vara sista platsen, men när vi kom tillbaka några timmar senare så stod det ytterligare 10 bilar framför vår, dvs bilarna står parkerade på E10… Inte praktiskt och inte säkert men så är det alltså.

Nåja vi började knalla i väg från parkeringsfickan upp mot Låktatjokk tågstation. Två skyltar finns vid parkeringen, på den ena står det Trollsjön 6 km och den andra ca 3 meter därifrån står det Trollsjön 5 km på…. Som vanligt är skyltningen i fjällen inte helt tillförlitlig 😛 Efter tågstationen så börjar stigningen uppåt och även om det är skapligt många höjdmeter som man ska avverka så var det ändå inte speciellt jobbigt. Det var ganska många som gav sig av ungefär samtidigt som oss så vi valde att ta det riktigt lugnt i början och låta de andra springa i förväg. På så sätt var vi snart ensamma på fjället och kunde låta hundarna få trava på.

För Besten var ju det här första turen på fjället och han tyckte verkligen att det här var toppen!  Nyfiken höll han sig längst fram  och undersökte allt som kom i hans väg. De andra tre insåg ju direkt vad det var frågan om och såg till att spara på krutet, men det lilla monstret for runt i full fart. Han var duktig och kom när vi hojtade på honom så klart och därför fick han hållas.

Glad Best på väg uppför bergssidan.

Efter ca 1 timme hade vi tagit oss upp för det större delen av stigningen och nu planade stigen ut och vi kom in i själva Kärkesvagge som dalgången heter. Lättgånget och vackert! Fjällheden vad full av blommor och vi hade precis lagom vandringsväder, lagom för att gå i kortärmat men med lite vind så att myggen höll sig borta. Ganska tidigt så inser man vart själva sjön är, det är liksom stopp längst in i dalen och där måste ju alltså sjön vara. Det var dock en lite brantare nedgång och sedan brant uppför innan man belönas med sikten över sjön.

Här har vi kommit upp för den värsta uppförslutet och det planar ut och blir lättgången.


Kärkevagge och där i slutet finns Trollsjön.

Ja och jösses så mycket folk det var där! och av någon anledning ska alla vara på samma ställe dessutom. När man kommer med fyra stora björnar är trängas dock inget som man är speciellt sugen på, eller rent kasst, jag är aldrig sugen på trängas med andra 😉 Vi tog därför av mot den högra sidan av sjön och där fick vi en smatt för oss själva. Det blåste lite mer här när vi kom men undertiden vi var där avtog vinden allt mer för att till slut nästan mojna helt.

Framme vid sjön.

Vi använde strax över 2 timmar från parkeringen upp till sjön och hade redan innan bestämt oss för att ta en ordentlig lunchpaus där uppe så att både Besten och Odden skulle få vila lite. Naturligtvis var ingen av dem intresserade av att vila… Nåja vi kokade lite soppa på trangiaköket och lyxade till det med en bulle till efterrätt. Därefter satte vi oss för att vila lite och njuta av utsikten. Efter lite tillsägelser så la sig även Besten ner och somnade en stund.


Rast och vila vid sjön

Efter ca 1,5 timmar så var det dags att vända åter till bilen. Först lite fotografering vid sjön så klart och sedan vände vi tillbaka samma väg som vi kommit. Det är märkligt men trots att man precis gått stigen så får man en helt annan upplevelse när man ser dalgången från andra hållet. Faktum med att jag gillade det bättre på tillbakavägen än vägen upp.

Grabbarna vid Trollsjön. Riktigt blått vatten och siktdjupet ska vara det bästa i Sverige om man ska tro de som vet.


Påväg tillbaka genom Kärkevagge

Jag var lite tveksam till hur Oddens ben skulle fixa den här turen. Upp vet jag inte är några bekymmer men ner är värre. Odden skötte sig dock med bravur även om man han blev ganska stel när det var allt för brant. Lugnt och försiktigt tog vi oss alltså nedför och använde nästan lika lång tid på tillbakavägen som vi gjorde på vägen upp. På vägen ner sken dessutom solen ganska obarmhärtigt, jäklar vad det brände på! Som sagt vi hade bättre tur med vädret den här gången.

Trötta och nöjda hoppade vi in i bilen och åkte tillbaka till vagnen. Väl där kom det genast fram en man och undrade om vi hade möjlighet att skjutsa honom och frun till deras bil. De hade hamnat lite galet och missat att tåget inte gick som de trodde. Självklart hjälpte vi till att skjutsa dem till bilen efter att vi packat ur hundar och lite annat. Henrik körde dem dit de ville och det visade sig att de varit parkerade två bilar bakom vår hela dagen!

Hundarna har sedan sovit större delen av resten av dagen. Odden har varit rejält stel och mattehjärtat gör lite ont, kanske var det lite för häftigt för honom? Samtidigt så älskar han att få göra sådana här turer så… Nåja gjort är ju gjort och under kvällen har han fått två laserbehandlingar, en på insidan och en på utsidan av armbågen, vi har också kylt och så klart masserat lite också. Förhoppningsvis är han som ny i morgon igen.

Besten slog ihop som ett korthus och lär inte göra speciellt mycket mer väsen av sig i dag, speciellt inte efter att han fick sin kvällsmat. Kilo och Frisken sover så klart de med men är ju mer vana och framför allt är de ju okej i sina ben. Själv har jag varit jättetrött i kväll, fjälluften tar! Henrik har varit så trött att han somnade efter middagen.

I morgon är tanken att rulla vidare, vi har inte helt bestämt vart men in i Norge blir det i alla fall 🙂

Gällivare-Björkliden

Ja vi sov gott på den ocharmiga campingen i Gällivare i alla fall och efter att ha stökat undan frukost för både oss och hundarna samt gått en sväng med hundarna så rullade vi vidare norrut. I Kiruna blev det proviantering. Mat i Norge är dyrt och eftersom det även blir rejält dyrt att kuska runt så här många mil så storhandlade vi alltså i Sverige. Inte för att vi ska åka in i Norge riktigt än men några fler storköp lär vi inte passera 😉

Husvagnen fylldes med mat, så här mycket har vi nog aldrig haft i den tidigare och Besten fick sin lunch samt att alla fick rasta sig lite innan vi rullade vidare igen. Kiruna har vi ju varit i tidigare och kände inte att vi behövde stanna mer tid i. I stället rullade vi mot Abiskohållet. Först funderade vi på att ta en frinatt utmed alla parkeringsplaner som finns utmed E10 men sen bestämde vi oss för att det är rätt trevligt med dusch och el så i stället rullade vi uppför berget till Björkliden. 240 kr för en natt känns ju helt okej med tanke på att det ingår både el, dusch och tvättstuga i det priset. Platserna är visserligen på en grusplan men det funkar som sagt.

När vagnen var på plats, vi fått i oss sen lunch så rullade vi tillbaka till Absisko turiststation. Där var det fullt eftersom Fjällräven classic går av stapeln den här veckan. Nu var ju klockan ganska mycket på eftermiddagen så vi hittade en parkeringsplats och tog med oss hundarna ut på tur. Kilo och jag klev ju av tåget här för 5 år sedan när vi vandrade Abisko-Nikkaloukta men eftersom jag hade haft migrän hela tågnatten och dessutom hade vätskebrist (allt vatten jag hade på tåget gav jag till Kilo) så minns jag inget av det här stället 😛 Nåja nu tog vi igen det.

Vi valde att gå en kort sväng utmed Kungsleden främst för att kika på Abiskojåkka kanjonen. Häftigt värre är det! Dessvärre var det ju strålande sol och varmt så att fota gick så där, jaja. Det blev en ca 5 km som vi gick och med det var hundarna sedan nöjda.


Kilo vid kanjonen. Häftigt och vattnet är fullständigt klart.


Ja och som vanligt blir hundarna lika fotograferade som naturen, vare sig det är jag eller andra turister som fotar 😉

Tillbaka vid vagnen fick hundarna kvällsmat och sedan styrde vi upp middag åt oss själva. I bland ser man att folk frågar i diverse husvagnsgrupper efter vad folk lagar för mat i vagnen? Märklig fråga tycker jag som lagar mat precis som likadant hemma som i vagnen. I kväll blev det lammfärsbiffar med klyftpotatis och tzatsiki 🙂

Efter att ha slappat lite så bestämde jag mig för att ta med mig Frisken ut på en liten extra kvällsrunda och kameran fick hänga med. Vi har utsikt över lapporten härifrån och den är ett favoritobjekt eftersom jag tycker att det ser så maffigt ut. På raska ben traskade Frisken och jag i väg, uppför. Ja det blev rätt många höjdmeter denna kväll men det var det värt. Uppe vid hotellet fotade jag lite med lapporten som bakgrund och sedan knallade vi vidare uppåt. Uppe på en platå fick vi njuta av en fantastiskt vacker solnedgång och med fortsatt lätta fötter traskade vi sedan tillbaka till vagnen och de andra.


Frisken vid hotellet med lapporten bakom sig.

I morgon är tanken att vi ska göra en dagstur till Trollsjön om vädret är okej och hundarna, läs Odd, känns okej.