Varmt, varmare, olidligt och en skada på det….

Ja jag vet att det är sommar och att det på sommaren förväntas vara varmt och soligt. Men helt ärligt är jag nog ingen riktigt sommarmänniska om det ska vara så som det är nu. Över  30 grader i skuggan hur många dagar som helst i sträck. Knappt att det går ner på natten till drägliga temperaturer.

Att motionera hundarna är ett helsike i denna värme. Det är simningen som är den främsta motionsformen men efter så här många varma dagar i sträck är det ju liksom ganska varmt i vattnet också, så någon direkt svalka erbjuds inte. Men visst det går ju att röra på sig i vattnet så som motionsform funkar det ju ändå. Annars är det att gå upp aptidigt för att kunna ta vanliga promenader. Tidiga mornar är inte min grej, jag har aldrig varit en morgonmänniska! Men det är bara att ställa klockan och ta sig upp, vad gör man inte för hundarna liksom. Inte för att det blir några långa promenader då heller, även om temperaturen är lite lägre vid fem på morgonen så är luftfuktigheten hög och svettig och flåsig blir man.

Fast även om jag tycker att det är aptråkigt att inte kunna vara ute i skogen på promenader som vanligt i den här värmen så är det inte det värsta. Det värsta är att jag blir så gräsligt rastlös! Det går ju inte att göra nått i värmen och att bara sitt och glo är inte min uppfattning av skön dag. Det är liksom olidligt att göra något överhuvudtaget och det kryper i kroppen på mig av rastlöshet. Inte ser det ut som om den här värmeböljan kommer att ge sig snart heller, nä väderprognosen visar fortsatta höga temperaturer.

Fast att jag är rastlös är så klart inget mot alla stackare som nu får gå från hem och hus pga alla bränder runt om i landet. Hemskt är bara förnamnet 😦 Nä nu hoppas jag verkligen att vädret slår om och att vi kan få hela nätter med härligt regn, för det behövs på alla håll och kanter!!


Många bad har det blivit den här sommaren! Snart har vi väl alla simhud mellan tårna.

Ja och som grädde på moset i den här hettan så har Kilo lyckats skada sig. Hunden som aldrig varit sjuk lyckades nu med en ordentlig skada i stället 😦 En ordentlig muskelbristning i bogen fick han förra onsdagen och han var trebent både onsdagen och torsdagen. Naturligtvis fick vi ta oss i väg till veterinären för att göra en koll och jag erkänner utan omsvep att veterinärens diagnos med ”bara” en muskelbristning inte kändes helt trovärdig, Kilo kraken kunde ju för tusan knappt stödja på benet. Men Kilo visade tydligt på böjprov att det var bogen som var utsatt och veterinären tyckte att med min historia om hur det gått till kändes som en muskelbristning och inte någon ledband, sen eller ledskada. Absolut vila blev rådet och med det fick vi åka hem.

Strikt vila har vi hållit och under fredagen och lördagen såg det inget vidare ut, Kilo började visserligen att stödja lite på benet men han var rejält halt. Så på söndagen var det lite som att vända på en hand, nästan timme för timme så försvann hältan mer och mer. I dag, en vecka efter att Kilo skadade sig så syns inte längre någon hälta. Muskelbristningar tar dock tid på sig att läka. 6-8 veckor ska man räkna med och det alltså även om hunden inte ser ut att ha några symtom kvar som i Kilos fall. Peppar, peppar har vi ju klarat oss i från liknande skador tidigare och det känns egentligen ganska konstigt med tanke på hur mycket hundarna är ute och hur mycket de far runt. Men utan erfarenhet så kände jag att jag behövde bolla idéer med någon som kan det här med hur man tar hand om muskelbristningar så jag har i dag haft kontakt med rehab. Marie har nämligen semester, annars hade jag nog terroriserat henne med tusen frågor, nu fick det i stället bli Matilda som fick svara på mina frågor. Vi har nu lagt upp en plan för Kilo för kommande veckor och från och med i dag så har Kilo fått klartecken att börja röra lite på sig. Inte mer än 10 minuters promenader men jämfört med att bara kissa på tomten så är det så klart rena himmelriket.

Jag tänker se till att ta det lugnt och vara mycket försiktig för den här muskelskadan ska läka ut ordentligt för vi vill inte ha några upprepningar av den här skadan! Har vi tur så är Kilo lagom läkt och klar för att kunna hänga med ut och vandra på min sista semestervecka. Skulle han inte vara det så får han så klart stanna hemma, viktigast är ju att han blir helt bra.

Det här var inte vad jag hade planerat för den här sommaren, vare sig med värmen eller med Kilos skada. Men planer är det ju bara att ändra på.

Så nu önskar vi oss alla regn och svalare väder några dagar, det behöver vår natur!

Annonser

Öland

Öland, älskade Öland. 10 dagar blev det den här gången som vi fick njuta av solen och vindarnas ö. En massa strandhäng så klart, en massa slappande vid vagnen, en hel del promenader, lite fotboll, trevliga grannar att hänga i förtältet hos och så naturligtvis en liten tur runt på ön med inköp av fisk och annat gott.  Lite bilder på hundarna får beskriva vår favorit ö.


Stranden, den underbara stranden. Tyvärr hängde vi inte där lika mycket som vi brukar då Kilo fick ett sår i ena tassen och så är det inte jätteskönt att vara på stranden hälsar han. Odden däremot hade inga sådana problem och röjde gärna runt.


När man inte går lika mycket på stranden som vi brukar så går man mer i skogen och det är absolut inte ett problem!! Doften av solvarm tallskog, den bästa doften som finns om ni frågar mig! Här är Frisken på stigen från Fagerrör, där Henrik släppte av oss, på väg tillbaka till Böda.


Vi var ute och åkte en liten tur en av dagarna, här har vi stannat vid Sandvik ungefär.


Är man på Öland ska man så klart även föreviga en kvarn.


Varmt ute så en paus vid vattnet är aldrig fel.


Jag är ju löjligt förtjust i Ölandskusten och gillar alla dessa stentorn som folk byggt upp.


Det hann var fullmåne medan vi var på Böda. Jag gjorde ett försök att få till bilder på den men det är inte lätt, bättre lycka nästa gång liksom…


Och naturligtvis åkte jag till Neptuni åkrar för att fota i solnedgången en kväll också. Kontrollen för fjärrutlösare och stativ hade jag med mig men glömde att ta med stativfästet till kameran… Jaja nästa gång då.


En långpromenad från Fagerrör och norrut tog vi en dag också. Efter några km på stigar gick vi ner till stranden på norra udden. Full storm typ men ändå så rofyllt, märkligt. Inte behöver man trängas heller, vi stötte på en cyklist och två löpare, i övrigt hade vi skog och strand helt för oss själva.


Lite väl varmt egentligen för en långpromenad men trevligt hade vi och i skogen fick vi ju skugga i alla fall.


Tallskogen på norra Öland, den är verkligen något speciellt och en bit norr om Fagerrör är den riktigt häftig och annorlunda.


Alltid lika skojigt att stöta på varning för tåget skylten mitt i skogen där på norra Öland.


Kilos dotter Freija hann vi ju också träffa några gånger eftersom hon bodde med sin familj i deras strandstuga under tiden vi var där. Skoj att ha möjlighet att få se henne utvecklas och söt som socker är ju donnan.


Lite galen också tydligen 😉 Pappa Kilo övervakar där bakom 😛


Fina KG ❤


Lilla familjen, Winnie, Freija och Kilo.

Ja men nu har vi gjort en veckas arbete igen och har väl ramlat in i någon form av vardag igen. Själv jobbar jag nästan uteslutande med schemaläggning så här års och tursamt nog så kan jag ju göra mycket av det hemifrån, lyxigt värre! Annars försöker vi väl att styra upp vad semestern ska bestå i när vi sedan kommer så långt. Byske så klart och så ska Hanna och jag en sväng till Norgen och gå Kjeragbolten och Preikestolen. Jag har även planerat in att vandra lite i Jämtlandsfjällen min sista semester vecka. Men sedan har vi ju faktiskt två veckor där det än så länge är helt oplanerat, nåja något skoj ska vi nog komma på 😉

Midsommar 2018

Nu försöker vi få till en blogg här igen.

Midsommar har passerat och för, jag tror, femte året i rad åkte vi mot Öland. Det är skitskönt att ha en vecka i början av sommaren på vår favorit ö och ladda upp inför resten av sommaren.

Vi åkte som vanlig efter jobbet på torsdagen och var framme på norra Öland vid kvart över tolv på natten. Vid halv sju vaknade jag på midsommaraftonen och gick upp för att både rasta mig själv och hundarna. Dessvärre hade jag en dunkande huvudvärk så jag gick faktiskt och la mig igen. Henrik gick upp och rastade hundarna lite längre samt gav dem frukost och vid åtta så åkte vi bort för att checka in på campingen. Vi fick upp lägret men vid nio så sa jag typ tack och god natt och däckade i sängen…. skoj midsommarafton.

Någon gång efter tre vaknade jag till liv igen efter ett gäng kaskadkräningar och flertal våndor i sängen. Resten av midsommaraftonen var jag visserligen med på men något direkt firande blev det väl kanske inte. Mat fick jag dock i mig och lite trevlig samvaro med våra vänner från Tranåshållet lyckades jag orka med 🙂

Nåja fördelen med att vara ett vrak på midsommaraftonens är ju att man är pigg och fräsch på midsommardagen i stället 😉 Det blev en lång och härlig morgonpromenad med hundarna, först i tallskogen och sedan på stranden, så skönt! Huvudet var med mig igen och det blev en skön dag i solen. Satan vad solen tar! Nåja, grisskärt är ju det nya bruna 😉

En sväng på stranden under dagen blev det och jag som ”fått” ett nytt objektiv ville så klart testa det.


Frisken på trallen ner mot stranden.


Skönt i vattet tyckte hundarna, lite i kallaste laget säger jag.


Hopp och lek på stranden 🙂

Jo då objektivet levererar vad jag förväntar mig. Sen kan det ju inte göra några underverk. oavsett utrustning så blir ju inte bilderna bättre än jag lyckas ställa in knapparna och rattarna på kameran liksom 😛

Vi kollade på fotbollen i Karin och Emils förtält och grämde oss över det slarviga spelet på slutet, men livet är ju viktigare än fotboll så det är bara att släppa och gå vidare.

Söndagen och nu var jag riktigt med i huvudet igen, skönt! Det blev en slappar dag på campingen. Vi hängde lite på stranden med hundarna, jag var ute och gick en del så klart och vi nöjt av att ha semester 🙂


Frisken på stranden, skönt att sträcka ut och skoj att busa.


Ja ingen tvekan om att hundarna trivs på stranden 🙂


Slappt liv på campingen, skönt med semester!!

För första gången har vi bokat plats här på Böda och därför var det bestämt att vi skulle vara här till på fredag. Men så ändrade vi oss här och nu så nu har vi förlängt till på söndag i stället och har många dagar kvar att njuta av här på vår favoritplats 🙂

Midsommar 2018 blev kanske inte helt som planerat men ändå rätt okej.

Jubileumshelger och en del annat

Ja här ekar det ödsligt minsann. Det betyder ju inte att livet är tomt och innehållslöst, snarare tvärtom.

I slutet av maj var det 50 års jubileum för vår rasklubb, Svenska sennenhundklubben. En helg som gick i värmens tecken med lätt hysteriska temperaturer?!  Själva drog vi dit husvagnen och gjorde storhage tillsammans med Anders och Annette och deras hundar. Skoj för det var faktiskt länge sedan vi gjorde det sist. Trevlig samvaro men helt ärligt så hann jag inte prata med ens hälften av de jag hade önskat byta några ord med, värmen knäckte mig nämligen fullständigt. Faktiskt så illa att jag till och med blev tjurig till slut och när det kom till fotograferande så la jag ner fullständigt. När skallen kokar är det liksom inte läge för att försöka ha tålamod och föröka komma överens med sin kamera.

Bortsätt från att jag kurkade ihop i värmen så var helgen jättetrevlig. Alla våra tre grabbar ställdes och även om det inte var några lysande resultat så skötte de sig alla tre bra med sina handlers. Ja för jag fick faktiskt dela ut mina hundar lite till höger och vänster för att få det att gå ihop. Kilo fick Annette ta ansvar för och det gjorde hon fint 🙂 Frisken leasade jag ut till Lisa och själv tog jag ju då Odden. Odden åkte på sina första VG någonsin, matten gav domarna onda ögat 😉 Frisken fick VG på fredagen men snyggade tydligen till sig över natten och fick excellent och ck på lördagen, dock oplacerad. Kilo gick ju i championklass för första gången och fick excellent första dagen utan ck, andra dagen blev han lite snyggare och fick även ck, men var oplacerad båda dagarna. Själv sprang jag med Yamas i championklassen och om det tyckte han inte. Yamasen tyckte att det var lika vidrigt varmt som jag och hävdade bestämt att han gjort roligare saker 😉


Är man snygg så är man, Jackpot BIS-1 på fredagen.


Odden fick ta en liten familjebild, till vänster syster Madam, nej Molly heter hon ju 😉 och till höger Mollys dotter Majken. 


Trevlig men varmt runt ringarna.

Jubileumsmiddagen hoppad vi över, inte för att vi inte trodde att det skulle bli trevligt, utan för att vi vet hur trött man är efter en heldag och eftersom vädret nu blev som det blev så är jag oerhört tacksam över att vi kunde sitta i slapparkläder med hundarna runt oss och ta det lugnt när andra knallade upp mot herrgården i lite finare kläder. Ja och vem hade väl kunnat tro att Degerfors skulle bjuda på högsommarvärmen i maj och att det bästa med helgen skulle bli att få hoppa i sjön och stoppa huvudet under vattnet?

Skönt också att kunna stänga kapitlet Jubileumsbok. I Degerfors delades de första ut och efter det så var vårt arbete med boken över och det stavas verkligen SKÖNT! Det har varit gräsligt mycket jobb med den där boken men jag är stolt över vad vi lyckades få ihop och än så länge har jag mest hört positiva omdömen om den. Ja och om någon nu inte är nöjd med den så, tja gör det bättre själv då! 😉

Jag är i alla fall jättenöjd med hela Jubileumshelgen överlag och det kändes allt lite snopet när vi på söndagen rullade ut från campingen och det hela var över.

Degerfors blev tyvärr även speciellt av en annan orsak också än att det var ett trevligt jubileum. Det blev dessvärre också den sista gången vi fick pussa på Fru Kanonkula eller Boquet då. Pigg och glad hela jubileumshelgen och lika mattefixerad som vanligt, herregud vad jag har bråkat med henne om att hon inte måste vara precis i knävecket på sin matte hela tiden 😉 Men bara några dagar senare sa Fru Kanonkula adjö till den här världen och tårarna fick rulla fritt på våra kinder. En knasig hund var hon och det har hon visst gett vidare genom generationerna. Sonen Kilo, barnbarnet Odd och barnbarns barnet Frisk har vi tack vare henne och det är vi henne för alltid tacksamma över ❤


Vardagen i övrigt har bjudit på en del spårande faktiskt. Ja i värmen. Vi avslutade spårkursen och vi har kört ett gäng träningsspår. Odden som ju är min spårgud har nämligen senaste spåren gjort något så märkligt som att bara kliva av spåret. Inte så att han inte vet vart det går, han bara ger tusan i det? Oerhört märkligt eftersom spårande är typ det bästa han vet? Jag fattar nada och inte heller Sören eller Evelin har kunnat hitta någon bra förklaring till hans beteende. Vi har testat att köra osnitslade spår och även om Odden är löjligt lättläst så hjälper det föga när han inte spårar… Men sista spåret vi gick den 5:e juni tror jag vi fick ett genombrott. Evelin hade varit snäll och gått ut ett träningspår åt oss på helt ny mark som var lagt som ett öppenklass prov. Odden tar upp spåret utan bekymmer i rutan och spårar sedan i ca 50 meter innan han väljer att gå av och se på mig ungefär som att han inte alls förstår varför han ska göra det här? Den här gången sa jag åt honom lite barskare att fortsätta och se på tusan, hunden spårar som den stjärna han är och går inte ett steg fel på resten av spåret. När han spårar på det sättet kan jag till och med se på vilken sida om en ormbunke som spåret är lagt, så löjligt lättläst och spårnoga är hundskrället. Skönt som tusan att efter tre ganska misslyckade spår nu få genomför ett riktigt, riktigt bra spår! Jag vet ju att han kan spåra i stort sätt var och hur som helst, vi ska bara få honom att förstå att han faktiskt förväntas göra det varje gång också 😛 Jaja, han heter ju inte Odd för inte liksom…

Direkt efter det spåret, som var klart vid åtta på kvällen, åkte vi och mötte upp Henrik, Kilo och Frisken och drog vidare till Ljusdal. Okej lite knasigt kanske men det fanns ju 8 småttingar som behövde bli gosade med. Halv två var vi framme och knallade raka vägen ut till ”vårt” lilla hus  och sov sött i några timmar innan vi vid sjutiden på morgonen knallade in i köket och sa god morgon till tvåbenta och fyrbenta vänner 😉

Det blev en härlig dag med valpmys och trevlig umgänge innan vi vid femtiden rullade tillbaka hemåt.  Ta det lugnt är för döingar 😉


Frisken och Zamantha testar att leka mamma, pappa, barn 😛


Z, en duktig liten barnvakt. Z ska förövrigt odla ut en snopp och flytta hem till mig om jag får bestämma 😉


Jobbigt att växa, bäst att ta en lur.


Är det månne en Sture som sitter här och väntar på sin matte? 😉


”Glöm inte oss!” Grabbana låg redo vid grinden för de tänkte då inte stanna hos valparna längre än nödvändigt.

Ja och eftersom jag inte tänker vara någon döing så jobbade jag järnet i två dagar för att på fredagen återigen sätta mig i bilen och dra på nästa tur… Den här gången fick bara Kilo hänga på och så tog vi med och Anne och Mini också innan vi mötte upp Lisa, Jackpot och Zamantha i Norrköping och åkte vidare till nästa jubileumsutställning, den i Danmark.

Ja Danmark är alltid lika trevligt och vi fick en skojig helg i grannlandet. Trevliga grannar i stugan bredvid hade vi också i form av Anna-Karin och Erica och de var dessutom snälla och tog både tältplats vid ringen åt oss och checkade in så att vi bara kunde åka rakt in på campingen, tusen tack!

En liten stökig första natt med gräsligt varmt uppe på loftet där vi tvåbenta låg och lite stirriga småflickor som boffade och tassade runt där nere, men vi orkade ju upp på morgonen och var ju redan på plats vid utställningen så det gick ingen nöd på oss egentligen. Lite väl varmt även denna utställningsdag men bättre än i Degerfors i alla fall. Hundarna skötte sig fint och tja vad ska man säga om Jackepotten? Han är fantastisk, kort och gott!


Jackpot, BIR både lördagen och söndagen i Hasmark 🙂


Mini slog till och var BIM valp på lördagen 🙂


Kilo, sötaste pralinen i lådan ❤ Hur tusan har han hunnit bli 6,5 år redan? Stoppa tiden någon!

Även denna gång skippade vi jubileumsmiddag och satt i stället vid stugan och tog det lugnt med lite gott i glasen och gott på tallriken, skönt även denna gång. Ja det var väl möjligen det där med att jag missade bröllopet då, jag ber om ursäkt Nicole 😛 Vi njöt i alla fall av att ta ett uppfriskande dopp i, vad vi till slut fick bekräftat var, Kattegatt. Geografi är konstigt nog inte vår starka sida, trots att vi far land och riken runt 😛


Vår pyttelilla stuga.


Skål, funkar i Danmark också.

Söndagen var gräsligt kvalmig till att börja med men övergick sedan till regn, otrevligt när man är på utställning. Det blir ju liksom lite avslaget när folk står och trycker i tälten i stället för att vara ute och prata med varandra. Duktiga hundar har vi som står ut med alla våra påhitt och hänger med på resor hit och dit och dessutom sköter sig utmärkt hela tiden ❤

Den här senaste veckan har i stort sätt enbart handlat om jobb och betyg. Men nu är det fredag och skolavslutningen har varit. Inte för att mitt jobb tar slut med det men lite lugnare blir det ju. Nu ska jag njuta av en helt ledig helg, har faktiskt inget inplanerat(?) och sedan är det bara fyra arbetsdagar innan vi drar mot Öland och en vecka på Böda 🙂

Odden, fortsättningen

Odden är ju min lilla följetong här på bloggen men det var ett tag sedan jag skrev något om hans mående. Dags för det med andra ord. Mycket av det jag skriver ner här på bloggen är ju för min egen skull, för att jag ska komma ihåg och minnas alla turer. Om någon annan sedan kan ha någon nytta av att läsa om hur vi tar oss fram så är väl det bara en bonus.

Hur som, Odden är nu dryga 3,5 år gammal och har ju levt som vilken normal hund som helst i stort sätt sedan ca 2 år. Ja om man med normal menar med återkommande friskvårds insatser 😉 Han har fått motion precis som våra andra hundar, han har tränat lite allt möjligt och han hänger med på allt i vardagen. Sedan i julas har jag dock reagerat lite på att han vid mer motion än det vanliga, dvs om vi gått lite extra på helgen, har han kunnat vara lite stel dagen efter. Jag har också kunnat se en lite stelhet på morgonen. Inget alarmerande men ändå inte helt normalt. Så med denna utveckling så bestämde jag att det var läge att ta en check hos veterinären och faktiskt se vad vi hade att förhålla oss till?

Jag bokade en tid hos ”min” veterinär Therese som jag har bara goda erfarenheter av. En duktig veterinär som lyssnar på mig som ägare och som jag känner att jag kan diskutera med.

Väl hos Therese så fick Odden visa lite rörelser i gången, finna sig i att bli klämd och känd på och sedan blev det även röntgen. Tja rent kasst kan vi väl kort och gott säga som så att röntgenbilderna inte är något man blir glad över… Bogarna ser förvisso fina ut men armbågarna är allt annat än vackra.

Nåja det var väl kanske ingen överraskning men visst är det trist och jobbigt att få det svart på vitt igen. Det är nu det viktiga med en bra veterinär börjar. Tittar man bara på bilderna så skulle man naturligtvis kunna tänka sig att Odden har ett ganska bedrövligt liv, haltandes fram eller något. Fast det är ju då inte med verkligheten överensstämmande. Odden är en aktiv hund som gladeligen är först på de flesta av de normalt 10 km han går varje dag. Han hoppar gärna upp och ner i soffan, vilket han egentligen inte får men ändå högaktningsfullt skiter i… Han springer gärna och leker med både leksaker och sina brorsor och det finns faktiskt inget överhuvudtaget som tyder på att han skulle vilja slippa i från sitt tänkta ”lidande”. Ja och även om jag blir ledsen av att se Oddens bilder och naturligtvis inte var på något strålande humör när jag sett dem så är ju Therese helt med mig, det finns inget som tyder på att Odden skulle må dåligt när man tittar på hans kliniska tillstånd och vad några bilder nu än säger så är det ju faktiskt det kliniska tillståndet som betyder något!

Det är så skönt att ha en veterinär som inte bara tittar på bilder och drar en massa slutsatser utan faktiskt tittar på hela bilden och utgår från hur hunden beter sig och mår 🙂 Det kan så klart låta självklart men eftersom jag vet att så inte är fallet, faktum med att andra veterinärer har tittat på Oddens bilder och haft åsikter om att han borde avlivas (?!) och det alltså utan att ha sett Odden, ja det gör ju att man bli lite fundersam minst sagt…

Naturligtvis så ska inte Odden behöva ha ont och med tanke på att han visar lite stelhet så ska vi göra allt vi kan för att hjälpa honom att få fortsätta må bra! I samråd med Therese så kom vi fram till att vi skulle testa att ge Odden cartrophen injektioner och se om det hjälper honom. Odden har nu fått sina grundsprutor och jag är glad att det verkar som att de har avsedd effekt 🙂 Stelheten är borta på morgonen och jag kan inte heller se någon stelhet även om Odden får gå lite tuffare någon dag och det känns så klart fantastiskt skönt! Odden fick även smärtstillande under ett tag för att dämpa den inflammationen som vi kunde känna att han hade och som grädde på moset har vi även bytt tillskott till honom från Multiflex till Flexadin Advance. Allt detta tillsammans, det är ju lite svårt att veta exakt vad varje sak gör när man ändrar på flera saker samtidigt, gör att vi nu alltså återigen har en helt symtomfri Odden här hemma 😀 Och lugn bara lugn alla oroliga där ute, jag har full koll på karenstider för dessa preparat och kommer så klart att följa reglerna.

När nästa cartrophen injektion ska ges är inte bestämt ännu, vi låter helt enkelt Odden bestämma och ser på honom när det börjar bli dags. Cartrophen kan ge så ofta som en gång i månaden men det ska absolut inte behövas på Odden utan vi räknar med att det ska gå några månader, i bästa fall upp till ett halvår. Tillskottet fortsätter vi så klart med dagligen och den dagen som Odden behöver lite smärtstillande för att må bra så kommer han få det så klart!

Therese sa faktiskt något som jag tycker är väldigt klokt. Det är ett jäkla tjat om att våra djur aldrig får ha ont, men det finns gott om människor som går med kronisk värk men som ändå har en bra livskvalitet! Ja det sticker säkert i ögonen på någon att jag påstår att en hund kan ha ett bra liv trots lite smärta då och då, men som sagt fundera gärna på om någon med lindrig kronsik värk skulle vilja dö så kanske du får lite perspektiv på det hela. Och nej, jag kommer inte låta Odden få ha riktigt ont för att jag inte vill låta honom gå, den dagen vi inte längre kan hålla artrosen stången så kommer han att få somna och slippa i från, men så länge som hela han faktiskt sprutar av livslust så ser jag ingen orsak att inte fortsätta att hjälpa honom få leva livet fullt ut.

I dag var vi på rehab igen och vattentraskade. Vi kommer fortsätta som vi gjort tidigare, ha träffar ca var tredje vecka hos Marie och göra det som för dagen känns bäst på Odden. Vattentraska, vibba, elterapi eller något annat, Oddens kropp får berätta för oss vad den behöver och så utgår vi från det helt enkelt. Jag känner mig helt trygg i att jag dels själv kan Odden som ett rinnande vatten, men även i att jag har det bästa stödet och hjälpen i från Marie och Therese 🙂

Visst hade det varit roligare med en hel hund i stället för en trasig men oavsett så hade jag inte velat byta ut Odden mot någon annan hund i världen. Varje dag vi får med honom är liksom en vitamininjektion, galen och knasig och alldeles underbar som han är ❤

Knasigaste, trasigaste och allra bästaste Odden ❤

Långhelgen som tog slut

Bild

De där lediga dagarna försvann minsann i ett nafs.

I fredags utökade vi flocken tillfälligt då Musse kom hit för att hänga här ett gäng dagar. Han har ju varit här tidigare och brukar ju hänga med våra grabbar då och då när vi är ute med husvagnen så det var inga konstigheter att stoppa in honom i flocken.

I lördags bar det av till Västerås på utställning, utan egen hund dock. I stället fick jag låna Yrsa och springa lite, skoj. Tyvärr inte det resultatet som vi hade hoppats på men det går ju fler tåg. Det där sista certert ramlar nog snart in för henne. Jag passade även på att shoppa lite godis och ben samt en ny fäll till bilen. Testade faktiskt att köpa de så omtalade och omtyckta tuggbenen från Rauh. Svindyra men de ska ju hålla så mycket längre. Har man en bentuggare av rang som Kilo så är det ju en fördel om benen räcker mer än två minuter… Han fick så klart testa när jag kom hem och först var han lite tveksam till om benet var något att ha men sedan knaprade han på i vanlig stil. Tja det håller kanske lite längre det kan jag väl erkänna men så där extremt mycket längre kan jag inte påstå att det var. Nu fick han inte tugga helt färdigt själv utan faktiskt dela med sig till de andra i tur och ordning också.

I söndags var planen att städa. Det behövdes städas både ute och inne efter vintern. Fast så fick jag ett meddelande från Angelica på morgonen där hon undrade om jag inte kunde tänka mig att komma och fota valparna och det är ju inget svårt val att välja mellan städning eller valpfotande.

De växer så det knakar de små liven och söta som socker är de ju så klart som alla valpar.


Fruängens H-kull, ca 4,5 veckor unga.

Jag får väl erkänna att jag inte fick mycket städat på eftermiddagen/kvällen heller….

Måndagen var dagen det skulle ske, nu jäklar skulle det städas. Ja eller så kan man ju ta en lång morgonpromenad i stället 😉 Vi fick med oss kattrackaren ut på promenad vilket inte är ovanligt, han brukar hänga på på morgonrundan på vardagarna. Fast nu var det ju inte vardag så jag tog inte en vanlig kort morgontur utan det blev en 7 km runda. Inte riktigt vad Grå hade tänkt sig tror jag 😉


Grå går också att muta med frolic och få att posera 😉

Nåja sedan blev det faktiskt städat till slut. Bilen städades, altanen städades, köket plockades i ordning och vardagsrummet fick sig en uppfräschning och så dammsugning och skurning av golv. Kände mig ganska duktig faktiskt. Hundarna hade fått tugga lite ben under tiden och så tog vi en runda till i skogen på eftermiddagen och med det var alla fyrbenta nöjda med sin dag. Själv åkte jag en snabbsväng ner till Finspång och handlade lite och hämtade hem en säck med ben till hundarna som Pia sparat åt mig när de slaktade kalv. Nu hade ju hundarna redan fått ben under dagen så de fick nöja sig med att bara sukta lite i säcken när jag kom hem. Vi avslutade dagen med lite grillat.

Så dagen då. Faktiskt så fick jag sovmorgon. Tja eller det var väl kanske en sanning med modifikation eftersom jag var uppe vid halv fem och släppte ut hundarna eftersom jag tyckte att någon väckt mig och varit flåsig. Men ingen av de fyra gjorde något annat än kissade så jag gick och la mig igen och fick ju i alla fall sova till klockan åtta då.

Vi tog en morgonrunda och grå lyste med sin frånvaro i dag 😉 Förmiddagen ägnade jag sedan åt att stå och elda upp de sista nationella proven som var kvar, skönt att det nu är klart! Efter lunchen stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Rödgölen utanför Åby. Jag gillar verkligen det naturreservatet  och efter att ha stått i rök hela förmiddagen kände jag att jag vill andas lite riktig gammelskogsluft. Hundarna var inte svår övertalade och for i väg med svansarna i vädret.


Musse hade tröttnat på att posera här i slutet av promenaden så det fick bli mina vanliga treklöver som ställde upp 😉

På vägen hem började det att regna och under kvällen har det kommit några rejäla störtskurar. Mitt emellan dessa har vi dock lyckats pricka in ett litet spår åt Odden. Odden som skulle testa ett öppenklassprov för någon vecka sedan fick då spåra i 27,5 gradig värme (?) och fick jobba hårdare än han egentligen är tränad för. Så i dag hade jag bett Henrik att lägga ett enkelt spår som bara fick ligga i några timmar, allt för att Odden skulle få bygga lite självförtroende igen. Skoj och plättlätt sa Odden och fixade spårningen fint.

Nöjda hundar ligger nu och sover och det är väl dags för mig att knyta mig snart också. Hade gärna haft lite mer ledigt som vanligt men det är ju två kortveckor nu så jag ska väl klara mig skapligt.

 

Sörmlandsleden, Nävsjön runt

I går tyckte hundarna som vanligt att sovmorgon var helt överskattat och den här gången var det Odden som tyckte att matte borde gå upp redan halv sju… Jaja sova kan man ju göra någon annan gång. Strax efter sju var vi ute i skogen och eftersom vi hade planerat en tur på Sörmlandsleden i dag så hade jag bara tänkt mig en kortare rastrunda. Ute visade det sig dock vara ljuvligt skönt så i stället för en tur på en kvart blev det en sväng på trekvart.

Tillbaka hemma hann jag fixa lite med tvätt och disk och sedan fixa till dagens matsäck. Hundarna hade full koll på att något trevligt var på gång och barrikaderade sig i bussen, att åka utan dem var uppenbarligen inte ett alternativ!

Vid nio kom Lisbeth och lämnade Lallan hos Henrik, gammal dam orkar inte längre gå på några långa turer så Lallan fick helt enkelt hänga med sin extra husse och sköta vedmaskinen 😉

Lisbeth, jag och hundarna rullade däremot i väg mot Norrköping där vi mötte upp Marie och Unix också och sedan bar det av mot Nävsjön. Nävsjön ligger utanför Nävekvarn och är en ädelfisksjö. Jag har länge tänkt att jag skulle åka dit och vandra leden runt sjön men inte kommit till skott, men nu var det alltså dags. På små och krokiga vägar tog vi oss sakta, fast frågar ni Marie åkte jag tydligen jättefort 😉 , fram till målet. Vid parkeringen vidare det sig vara nästan fullt, vi hade helt klart kommit till ett populärt ställe!

Ska jag vara ärlig så är ju inte fullpackade ställen det bästa jag vet när man ska ut och vandra, det är ju själva naturupplevelsen som man är ute efter, lugnet och stillheten. Men trots att det var gott om folk kring parkeringen så behövde vi inte trängas ute på leden. Visst mötte vi folk men de flesta är trevliga och hälsar glatt och går sedan vidare åt sitt håll.

Leden runt Nävsjön är ca 8 km och leden är trevligt iordninggjord och lika välmarkerad som alla leder vid Sörmalandsleden som jag nu testat. Mestadels går leden bredvid eller i närheten av sjön och man går genom både trevlig storskog och på spångar utmed myrmark.


Här har vi precis knallat in i skogen och passerar genom ett litet naturreservat.


Små blötmarker ska passerats men eftersom leden är spångad är det inget problem.


Leden går som sagt runt sjön och man går nära sjön på många ställen. Odden funderar på varför kanadagässen inte vill hälsa…


Ganska varmt så hundarna passade på att bada så fort tillfälle bjöds. Kilo ser ut att njuta 🙂

Grabbarna och mitt sällskap i dag, Marie, Lisbeth och Unix 🙂


Även om vi gick på Sörmlandsleden så går man till viss del i Östergötland, skönt att komma hem 😉


På spång genom skvattram, jag älskar det, det är så vansinnigt vackert.


Mina pälsklingar med Nävsjön bakom sig.


Strålande väder fick vi njuta av, tur dock att det inte var allt för varmt i luften utan att det blev ganska härligt vandringsväder.


Uppe på utsiktsberget finns det en gästbok att skriva in sig i, det gjorde vi så klart.


Puh, bäst att svalka sig lite i värmen tycker Frisken.


Sista biten tillbaka mot parkeringen gick precis bredvid sjön och utmed sjökanten satt det folk nästan överallt. Det är tydligen populärt att fiska.


På ett ställe fick hundarna bekanta sig med en av de stora regnbågsfirrarna. Ganska äckligt tycke de allihop. 


Tillbaka vid parkeringen och Lisbeth kollar vart vi faktiskt har gått.

En alldeles vansinnigt trevlig tur som jag gärna återkommer till känner jag.

Hundarna var nöjda med sin dag i går och när de sedan fick varsitt märgben att gnaga på dessutom så tror jag bestämt att de ansåg att dagen var fulländad. Själv fick jag inte så mycket gjort men det blev en tur ner till Finspång för att handla lite och så fixade vi till en lyxig middag med hjortfilé, mums.

I dag har vi haft en hemma dag. Promenader så klart för hundarna del och sedan har jag släpat fram slang och badat alla tre grabbarna. Jag trodde kanske att det skulle yra ganska mycket folk päls men det verkar inte som att någon av hundarna har tänkt sig att börja fälla riktigt än. Skönt att ha tre nybadade nu i alla fall och det utan att helt förstöra ryggen, det är så skönt att kunna göra det ute.

Annars har jag fått till tre odlingslådor i dag också så i veckan ska jag köpa hem lite fröer så att vi förhoppningsvis kan få lite grönsaker i sommar 🙂 Synd att helgen snart är över, hade inte haft något emot att ha ledigt några fler dagar 😉 Nåja nästa helg är ju långhelg och det blir både hundutställning och husvagnspremiär, något att se fram emot med andra ord!