Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.

Annonser

Stora Älgsjön runt, en bra födelsedag

23:e september är ingen vanlig dag, det är nämligen Oddens födelsedag 🙂 Underbart att få fira den hundens födelsedagar, de andra tycker jag är självklart att jag får fira på något sätt men Odden har ju inte varit självklar att få fira så därför är det alltid extra trevligt.

Odden har nog haft en utmärkt födelsedag med mycket motion och som grädde på moset  äter han just nu ordentligt så båda målen mat har raskt slunkit ner i magen, fast det kanske mer är en present i mina ögon 🙂

Efter frukosten tog vi en promenad ute i skogen här hemma och hundarna fick jaga lite godisar. Blött och dimmigt väder ute men ganska varmt, det var i alla fall alldeles för varmt att ha regnjackan på sig.

Hemma fixade jag lite matsäck och grejade lite och vid tio fick grabbarna hoppa in i bussen för färd mot Norrköping. Där mötte vi upp Eva, Elton och Belle samt Ann-Sofie och Tito innan vi åkte vidare mot skogarna norr om Åby. En tur som heter Stora Älgsjön runt  hade vi sett ut och såg fram emot att få testa. Vi hittade parkering och kunde släppa ut lite halvgalna hundar, de visste alla precis vad denna dag skulle bjuda på.


Dagens hundsällskap, Tito, Elton Belle, Odd och så Frisken och Kilo på stenen bakom 🙂

Leden skulle vara ca 8,5 km och lättgången enligt beskrivningen. Lättgången håller vi med om att den var då leden går ganska mycket på grusväg. Vi knallade glada i hågen i väg i den fuktiga luften och hundarna var nöjda med att få sniffa runt på vägkanterna. Efter kanske 2 km fick vi gå en kort bit i skogen men sedan blev det grusvägen en bit igen. Vid en vändplan klev vi dock in i skogen och det är ju faktiskt härligare än att gå grusväg. Efter en stund tyckte vi att det var dags att inta matsäcken så vi hittade ett litet berg som lämpade sig för det och här hade fler än oss stannat för det fanns en liten eldplats. Det stod i beskrivningen att det skulle finnas vindskydd utmed leden men den fanns inte utmärkt när jag kollade. Men naturligtvis så låg vindskyddet bara några 100 meter från där vi stannade 😉 Ja det spelade ju ingen roll men Eva hade sluppit bli blöt om vi stannade vid vindskyddet, där hade hundarna nämligen inte kunnat bada 😉

Matsäck ute är alltid gott och varm choklad och äggmacka satt som ett smäck i duggregnet. Efter fikapausen fortsatte vi på skogstiger en bit innan vi kom ut på lite grusvägar och sedan på riktigt geggiga skogsvägar. Det blev lite hoppande mellan tuvor och över vattensamlingar men vi klarade oss ändå rätt bra. Sista biten gick på skogsstigar igen och plötsligt var vi tillbaka vid bilen igen.

Leden var välmarkerad  och enkel att hittar runt på och sträckan på ca 8,5 km stämde nog skapligt, möjligen att den var en aning längre. Blöta om fötterna var vi dock när vi kom tillbaka till bilarna, trampande genom ljung och vattenpölar har liksom den effekten.


En hel del knallande på grusvägar, enkelt och det går ganska fort men det är ju mysigare med…

.. knallande på skogsstigar 🙂


Välmarkerat och bra skyltat på den här slingan, tummen upp för det!


Blött och skitigt men det får man ju räkna med när vädret senaste tiden varit blött.


Trevligare med skogstigar även när det kommer till renhet.

Vi var ute i nästan 4 timmar trots att sträckan ju inte var speciellt lång. Men ska man kunna prata utan att flåsa så drar man ner på tempot och prata var vi så klart tvungna att göra, hela tiden 😉

På vägen hem sedan tänkte jag att jag skulle se om jag hittade något trevligt ställe att stanna och ta några bilder på Odden på, det gjorde jag ju 🙂


Odden under granarna. 3 års dagen ska så klart förevigas, fattas bara annat.

Jag brukar ju försöka ta stående bilder av hundarna när de fyller år men i det här blöjvädret är det ju helt meningslöst. I morgon ska vädret dock bli bättre säger prognosen så då ska vi göra ett försök att ta en vettig ståbild av Odden, det brukar inte vara det lättaste…. 😉

Hundarna verkar i alla fall nöjda med sin dag och just nu ligger alla tre utslagna och snarkar gott, precis som man önskar på kvällen.

Blandat

Det är då märkligt vad dagarna rullar på snabbt?

Upp, rasta hundar, jobba, rasta hundar, laga mat och så är det kväll och dags att sova för att sedan börja om? Men visst lite annat hinner vi ju trycka in mellan varven.

I tisdags var Odden på rehab och vattentrask stod på schemat. Odden gick alldeles fantastiskt bra och sträckte ut både framåt och bakåt, härligt. Efterföljande vibb uppskattar han inte lika mycket, skittråkigt är hans betyg om det 😉


Skittråkigt med vibbplattan

Vi hänger annars i svampskogen varje eftermiddag just nu. Jag älskar att plocka svamp! För någon vecka sedan var det enbart Karl Johan som fanns att plocka, ja av de sorterna som jag plockar alltså, och även om den är god så vill jag ju hitta gula kantareller. De har dock lyst med sin frånvaro och mina trogna ställen som ju till största del förstördes under vinterns avverkning har enbart levererat några enstaka svampar, skittråkigt. Så när jag härom dagen valde att gå in i en del av skogen som vi sällan vandrar i och då sprang på inte bara ett utan flera fält med gula så var lyckan hög! Ahh så härligt att få plocka skogens guld igen! Ca 5 kg fick jag ihop och det var inte utan att det värkte lite i armmusklerna när jag väl vara hemma igen. Dessutom har trattisarna kommit upp igen och även om de inte är lika roliga som de gula så är det ju ändå svamp. I går hittade jag förövrigt en blomkålssvamp också, mums! Hundarna älskar ju början av svampsäsongen, nya skogar, nya ställen att sniffa av, efter några veckor brukar de dock sucka och lägga sig ner när jag stannar och står med röven i vädret för att plocka 😉


Mina fyra favoritsvampar, blomkålssvamp, Karl Johan, trattisar och kantareller.

I dag bar det av en snabbsväng till veterinären med Frisken. Franska bernerklubben har ju 20% rabatt på SH-testet så här i slutet på september så jag passade på att ta ett rör blod och skicka i väg ett test. Vi får väl se vad resultatet blir, men oavsett bokstav på svaret så ska ju Frisken vara vad han heter, frisk!


Frisken hos veterinären, där hoppas jag att han bara kommer vara av liknande orsaker och  vaccinationer, i övrigt försöker vi att undvika att hamna här.

Frisken är även anmäld till WDS i Leipzig i november. Inte för att han har något på en sådan utställning att göra utan för att hans matte tycker det är tråkigt att åka utan hund. Dumt då att Frisken plötsligt började släppa päls? Det ingick inte i planen! Får väl hoppas och tro att det bara är en liten fällning så att han inte behöver åka till Tyskland helt näck 😛

Jag har ju annars lovat att jag ska anmäla till alla utställningar hädan efter och i alla fall till Sundsvall har jag skött mig och anmält. Växjö gillar jag ju egentligen inte men jag kanske borde dra en anmälan dit ändå? 😛

Regn, sol och guld!

Vaknade upp till et inte alls strålande Visbyväder. Jag hann dock vara ute en sväng med hundarna innan det började regna rejält. Det regnade och det regnade och det regnade, blä liksom. Prognosen var dock att det skulle spricka upp på eftermiddagen så hundarna fick nöja sig med att ta det lugnt i stället för den inplanerade långpromenaden.

Större delen av dagen tillbringades alltså inne i vagnen och även om den inte är stor så funkar det utan bekymmer. Något som inte funkade helt utan bekymmer vara däremot wifi på campingen… Denna dag var det ju sista dagen på ryttar EM i Göteborg och en solklar guldchans till Peder i hoppningen, det ville jag INTE missa. Det var dock ett fasligt hackande och hoppande på sändningen men det var ju inte mycket att välja på utan bara att stå ut.

Henrik tog en förmiddags lur och åkte sedan och handlade lite samt fixade med lunch hem. Hundarna fick gå ut när det blev uppehåll korta stunder och var nog lite tjuriga på att de inte fick ligga ute hela tiden men dyngsura hundar i en husvagn är inte speciellt mysigt så de fick finna sig i att ligga inne.

Ja och även om det sedan faktiskt klarnade upp så inte kunde jag gå ut, nu skulle det ju avgöras, guld eller inte guld?! Ja och guld blev det ju och jäklar så imponerad jag är av Peder och hans häst!


Hallå matte, vädret är fint nu, kan vi göra något undrar Odden?

Ja när hoppningen var klar så bestämde vi oss för att rasta hundarna. Denna eftermiddag/kväll tog vi oss an Ringmuren! Vi valde helt enkelt att följa muren på utsidan hela varvet runt. En tur som från campingen och tillbaka tog lite mindre än två timmar för oss med diverse stopp. Gött att få röra på sig, gött att få rasta och nosa tyckte hundarna och gött eftersom vi passade på att ta en mjukglass nere vid hamnen 😉


Vandring längs med ringmuren, rekommenderas, det var en trevlig tur 🙂


Grabbarna framför muren.


Henrik testade en av hängmattorna som finns utmed strandpromenaden, trevligt att det finns möjlighet att låna det och ligga och njuta av utsikten!

Hundarna var nöjda med sin promenad och la sig tillrätta i hagen efteråt och Henrik och jag kunde sitta ute och njuta av en ny vacker solnedgång. Det är helt klart en fördel med den här sidan av ön, att man får se fina solnedgångar om vädret är okej 🙂

Visby, vi är här nu

Vi vaknade upp till ett strålande väder i Ljugarn, härligt! Mindre härligt var det att jag vaknade upp till en flåsande Odd och om Odden flåsar på morgonen så mår han inte bra! Han är nämligen den av våra tre som är lugn på morgonen och inte gör något väsen av sig, flåsig är han inte heller så när jag väl fattade att det var han som satt bredvid sängen och flåsade så fick jag raskt på mig kläder och tog med honom ut. Ute kissade Odden en flod, nästan så att jag blev lite orolig? Men urinen var färgad, dvs koncentrerad och han visade inga andra tecken på att något var galet så han var väl bara extremt kissnödig då.

Nykissad var Odden nöjd igen och efter att hundarna fått sin frukost så tog jag med mig grabbarna ut på en tur i skogen. Det visade sig nämligen att det fanns en trevlig skog precis bakom campingen 🙂 En fin stig hittade vi och när jag kollad på min mobil och den bästa appen, Galileo, så såg jag att det skulle gå att gå en rundslinga, perfekt. Hundarna fick gå lösa och njöt av att få snoka runt på kanterna på stigen och jag njöt av att få gå på utan att trassal in mig i koppel 😛 Vi följde stigen som stämde väl överens med min karta tills vi plötligt kom till en vändplan. Här tog stigen slut även om kartan sa något helt annat. Nåja tänkte jag och knallade i väg i hopp om att jag skulle se någon lite stig att följa. Det gjorde vi dock inte utan i stället blev det ca 800 m friorientering i djup och risig skog, puh, inte utan att jag var lite svett när vi väl kom ut på en stig igen! Nöjda hundar låg sedan och vilade medan Henrik och jag käkade frukost och sedan började packa ihop för att åka vidare.

Vi valde mellan att åka mot Tofta eller Visby men bestämde oss till slut för det fick bli Visby. Då återstod frågan om vilken camping och eftersom vi ville ha nära in till själva Visby så fick det bli Norderstrand. Vi fick gå runt och kolla lite på platserna och hittade till slut en som passade oss 😉 Vagnen kom på plats, hagen ställdes ut och lugnet lägrade sig.


Kilo njuter av solen som sken samtidigt som han vet att ta det lugnt, husvagnsliv är härligt! Det här är Kilos favoritplats, lugnt och skönt men med full koll.

Vi hade först tänkt att ge oss ut på lite sightseeing igen men jag kände mig lite trött så Henrik åkte i väg för att köpa lite lunch medan jag och hundarna slappade på campingen. Det blev en slapp eftermiddag och det var ju rätt skönt faktiskt. På eftermiddagen började dock hundarna bli lite otåliga och vi bestämde oss för att kombinera deras promenad med en liten stadstur i Visby. Jag orkade inte släpa på någon kamera så det blev inga bilder vilket ju är lite tråkigt.


En liten mobilbild från Visby i alla fall.

Vi knallade runt i Visby ganska länge och hundarna som är lantnollor precis som vi blev rejält trötta i skallen av alla intryck och framför allt alla lukter. Tillbaka vid vagnen igen så fick hundarna kvällsmat och slocknade sedan sött. Själva njöt vi av solen som strålade och utsikten vi hade ner till havet, gött liv liksom!


Här går det ingen nöd på oss.

Vi fick även njuta av en fantastisk solnedgång och eftersom den var så fin så fick Frisken hänga med ner till strandkanten för att fotas lite, det gick ju så där men, men…


När man misslyckas med solnedgångsbilder kan man alltid göra en silhuettbild i stället 😉

Hoburgsgubben, ska det vara nått?

I dag lämnade vi Slite. En jättefin plats att campa på men med servicehus under all kritik. Jag är inte rädd för spindlar men i ett av duschrummen backade jag ut för hela taket formligen kryllade av spindlar, äckligt!

Nåja vi rullade vidare söder ut på den västra sidan och ganska snart passerade vi en strumpfabrik, där måste man så klart stanna! Inte så mycket strumpor i den fabriken men massor med fina andra stickade ullsaker. Fast dyrt… Nåja jag hittade en halsduk som jag kommer använda som en buff så ett litet inköp blev det i alla fall. Vi rullade vidare och hamnade i Ljugarn där det skulle finnas en camping.

Alltså vad är det med campingar på Gotland? Platserna är fina men allt annat är sunkigt? Virrig dam i receptionen men till slut fick vi en plats och jösses så liten den var? Knappt att vår vagn fick plats och då är ju inte vår vagn någon jätte direkt. Bussen fick vi ha på platsen bredvid och hagen till hundarna blev minimal? Nåja vi valde att fixa lite lunch och sedan åkte vi vidare en sväng söderut. På vägen åkte vi förbi en skylt som sa Strömma å och så vandringssymbol. Jag googlade snabbt och konstaterade att det lät som ett bra ställe att rasta hundarna på så så fick det bli.

Vilket flyt vi måste haft för den här kulturstigen visade sig vara en pärla 🙂 En fin stig som gick vid något som varit en å men som för tillfället var mest uttorkad. Utmed stigen fanns skyltar med lite olika uppgifter om både sägner och naturen. Hundarna var jättenöjda med att få sträcka ut ordentligt och utan koppel 😉


Mysig stig att knalla fram på.


Små skyltar berättade om sägner och annat och på ett ställe så berättade skylten om småfolket, hundarna hittade dem så klart 😉


Stigen gick både inne i skogen och utmed åkrar.


Vid ett vackert vetefält kunde jag inte låta bli att fota hundarna. Och den som är orolig för vetet, vi trampade naturligtvis inte ner någon säd för att ta foton utan vi gick i traktorspåren och Odden sitter också i ett sådant spår, no harm done to the field 😉

Där leden vände låg en gammal kvarn som man kunde gå in och kika i. Ett litet rum låg även mjölnaren själv och sova, Frisken var så klart tvungen att hälsa 😉

Leden var ca 3 km så inte speciellt lång men lagom för att rasta av hundarna så att de skulle vara lite nöjda en stund i bilen. Efter promenaden fortsatte vi söderut med siktet instället på Hoburgen och den kustväg som skulle gå att åka dit. Kustvägen visade sig vara fin, om än lite kort, och plötsligt var vi framme vid Hoburgen. Här klev vi så klart ut och skulle spana in Hoburgsgubben och naturen. Själva gubben var väl ett jäkla antiklimax? Vilket skräp! Om man måste måla på stenen för att folk ska fatta att det ska likna en gubbe så blir inte jag imponerad i alla fall! Men naturen runt omkring får tummen upp, jättefint även om vi hade lite otur och det blåste ordentligt, eller det kanske det alltid gör där?


Det blåste som sagt…


Odden framför Hoburgsgubben.


Hoburgsgubben, alltså inte mycket att se om ni frågar mig 😛

Vi fortsatte tillbaka mot campingen efter detta och åkte förbi några riktigt fina gårdar och ställen. Vi stannad och handlade lite i Hemse typ och jag lyckades tappa bort min telefon, hemska tanke det är ju hela mitt liv. Den måste dock ha ramlat ur fickan i samma stund som jag satte mig i bilen igen så det var ingen fara på taket 😉

Tillbaka vid vagnen så bestämde jag mig för att ta en ordentlig promenad med hundarna, Henrik valde att avstå den här gången 😉 Vi knallade i väg utmed vattnet mot ett raukområde som skulle ligga ca 1,5 km från campingen. Jag hade inga stora förhoppningar på stället men fick mina förväntningar ställda på skam för jösses vilket fint och fräsigt ställe. Folhammar heter stället och det rekommenderar jag verkligen att besöka! Vi knallade runt bland raukarna en stund och gav oss sedan av in i skogen där det enligt kartan skulle finnas en stig som man kunde gå runt på. Det visade sig dessvärre vara omöjligt då vi blev stoppade av staket och skyltar med skyddsobjekt. Först trodde jag att vi skulle kunna gå runt men det visade sig vara ett jätteområde så det var bara att ända…

Tillbaka vid vagnen var hundarna nöjda med sin dag och när de även fick varsitt märgben under tiden som vi käkade middag så var fredagslyckan total 😉

Resten av kvällen ägnade jag åt att försöka följa EM hoppningen, vilket går så där eftersom  wi-fi uppkopplingen inte är något vidare. Nåja, heja Sverige!

Fårö

Glömde ju berätta i går att vi här på Slite har haft grannar med berner! Vad var oddsen för det liksom? Två grabbar från Gävletrakten med matte och husse i husbil, trevligt med likasinnade 😉

Campingen här i Slite är väldigt vacker, ligger precis vid vattnet och platserna är raka och fina. Hur stora platserna är är dock ett mysterium? Det finns elstolpar till förbannelse och hur vi än räknar så får vi det inte att gå ihop, det finns för många elstolpar mot hur många ekipage det går att få in? Servicehuset är ju inte heller något man skriver hem om, sunkigt och slitet. Nåja vi är ju inte så mycket på campingen så det spelar faktiskt ingen större roll den här gången.

I dag tog jag en ordentlig rastrunda med hundarna på morgonen medan Henrik fick vakna till och fixa frukost. Vädret var strålande och prognosen sa att det skulle fortsätta hela dagen så vi beslöt oss för att besöka Fårö i dag.

Vi hade väl ett jäkla flyt då vi faktiskt inte ens behövde bromsa utan bara kunde åka rakt på färjan, en bil till bakom oss fick plats och strax efter att vi hade stannat så gick färjan, flyt som sagt! Vad vi skulle göra på Fårö var tämligen oplanerat, vi fick ta det som det kom i alla fall. Vi började med att åka västerut och när vi åkte förbi en sevärhetsskylt med Gamle Hamn så googlade jag och tvingade sedan Henrik att vända 😉 Mutter, mutter, kan du inte säga till innan och så vidare men vad tusan jag kan ju inte säga till om något jag inte vet finns?! I Gamle Hamn skulle det finnas en rauk med hål i, japp här med, klart att vi skulle se den med! 😉


Grabbarna med rauken ”Hunden” bakom sig, visst är den häftig?


Frisken uppflugen på en rauk.


Kilo sitter fint vid hunden.

Vi spatserade runt lite där vid raukarna och det som var Gamle Hamn en gång i tiden en bra stund innan vi åkte vidare. Bara en bit därifrån blev det dock ett stopp till då man passerade en insjö som hade alldeles fantastiskt turkost vatten! Klart vi var tvungna att kika lite närmare på det.


Grabbarna vid Farnavik, häftigt turkost vatten. Visserligen beror ju det på att sjön är övergödd men som sagt visuellt blir det vackert värre.

Vi fortsatte sedan norrut och följde vägen utmed kusten och Digerhuvud naturreservat som är ett flera km långt område med raukar. Häftigt men hundarna var så där lagom imponerade av all sten 😉 Vi fortsatte norrut och hamnade till slut vid Langhammers raukar. Här tog vi en längre tur och hundarna kunde få röra sig lite mer fritt bara men kom bort från de stora raukarna där det var mycket folk.


Häftig hög rauk vid Langhammers. Att hundarna ser så oerhört alerta ut är för att de passerar en liten bjäbbig sak lite högre upp 😉

Vid det här laget hade vi hunnit bli hungriga så vi åkte i väg och käkade någonetanns mitt på ön. Hundarna låg kvar i bilen med luckan öppen så klart och naturligtvis så måste folk fram och glo… Nåja Odden ser till att de inte kommer närmre än någon meter, det är oförskämt att glo hälsar han och när han tar till brösttonerna så brukar folk lyssna 😉 Kan ju förtydliga att Odden inte säger något om folk bara går förbi och tittar men när de ställer sig och glor, då berättar Odden högljutt hur ohyfsat det är.

Vi fortsatte sedan runt vid Sudersand och hamnade till slut vid Holmudden där det finns en fin fyr. Här blev det rastning av hundarna då vi hittade en trevlig stig. Men först så blev det blaskande i havet för både oss och hundarna, visserligen bara med fötter och ben men skönt var det och hundarna hade jätteskoj.


Odden vid fyren.

Stigen vi sedan gick på var nästan ruskigt lik våra älskade stigar i tallskogen på Böda. Om jag inte visste att vi var på Gotland hade jag nog kunnat lurats att tro att vi befann oss på Öland.  Efter detta mycket trevliga stopp fortsatte vi vägen runt och när vi passerade ett bageri blev det stopp igen. Saffranspannkaka måste man väl äta när man är på Gotland va? Henrik tog en bulle eftersom han inte äter mandel men jag lät mig väl smakas av saffranspannkakan 🙂 Vad är det med Gotland och saffran förresten, varför hänger det ihop, någon som vet?


Mums! Ingen Salmbärsylt dock eftersom den tydligen var slut, björnbärssylt funkar dock fint för min del, det gillar jag bättre 😉

Klockan började nu bli ganska mycket igen så vi valde att rulla ner mot färjan igen och fick vänta säkert några minuter innan vi fick åka på. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är finns många fördelar med att ha sen semester!

Tillbaka vid campingen slappade vi lite innan det var dags att dra i gång grillen och fixa lite middag. Hundarna käkar ganska bra (läs Odden, de andra två äter i stort sätt alltid bra) och på kvällen tog vi en runda i Slite igen för att låta hundarna kvällsrasta sig.

I morgon har vi tänkt att vi ska byta camping men riktigt vart vi ska har vi inte bestämt ännu, vi får se helt enkelt 😀